Gå direkt till innehållet

Publicerat:

TACK för att du finns, TAKK

Tecknad person gör TAKK-tecken.

Vi tre tillfällen senaste veckorna har jag och två av mina kollegor haft glädjen att få gå en TAKK-kurs som hölls av två grymma specialpedagoger i området. Så. Jäkla. Kul. Vill bara bli ett proffs på det nu och lära mig ännu mer!

Vi gick igenom 263 tecken totalt. Kan inte säga att alla sitter nu men en hel del av dem gör det, och för varje gång de används i vardagen så fastnar de allt mer. Vi har nu satt upp TAKK-bilder i hallen, vid matbordet och toaletten. Vi använder de vid samlingar när vi pratar om dagen och när vi sjunger olika sånger. Och även vid spontana situationer och andra rutiner. Vi har också mejlat ut en massa tecken till vårdnadshavarna så att vi kan från flera håll stötta barnen i deras utvecklande av sin kommunikativa förmåga. Vi använder exempelvis Ritadetecken.se för att hitta fler tecken som vi vill erbjuda och som barnen vill lära sig. Och vi är på gång att ordna bildstöd i nyckelringar till alla pedagoger som vi också kan använda som komplement samtidigt som vi tecknar och säger ordet – desto mer vägar desto bättre!

Att förstå sin omvärld och göra sig förstådd kan förstås som en drivkraft för människan. När vi märker att det går att göra sig förstådd och förstå mer av vår omvärld så motiveras vi att utveckla vår kommunikation ännu mer.

Någon vill se och lyssna på mig, hjälpa mig förstå! Mina tankar och behov spelar roll! Jag kan och vill påverka mitt och andras liv till det bättre! Jag har en rätt som människa att bli lyssnad på och sedd för vem jag är och vad jag behöver här och nu, oavsett nivån på mitt verbala språk!

Och ansvaret för att det ska bli så ligger på oss vuxna; vårdnadshavare, pedagoger och andra. Här kommer TAKK in som ett stort stöd i detta!

Innan denna kurs har mitt användande av TAKK legat på en låg nivå – enstaka sånger och lite färger har varit det hela i stort sätt. Men kursen tända verkligen gnistan. Och elden sprider sig! Jag tänker på användandet av TAKK i relation till en tvååring som verbalt inte använder ord som jag förstår (förutom några enstaka) där vi nu kunnat stegvis förstå varandra mer. Han har mött TAKK på förskolan och i hemmet tidigare. Jag berättade och visade TAKK-tecken för att vi skulle byta blöja, han nickade och sprang direkt till skötrummet. Detsamma när vi ska gå ut, för att nämna ytterligare ett exempel. Med hjälp av TAKK kan han förstå bättre vad som pågår på förskolan, samtidigt som han också själv kan med tiden göra sig mer förstådd och ges möjlighet att utrycka sin åsikt och sina känslor. Samtidigt som han stöttas i sin verbala språkutveckling! Det var en så häftig och inspirerande känsla att kunna se i hans ansiktsuttryck att han verkade förstå exakt vad jag ville kommunicera. Och i varje liten sådan situation kan lite mer motivation väckas hos han att utveckla sin kommunikation ännu mer! För känslan av att förstå och bli förstådd är underbar och vi vill bara ha mer av den!

Det jag avslutningsvis ska beskriva kan vara kopplat till något annat, men samma tvååring satt nyligen vid mitt bord en eftermiddag och åt mellanmål. Vi som sitter runt bordet är nog alla rätt trötta från veckan och sitter mest och tar det lugnt efter fredagsdiskot. På bordet är det packat med mackor och frukt. Jag ger barnet i fråga flera små clemetinklyftor. Plötsligt lämnar han sin stol med dessa i sin hand. Han tar ett varv runt bordet och bryter loss klyftor och ger till alla barnen som sitter vid bordet. Sen går han tillbaka till sin plats och börjar äta på den som var kvar. Han sa inget under tiden men i hans handlande sades det mycket. Han fick en erfarenhet av att visa omsorg och solidaritet för andra – de andra fick en erfarenhet av att mottaga det. Och som sagt, jag säger inte att det är så – men något i mig väcker ändå tanken att det kan finnas någon koppling till det explosionsökade användandet av TAKK på vår avdelning senaste tiden. Att det nu börjat växa fram ytterligare en väg in i gemenskapen på avdelningen och att det gynnat bland annat detta barnet på olika sätt! För jag tänker att i en gemenskap där man känner att man blir ännu mer inkluderad, sedd och respekterad så är steget inte långt borta för att man själv kommer se och bry sig om välbefinnandet för alla andra man delar denna gemenskapen med. På så sätt sprids det likt ringar på vattnet i våra tankar, känslor och handlingar – att vi finns här för varandra. Och kommunikationen, omsorgen och solidariteten kan få blomstra!

kommentarer

  1. Vilken fin text Alex, och vad roligt att du blev så inspirerad av kursen. Lycka till med ert fortsatta arbete med TAKK, det låter som ni redan kommit igång riktigt bra!

  2. Jätteroligt Alex.
    Ni gör skillnad för barnen.

Svara Sarah Gayle Harling (specialpedagog) Avbryt svar

Din e-post publiceras inte. Obligatoriska fält är markerade med *

Den här sidan skyddas av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy and användarvillkor gäller.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.