Vad SKA vi göra? Språkutveckla! (del 2)

Under läsåret 16/17 fick vi anledning att genomlysa flera delar av verksamheten grundligt då vi i september, fem veckor in på läsåret, besöktes av Skolinspektionen som ett led i den regelbundna tillsynen av Malmös skolor. Tillsynsbesöket resulterade i november i ett föreläggande med kritik på tre av sex områden där två av områdena var förenade med vite. Vi på skolan hade dock redan i juni -16 påbörjat en systematisk identifiering av utvecklingsområden och Ulrikas uppdrag att undersöka i vilken mån undervisningen undanröjde språkliga hinder var en del av detta arbete mot en i förlängningen ökad måluppfyllelse för våra elever.

På Rörsjöskolan-Zenith fanns sedan tidigare en tanke om att alla pedagoger skulle följa en gemensam lektionsstruktur som innebär att eleverna möter en startuppgift när de kommer in i klassrummet. Syftet är att skapa trygghet, arbetsro och sända signalen att lektionen börjar när eleven passerar tröskeln till klassrummet. Alla elever ska kunna arbeta självständigt med uppgiften under de inledande minuterna. Därför är det viktigt att startuppgiften är av repeterande eller tankeväckande karaktär. (Nedan syns ett exempel på hur en startuppgift kan se ut.)

När startuppgiften är gjord diskuteras den gemensamt och därefter går läraren igenom målen för lektionen så att det blir tydligt för eleven vad som förväntas, var fokus ligger och vilka förmågor som ska tränas. Sedan presenteras dagens lektionsupplägg och vid lektionens slut ska det återkopplas till målen, vilket gör att även eleven kan utvärdera sin inlärning. En tydlig lektionsstruktur ger goda förutsättningar för att integrera ett språkutvecklande arbetssätt, vilket var vad jag och Anna Jeppsson (PI) skulle kartlägga. Lyckades pedagogerna att göra detta? Efter 23 lektionsbesök hade vi svaret. Nedan följer vad vi observerade.

Under en majoritet av lektionerna använde lärarna startuppgiften för att anknyta till och utveckla elevernas förkunskaper inför lektionen. Målen presenterades dock ofta kort och på cirka hälften av lektionerna var återkopplingen mot desamma svag.

90 % av lektionerna saknade eller hade bristfälligt arbete med lässtrategier i samband med läsning. Detta kan naturligtvis till en del bero på att vi besökt olika ämnen och att alla ämnen inte är så textrika, men slutsatsen var ändå att man överlag arbetar för lite med texter och framförallt för lite med stöttning vid läsande.

Cirka hälften av de besökta lektionerna saknade strategier och stöttning i elevernas skrivande. Det skrivande som skedde var nästan uteslutande att svara på frågor eller att skriva egna sammanfattningar eller anteckningar, men inga textgenrer presenterades eller stöd för hur dessa texter skulle skrivas. Inte heller alla lektioner hade skrivande som en aktivitet. Vi såg dock många  goda exempel på hur man har ord och begrepp synliga, börjor, exempel- och startmeningar samt film, bilder och föremål för att förtydliga.

Vi såg också att det förekom interaktion mellan eleverna, men inte i tillräckligt hög utsträckning. Öppna frågor som inbjöd till interaktion ställdes på cirka hälften av lektionerna. Viss variation mellan aktiviteter  fanns, men förmågan “att tala” var tillsammans med förmågan “att läsa” de aktiviteter som många gånger uteblev.

Sammanfattningsvis fanns det en hel del att bygga vidare på och stärka men också en hel del att utveckla. Här behövde vi både skapa en ökad samsyn kring hur undervisningen skulle utformas utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och utifrån dessa parametrar kompetensutveckla hela kollegiet för en hög “lägstanivå” i de språkutvecklande delarna av det som vid läsårets slut skulle resultera i vår gemensamma pedagogiska inriktning. Mer om detta och om hur det gick vid Skolinspektionens återbesök i nästa inlägg.

Författat av: Ulrika Wirgin & Nina Svensson

Här hittar du del 1: https://pedagog.malmo.se/2017/09/15/vad-ska-vi-gora-sprakutveckla/