När eleverna utmanar läraren

Under den obligatoriska kartläggningen i förskoleklass gick det snabbt upp för förskolläraren Cherie May Frydkjær på Gullviksskolan att det fanns några elever som betade av moment efter moment utan svårigheter.

– Jag utmanade dem och utmanade dem och de klarade allt. Jag kunde till exempel ge dem textbaserade matteuppgifter. De här eleverna kunde även sitta och läsa Musse och Helium-böcker helt på egen hand. Jag insåg att om vi fortsatte i samma takt skulle de här sexåringarna snart ligga på samma nivå som elever i årskurs 2, säger Cherie May Frydkjær.

Eleverna visade inte bara stor initiativförmåga när det gällde skolarbetet utan även i det sociala.

– De hade en fantastisk överblick på skolgården och kunde se om det fanns någon kompis som behövde stöd. Eller om någon kompis behövde hjälp i klassrummet. Det är något som jag ofta ser i den här typen av elever, som har stor egen insikt och självförståelse, Cherie May Frydkjær

I hennes dåvarande förskoleklass fanns en relativt stor spridning på elever som kommit olika långt. Hon funderade mycket på hur hon skulle kunna säkerhetsställa att alla eleverna ändå fick samma möjlighet att utvecklas, oavsett nivå.

Eleverna fick skapa egna arbetsuppgifter

Cherie May Frydkjær utmanade redan eleverna genom att varje vecka erbjuda varierande uppgifter på olika nivåer i en arbetsmapp. Men även där höll elevgruppen ett högt tempo.

En vecka samlade hon till slut den lilla elevgruppen och berättade att hon inte hade några färdiga uppgifter till dem, i stället ville hon att eleverna skulle skapa uppgifter på egen hand. Uppgifterna skulle var svåra men möjliga för eleverna att klara på egen hand.

– Då svarade eleverna snabbt att de ville att även jag skulle göra uppgifterna och jag sa att det gick bra. Då behövde eleverna reflektera kring vilken nivå en vuxen person kan tänkas ligga på och hur de skulle kunna utmana mig, säger Cherie May Frydkjær och ler.

Härnäst fick elevgruppen tillgång till ett litet läsrum och satte direkt upp en stör ej-skylt för att få arbetsro. De arbetade tillsammans i grupp.

– När jag sa att de enbart hade en skoldag på sig att göra klart uppgiften så svarade eleverna självsäkert: Vi kommer bli klara idag Cherie, säger hon och skrattar varmt.

Knyta ihop språk och matematik

Själv fick Cherie May Frydkjær kämpa med matematiken under sin egen skoltid. Men i det långa loppet gav det henne viktiga insikter i hur hon själv kan undervisa i ämnet.

– Du kan inte bara trycka in lärandet. Eleven kommer inte ta till sig kunskapen, om den inte är intresserad eller åtminstone nyfiken. Matematik är ju också mycket mer än att bara räkna i en mattebok. Jag jobbar tematiskt och är noga med att låta eleverna uppmärksamma vilken matematik de kan hitta i varje tema. Det kan till exempel handla om att hitta färger, symboler eller former, säger hon.

Cherie May Frydkjær menar att man kommer långt på att knyta ihop matematiken med språk, i stället för att undervisa dem separat. Lika viktigt är det att våga involvera vårdnadshavarna och skapa en förståelse och insikt i skolans arbetssätt. Hon uppmuntrar även vårdnadshavare att involvera barnen i hemmets sysslor.

– Man ska inte se barnen som hinder, utan i stället ta hjälp av dem. Jag ber vårdnadshavarna att våga engagera barnet i tvätten och fråga: Vad händer om vi blandar vit och röd tvätt tror du? Eller att låta barnet vara med och skriva inköpslistan och sedan räkna hur mycket mjölken och smöret kostar tillsammans i affären. Det blir samtidigt en introduktion till hur livet faktiskt fungerar, säger hon.

