Gå direkt till innehållet

Min rättighet att inte säga någonting

Publicerat: Skribent: Therese Svensson
Tecknade barn.

En kort text kring mina tankar och funderingar på hur vi uppmärksammar barns skapande och deras alster. Barn behöver bekräftelse men är det så att vuxna oftast bekräftar barnen genom frågor?

Jag har länge funderat kring betydelsen av barnens alster och deras skapande. Ute på gården har vi tagit fram flera stafflier, färg och musik. Äldre och yngre barn samlas för att skapa tillsammans och en del av barnen börjar berätta vad de har skapat. Utan och tveka frågar jag barnen vad har ni målat? Alltså en framtvingad fråga där jag mer eller mindre kräver ett svar.

Att skapa är också ett uttryckssätt för att förmedla känslor och upplevelser. Alltså något som egentligen kanske är privat men som jag som individ måste få utlopp för att förmedla. Behöver vi som arbetar inom förskolan alltid veta vad barnen tänker eller kan det vara okej att bara vara tyst? Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF Sverige, 2018 Barn har rätt till ett privatliv)

Kommentera

Din e-post publiceras inte. Obligatoriska fält är markerade med *

Den här sidan skyddas av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy och användarvillkor gäller.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

I enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen (EU 2016/679), GDPR, och kompletterande nationell lagstiftning lämnar grundskoleförvaltningen i Malmö stad följande information om behandlingen av dina personuppgifter som sker när du väljer att kommentera artikel eller videoinslag på Pedagog Malmö. Läs mer här!