Språkutvecklingsarbete på fritidshem stärker det naturliga språkandet

– Vad innebär språkutveckling på fritidshem? För oss är det naturligt med ett språkande som sker hela tiden, i leken, vid samlingen och vid samtal, säger Helena Sjöö, fritidspedagog.

– Språkutvecklingsarbetet har gjort oss, både personal och elever mer medvetna om på vilket vis det sker och att det sker ett lärande, fortsätter hon.

Synliggöra och medvetandegöra

Tillsammans med Christina Wilhelmsson, förskollärare och Christel Svedin, fritidspedagog står Helena bakom planering av språkutvecklingsarbetet. Syftet är medvetandegöra eleverna och sig själva om hur elever lär sig, synliggöra lärandet samt lyfta elevers medbestämmande och språkliga förmåga.

– Utifrån våra olika kompetenser och med styrdokumenten i ryggen har vi dragit riktlinjer och utvecklat ett övergripande tema. I temat får vi in fritidshemmets värdegrundsarbete och vikten av språkutveckling, säger Christel.

Berga och Glasbrukskolans fritidshem består av tre avdelningar; Lek och skoj för årskurs 1,3,4 och 5, Pandan för årskurs 2 och Koggen för elever i F-1 (tillhör Glasbruksskolans fritidshem). Inspiration till språkutvecklingsarbetet fick pedagogerna under en föreläsning om vikten av högläsning och ordkunskap med Maria Heimer, skolbibliotekarie och utvecklingspedagog i Staffanstorp.

– Vi bestämde oss för att högläsa varje vecka men att vägen för att bearbeta läsningen skulle ske utifrån varje elevgrupps intresse och behov, förklarar pedagogerna. Och att redovisning på något sätt ska ske för en annan avdelning.

Olika teman

Språkutvecklingsarbetet utgår från tre olika teman. Temat ”Bästa kompis” får elever i år F-1 att fundera på vad kamrater och kamratskap betyder. Årskurs 2:s ”Lika unika” bearbetar jämställdhet och människors lika värde. I årskurs 3-5 är etnicitet och mångfald en central punkt i temat ”Tillsammans funkar alltsammans!”

– Arbetet i sin tur ser väldigt olika ut. I årskurs 3-5 bygger arbetet på afternoon teaträffar med gemensam läsning och efterföljande diskussioner. Böckerna är åldersanspassade och bearbetar temats ämne, berättar Christel.

– I årskurs två läser vi Katitzi i storgrupp. Inför varje nytt lästillfälle spelar jag ofta glömsk för att få eleverna att återberätta, fortsätter Christina.

Christina lyfter betydelsen av samtal utifrån elevers intresse, stanna upp vid svåra ord, ta betänkepauser i läsningen, förställa rösten vid olika karaktärer för att skapa spänning och ibland låta elever komma med förklaringar. Hon berättar också att eleverna bearbetar berättelsen genom skuggteater utifrån korta avsnitt ur boken. Med lakan, ficklampa och pantomim låter eleverna kroppsspråket tala.

– Stå bakom ett lakan avdramatiserar att stå framför någon och redovisa, säger hon.

Återberätta och lek

Återberättandet är en central punkt i arbetet och pedagogerna betonar vikten av ge eleverna tid för det. De ser det som viktigt att gå laget runt och stötta med följdfrågor som stimulerar reflektion och säkerställer att alla elever kommer till tals.

– Vi har valt böcker som eleverna kan relatera till på ett eller annat sätt, ämnen som berör deras vardag utifrån det sociala planet och känslor, berättar de.

Elever i årskurs 3-5 bearbetar även sina läsupplevelser i bild som i sin tur ska redovisas genom en konstutställning. Elever i årskurs 1 och förskoleklass leker ofta lekar kopplat till litteraturen.

– En kontinuerlig fråga i arbetet är hur en leker för att få med alla. Därför leker vi många samarbetslekar, säger Christel.

Läsning och film

På Koggen arbetar Helena och eleverna i F-1 med film och läsning parallellt. Pelle Svanslös, i både bok och film, blev startskottet för elevernas manusunderlag, diskussioner om kamratskap, utanförskap och vad det innebär att vara annorlunda.

– Eftersom eleverna kände karaktärerna kunde vi lätt spinna vidare på egna filmberättelser om Pelle utifrån en konflikt, säger Helena och fortsätter; Eleverna arbetar i smågrupper och skapar manus genom text eller bild och stop motionfilmer med iPads. Strukturen för arbetet är tydlig, de arbetar efter deadline och målet är en färdig film.

Helena poängterar pedagogernas stöttning i att alla deltar för att klara uppgiften. Arbetet kräver inlyssnande och uppmärksamma pedagoger som kontinuerligt uppmärksammar allas deltagande.

– Och uppmuntrar fantasi. Legogubbar och pappersfigurer agerar skådespelare och äldre elever hjälper yngre med texter och filmandet. Tryggheten i gruppen, att våga pröva sig fram är centralt, berättar hon.

– Vi ska kunna garantera likvärdigheten för barnen oavsett avdelning. Det här är frågor som alltid är viktiga. Det är ett arbete som aldrig tar slut, avslutar hon och kollegorna.

Text och foto: Marina Walker
Foto: Helena Sjöö