Fritidshem i ett mångkulturellt samhälle

Den dominerande kulturen behöver inte förklara sig, vilket andra kulturer behöver göra. När de andra kulturerna försöker förklara sig kan den dominerande kulturen också använda sig av ”exotisering” för att begripliggöra sin vardag.

Ett exempel på detta kan vara att alla barn och föräldrar tar med mat från sina respektive hemländer till ett föräldramöte. Begreppen ”den andre” och ”vi och dem” används för att synliggöra den dominanta kulturens inkludering- och exkluderingsmetoder och att rikta blicken mot den och inte på det som förefaller vara ”avvikande”. Merparten av Carins föreläsning handlade om det interkulturella perspektivet som förhållningssätt.

”Kulturell friställning”

Carin lyfte också begreppet ”kulturell friställning”, en samhällsanalys som förklarar hur vi i dag skapar våra identiteter jämfört med hur vi gjort i tidigare epoker. I dag är det upp till individen att skapa ”det lyckliga livet” och det fokuseras på individualisering och valmöjligheter. Detta påverkar barns fritidssysselsättningar, som i sin tur påverkar fritidshemmets pedagogiska förhållningssätt.

Utifrån ”kulturell friställning” reste Carin frågan, var finns då det gemensamma som vi kan mötas kring?

Fritidshemmets inflytande på skolan

Carin lyfte också fram en rapport om skolframgång från utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Rapporten pekade på att där fritidshemmet hade stort inflytande på skolan skapades också skolframgång. Eleverna presterade sämre där fritidspersonal inte hade ett stort inflytande på verksamheten, där det fanns ett gap mellan fritidspedagoger och lärare. I samband med detta berättade hon också om sin rapport från malmökommissionen kring vad fritidshemmen kan bidra med.

Leken i fokus

Efter detta övergick Carin till att prata om bildning och använde sig av metaforen resa för att förstå denna form av kunskapande. Begreppen ”det bekanta och obekanta”, ”lek och bildning” och ”dialogen som öppen, lyssnande och med en vilja till förståelse” belystes.

Bildning kan förklaras som en resa mellan det bekanta och det obekanta och kännetecknas av att det är en fri process som hela tiden är pågående. För att möjliggöra bildning behöver leken sättas i fokus utan uppställda mål, att det ska vara meningsfullt för barnen och samtidigt skapa förutsättningar att kunna upptäcka det obekanta.

Gemenskap och vänskap

Gemenskap och vänskap kännetecknar tillsammans med bildning fritidshemmets karaktär och pedagogik. Fritidshemmet skulle kunna vara den plats där man också intellektuellt skapar möten och relationer, där dialogen kommer i centrum, menade Carin. Gemenskap och vänskap blir betydelsefullt både utifrån ett individperspektiv och ett samhällsperspektiv, det är något men inte föds med utan behöver lära sig. Likadant är det med begreppen ömsesidighet och rättvisa vilket också skulle kunna rymmas inom fritidspedagogikens uppdrag och vardag.

Efter detta blev det en diskussion kring dagens bedömningskultur inom utbildningsväsendet och vilken roll fritidshemmet kan spela i detta. Hur kan leken bli ett mål för bedömning? Är det då lek eller något annat? Hur viktig är leken? Är det ett flaggskepp som håller på att sjunka?

Detta var en föreläsning som vågade ta leken, bildning och relationer på allvar och gav förslag kring vad fritidshemmet kan bidra med. Föreläsningen erbjöd pedagogiska och filosofiska handlingssätt kring hur vi kan skapa mötesplatser där vi kunskapar tillsammans med barnen, både i det gemensamma och i det obekanta.

Text: Stefan Skoog
Foto på lekande barn: colourbox.com