När elevens röst även kan vara en rörelse
“Vi pedagoger behöver vara detektiver i arbetet”
Del 1. På Brandvaktens förskola saknar majoriteten av förskolebarnen det verbala språket. Sinnesanpassade lärmiljöer, lek och nyfikenhet är viktiga komponenter när pedagoger och barn kommunicerar med varandra. - Våra barn har inte det verbala språket, men ett språk har de absolut. Vi behöver vara detektiver i vårt dagliga arbete, det kan till exempel handla om att läsa av små ögonrörelser för att förstå vad barnet säger, säger förskolläraren Tina Malmgren.
Brandvaktens förskola är en av få renodlade funkisförskolor i hela Sverige. Förskolan riktar sig till barn med flerfunktionsvariationer som ofta även befinner sig på en tidig utvecklingsnivå. Hos förskolepersonalen finns undersköterskekompetens och det är vanligt att barnen har arbetsstol och inte är gående
Här har varje barn ett individuellt schema som utgår ifrån både barnets dagsform och intressen. Förste förskolläraren Ulrika Artberger plockar fram en mjuk gosedjursfågel som sjunger när man trycker den på magen.
– Fågelkvitter kan till exempel vara ett intresse hos ett barn som vi plockar upp. Här i bokhyllan har vi också böcker om fågelarter och böcker med inspelade fågelläten, säger hon.
– Det är ofta svårt att veta hur våra förskolebarn kommer att utvecklas. Vissa barn utvecklas mer än förväntat medan andra barn har progressiva diagnoser. Oavsett så måste vi alltid fortsätta att utmana barnen så långt det bara går. I vissa fall kan det handla om att hjälpa dem att bibehålla de förmågor de redan har, säger Tina Malmgren.
.
Rösten blir ett viktigt arbetsverktyg
När det är dags för samling på Brandvaktens förskola finns hjälpmedlet big-mack på plats, en så kallad samtalsaparat där man både kan spela in och spela upp ljud och fraser.
– Vi kanske sjunger namnsången eller går laget runt och frågar varje barn om de är här. Barnen kan då själva svara genom att trycka på big-macken som spelar upp: ”Jag är här”. Barnen kan också få hjälp från personal att trycka. Oavsett är det jätteviktigt för barnen att få det här tillfället att uppleva att någon pratar om just dem och att själva få lov att svara, berättar Ulrika Artberger.
Förutom sinnesanpassade lärmiljöer använder sig pedagogerna också av bildstöd, TAKK och lek för att stötta barnens kommunikation. Att teckna och att även teckna med förskolebarnens händer gör sammanhangen tydligare för barnen.
– För oss är det viktigt att göra situationer begripliga för barnen genom att beskriva och uttrycka vad barnet gör. Vi använder oss mycket av sång och musik och ser hur det stärker dem. Våra röster är överlag väldigt viktiga, säger Ulrika Artberger.
– Ja, det är inte ovanligt att våra förskolebarn är synsvaga. Så vi märker hur uppmärksamma de är på just våra röster och hur vi använder rösten. Häromdagen läste jag till exempel Bockarna Bruse för några barn och vilka fantastiska skratt som kom varje gång jag ställde om röstläget mellan de tre olika bockarna och trollet, säger Tina Malmgren och ler varmt.
– …Och om ett barn sitter helt tyst och koncentrerat så kan det likaväl vara ett tecken på att barnet verkligen gillar det som sker runtomkring, och sitter och fokuserar. Vi vuxna måste hela tiden tolka barnen och vara nyfikna på vad de uttrycker för oss, lägger hon till.
Sinnesupplevelser blir kommunikation med barnen
Det går inte att missa att lärmiljöerna är både viktiga och sinnesanpassade på Brandvaktens förskola. Förutom något så ovanligt som en jacuzzi finns där också ett sinnesrum med en mjuk varm vattensäng och ljusslingor. I ytterligare ett rum finns ett interaktivt bollhav med transparenta bollar som ändrar färg efter en specialbeställd ljusplatta i botten. Målet är att varje rum på förskolan ska ha något att erbjuda till varje barn.
– Vi arbetar mycket utifrån orsak och verkan med våra barn, det handlar om en upplevelse där det händer något när barnet trycker eller rör på knappen. Anledningen till att vi arbetar med orsak och verkan är delvis för det krävs väldigt få rörelser eller krafter från barnen för att det ska hända saker. Barn behöver inte ha viljestyrda rörelser för att det ska hända saker. En annan anledning är att vi vill att barnen ska kunna påverka sin dag genom olika val. Då våra barn inte har ett verbalt språk blir olika sinnesupplevelser vår kommunikation med barnen. De kan repetera samma sak flera gånger genom att trycka flera gånger och de använder sig inte bara av händerna utan även fötterna men även ibland hela kroppen då barn kan rulla över pianotangenter som låter för varje gång barnet rör sig, berättar Ulrika Artberger.
– Att kommunicera med konkreta material är något som vi jobbar mycket med. Det är något som jag tror många andra verksamheter också skulle vinna på att jobba med, säger Tina Malmgren.
– I varje rum på förskolan har vi kopplat material till alla våra sinnen, så alla barn blir inkluderade. Det kan vara material kopplat till ljus, något som går att känna på, något som låter eller och något som är interaktivt, säger Ulrika Artberger.
För att göra förskolan mer lättillgänglig för synsvaga barn arbetar man också mycket med starka färger. När personalen planerar för en miljö utgår de alltid efter barnens intresse och behov och detta förändras med tiden. I en lång korridor har personalen utnyttjat väggarna och byggt upp olika stationer där barnen till exempel kan utforska olika material och strukturer.
Tina Malmgren och Ulrika Artberger visar upp förskolans AKKA-platta som är en mobil plattform där barnens arbetsstolar kan placeras. Genom ett knapptryck kan barnen sedan själva få plattan att röra sig framåt innanför en tejpad bana. Plattan är i sin tur programmerad att hålla sig innanför den tejpade banan.
– Att få köra runt på egen hand med hjälp av AKKA-plattan ger barnen möjlighet till självständighet. Vi har även andra verktyg där de genom knapptryck kan påverka och välja vad som ska hända, vilket är väldigt uppskattat hos barnen till exempel sätta på en fläkt eller styra interaktiva lampor, säger Ulrika Artberger.
Nästa vecka fortsätter besöket på Brandvaktens förskola och då pratar vi om vikten av att bygga relationer med vårdnadshavare och om att våga stanna upp vänta in barnens uttryck i olika situationer.