Eleverna gav tydliga instruktioner

Hur gick det då för elevgruppen? När det var dags för Cherie May Frydkjær att lösa elevernas uppgift fanns både timglas och skriftliga instruktioner på plats. Hon fick också noga instruktioner om när hon skulle lämna tillbaka uppgiften för rättning.

Eleverna hade tagit inspiration av ”dagens tal”, vilket är något de arbetade med dagligen i klassen. Då arbetar klassen tillsammans utifrån dagens datum och kan till exempel skriva dagens datum i siffror, ta reda på om det är ett jämnt eller udda tal och räknar hur många vokaler det finns i den aktuella dagen.

Eleverna presenterade ett ark med 5 uppgifter som utgick från talet 31. Uppgifterna gick till exempel ut på att räkna hur många glassar eller solar som fanns illustrerade och gissa utifrån olika svarsalternativ. Cherie May Frydkjær behövde också reflektera kring om godisbitarna och molnen behövde vara identiska för att räknas som just moln och godis. Eller kunde de se ut på olika sätt? Efteråt fick Cherie både ett klistermärke och ett “bra jobbat” från sina elever, som dock uttryckte att hon borde fortsätta att träna för att bli ännu bättre.

– Hur fortsatte du sedan att utmana de här eleverna i matematik?
Ett sätt att utmana dem i matematik är att även stärka deras logiska tänkande. Det kan till exempel handla om att inte direkt svara på frågan: vilka kläder ska jag ta på mig när vi går ut? Utan att istället låta eleven öppna dörren och inse att det regnar ute och låta den välja kläder utifrån det. Eller låta barnen själva svara på vad de ska göra av äppelskrutten efter fruktstunden. Det stärker eleverna.

Låt eleverna själva visa vilka de är

I dagsläget har Cherie May Frydkjær en helt ny förskoleklass men hon minns fortfarande eleverna och matteuppgiften finns sparad i hennes skåp som ett minne.

– Hur ser man till så att det blir en bra överlämning från förskoleklass till årkurs 1 för just elever som redan kommit långt i vissa ämnen?
Jag vill helst inte lägga barn i boxar. Jag fokuserar därför mycket på klassens gruppdynamik och att berätta om vilken utveckling jag ser i gruppen. Jag försöker beskriva objektivt vad jag upplevt och sedan får mina kollegor själva dra slutsatser. Jag tror att det är viktigt att de själva får uppleva barnen och att ge barnen möjlighet att själva visa vilka de är.

Likaså är det för Cherie May Frydkjær viktigt att lämna utrymme för eleverna att tänka och resonera själva, något som hon ibland upplever att vuxna har förmåga att ta ifrån barnen. Därför kan hon ibland låta bli att förklara allt för eleverna på en och samma gång. I stället försöker hon skapa utrymme för eleverna att själva svara och reflektera högt.

–  Detta är ett erkännande pedagogisk arbetssätt, där jag som lärare arbetar med att bemöta eleverna genom att bli deras bollplank utan dömande eller bedömande, men istället hjälper jag dem till själv att se, inse och förstå, varför det var ett bra val eller inte – om det gynnade dem eller ej, säger hon.

Vidare berättar hon om att man i Danmark och Norge i flera decennier använt sig av erkännande pedagogik, vilket har visat sig gynna, stärka och främja barns utveckling genom en ökad självinsikt och med det självförståelse – en egenskap och förmåga som är essentiell, för att med det kunna förstå hur de själv fungera i olika situationer och relationer.

– Jag tror verkligen på den erkännande pedagogiken och att tro på barnens kompetens, förmåga och lust. Den erkännande pedagogiken är ett underbart sätt att arbeta med eleverna på, eftersom den fungerar lika bra för alla, där den riktar sig emot varje enskilt elev utifrån dennes här och nu utvecklingsnivå och med det motiverar en ständig utveckling, avslutar Cherie May Frydkjær.