Gå direkt till innehållet

Publicerat:

Smalhetsnormen börjar på förskolan

en tallrik där det står "diet" på samt två bestick bredvid

Något som fått mig att reagera på senaste tiden är barn som ska gå på dieter. Genom åren har jag mött föräldrar som kommer till oss efter att ha varit på BVC som säger att deras barn har för högt BMI och behöver gå ner i vikt. Först trodde jag inte mina öron, ska barn verkligen behöva banta? Min oro handlar främst om barnen och deras självbild. För sanningen är att viktstigmat börjar redan i förskolan. Nu gäller det för oss vuxna att vara beredda att slåss mot den.

Att övervikt och fetma är en sjukdom är en självklarhet och dessutom något som samhället behöver få bukt med. Samtidigt tänker jag på stigmatiseringen kring fetma. Hur kommer dessa barn känna sig när det blir uppenbart för dem att deras kompisar får andra portioner? Kommer de känna sig utpekad av oss vuxna för att vi uppmanar dem att äta mer grönsaker? Vad händer om deras kompisar börjar reta dem? Orosmolnen tornar upp sig.

Kroppskomplex och viktmobbing

Personligen har jag som många andra en massa kroppskomplex. Magen är för stor, dubbelhakan syns för mycket och så vidare. Mycket av mitt kroppsförakt kommer säkerligen från min barndom. Jag mins tillbaka när jag själv var barn och fick höra från klasskompisar att jag var ”tjock” och hur dålig jag kände mig för det. Jag vill inte att dagens barn ska få det så. Tyvärr är det fortfarande en verklighet för många.

Under min processtödjarutbildning i normkritik har jag läst om att kroppsnormer dyker upp redan i förskoleåren. I boken ”Pralin – praktiskt arbete med lika rättigheter i skolan” framkommer det att barnen är medvetna om smalhetsnormen och att fetma är kopplat till något negativt. Exempelvis använder barnen i studien uttrycket ”Fet som en get” som ett skällsord mot varandra.

Kunskapen kring fetma måste öka

Organisationen HOBS (hälsa oberoende av storlek) arbetar med frågor kopplade till fetma och stigmatiseringen kring den. Genom kampanjen ”Nolltolerans mot viktstigma!” vill HOBS  öka kunskapen om övervikt och obesitas/fetma. De anser att fördomar, attityder och stereotyper leder till viktstigma och viktmobbning. Enligt statistik som organisationen tagit fram blir över 60 procent av barn med fetma mobbade av jämnåriga. Dessa barn får glåpord riktade mot sig, slag, blir uttittade och osynliggjorda. I många fall följer den viktbaserade diskrimineringen upp i vuxen ålder, enligt HOBS.

Detta skuldbeläggande på individen leder ofta till sämre självkänsla, problem med hälsan, ätstörningar och till och med självmord. Vi måste ta viktstigmat på stort allvar. Jag anser att vi vuxna måste tänka på barnens bästa i alla avseenden. Barn väljer inte att ha viktproblem och ska därför inte straffas för det heller.

Om ni vill veta mer om organisationen HOBS så kan ni gå till den här länken: hobs hemsida

 

 

Kommentera

Din e-post publiceras inte. Obligatoriska fält är markerade med *

Den här sidan skyddas av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy and användarvillkor gäller.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.