Linn Borneskog tittar på elevernas kartor över Nangijala inne i klassrummet.
- Det är jättebra för eleverna att få träna på att göra jobbiga saker, säger försteläraren Linn Borneskog, här med elevernas kartor över Nangijala.

“Ofta är skoluppgifterna inte svåra, utan mest jobbiga” 

Försteläraren Linn Borneskog ställer höga krav på eleverna och utvecklar samtidigt deras kreativitet, stärker deras språkutveckling och kritiska förmåga. Något som hon nu prisas för när hon tilldelas lärarutmärkelsen Pennsvärdet. – Om jag ställer höga krav på en elev så förmedlar jag samtidigt att jag också tror på eleven, säger Linn Borneskog som undervisar i svenska och SO.

Linn Borneskogs sjätteklassare har gått hem för dagen, men kvar på bänkarna ligger en mängd kartor med olika tolkningar av Nangijala. En trave med Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren ligger tätt intill.

– Jag jobbar mycket sammanhangstyrt och det måste inte handla om att knyta an till ett sammanhang som redan är välkänt för barnen. Just nu arbetar vi med Bröderna Lejonhjärta och utifrån den skapar vi ett sammanhang och en helhet till uppgifter i olika ämnen, säger Linn Borneskog.

Berättelsen om bröderna Skorpan och Jonathan har hon kopplat till frågor om religion, demokrati och diktatur. Men samtalen har också glidit in på andra ämnen:

– Eleverna i min klass är inte särskilt intresserade av just fantasy. Men däremot har boken väckt många frågor om livet och döden. Vi har till exempel pratat mycket om syskonrelationen mellan Skorpan och Jonathan. Vad innebär det att vara storebror eller lillebror, säger hon.

I samband med att klassen läser Bröderna Lejonhjärta får eleverna rita sin egen karta över Nangijala. Foto: Mette Mjöberg Tegnander

Relationskapande i fokus

För Linn Borneskog är det tredje terminen som förstelärare på Värner Rydénskolan. Hon har arbetat som lärare under 12 år men efter mottagandet av Pennsvärdet har hon reflekterat mer än vanligt kring vem hon är i klassrummet.

– Mina elever brukar beskriva mig som snäll och att jag förklarar bra. Jag skulle nog säga att jag är en varm och trygg vuxen. Min främsta styrka är nog just relationskapandet med mina elever. Den relation jag bygger med dem gör det ju också möjligt att ha en rolig undervisning, säger hon.

Det är viktigt, om inte nödvändigt att vara sig själv i klassrummet resonerar Linn Borneskog. Att vara den stränga eller disciplinerande läraren har aldrig fungerat för just henne.

– För vissa fungerar det ju jättebra, men jag har andra verktyg att använda. I slutänden handlar det om att vara sann mot sig själv. Mina elever skulle genomskåda mig om jag försökte vara någon annan. Det behöver inte heller vara något problem om man inte är den varmaste personen. Det barn behöver är förutsägbarhet och trygghet, säger hon.

På en av väggarna i klassrummet hänger affischer som Linn Borneskog själv skapat, något som uppskattas av hennes mentorsklass.

– Att själv skapa material är ett sätt för mig att visa eleverna vad man kan göra. Att arbeta kreativt är viktigt för mig, det behöver inte handla om att bara måla eller rita, utan det kan också handla om att skriva om någon form av upplevelse. Förra året skrev vi en berättelse tillsammans om en isbjörnsjakt och sedan gjorde vi en stop motion film med hjälp av lego. Femmorna har i år fått skapa egna torarullar med regler som är viktiga för dem, berättar hon.

En affisch som beskriver en fiktiv planet, dess naturresurser, natur och klimat.
Eleverna uppskattar och inspireras när Linn Borneskog skapar eget material och egna affischer till klassrummet. Foto: Mette Mjöberg Tegnander

Eleverna vill lyckas

Hon har tillit till varje elevs förmåga och högt ställda förväntningar utifrån varje enskild individs förutsättningar, lyder en del av motiveringen från Pennsvärdet. Att det är möjligt att ställa höga krav på eleverna var något Linn Borneskog insåg under en tid när hon undervisade en SU-grupp i Stockholm.

– Om jag ställer höga krav på en elev så förmedlar jag samtidigt att jag också tror på eleven. Min upplevelse är att eleverna backar om man inte ställer krav. Många elever kommer aldrig tycka att skolan är särskilt kul men alla elever tycker om att lyckas, säger hon.

Att släppa tanken om att allt i skolan måste vara roligt är något hon uppmuntrar, och poängterar att vuxna ofta ställer för höga krav på att barn ska tycka att allting är kul.

– Vi vuxna tycker ju inte själva att allting är roligt. Men att ta sig igenom något som känns tråkigt, det kan vara riktigt kul. Det är lustfullt att få bli klar med något. Sedan behöver vi självklart peppa och stötta eleverna i detta, kanske särskilt inför övergången från mellanstadiet till högstadiet för där kan det ofta bli en abrupt övergång, säger hon.

Något som hon själv ofta tar upp med eleverna är skillnaden mellan jobbigt och svårt. Ofta är uppgifterna inte svåra, utan mest jobbiga.

– Det hjälper eleverna att inse att det inte handlar om hur smart någon är utan vad man faktiskt presterar och att se själva processen. Jag ger inte svåra uppgifter, men jag förenklar inte heller för eleverna. Det är jättebra att få träna på att göra jobbiga saker. Mina elever lär sig att det är hårt arbete som krävs och att det också ger resultat, säger hon Linn Borneskog.

– Vi fokuserar så mycket på att arbeta elevnära, autentiskt och lustfyllt men den gamla pedagogikens värden med till exempel hårt arbete är också viktigt. Sedan behöver det ena inte utesluta det andra, lägger hon till.

– Det handlar om att vara sann mot sig själv. Mina elever skulle genomskåda mig om jag försökte vara någon annan, säger försteläraren Linn Borneskog. Foto: Mette Mjöberg Tegnander

Viktigt med taltid elever emellan

Att utvärdera elevernas resultat och hur uppgifter och material landar är något som Linn Borneskog lägger mycket tid på.

– Jag reflekterar kring varje moment och material och sållar bort det som inte fungerar och behåller bara det som fungerar. Jag funderar kring vilka metoder jag har använt i undervisningen och om jag har arbetat mer kreativt eller mer utifrån läromedel. Sedan försöker jag vara flexibel i min undervisning och har alltid en pågående och formativ utvärdering för mig själv, säger Linn Borneskog.

Hon är noga med att kommunicera med eleverna kring förväntningar och vad som behöver justeras. Det kan handla om att till exempel dela upp läsningen i flera delmoment eller öka tempot vid speciella tillfällen, vilket också skapar också en tydlighet hos eleverna. Men det går också att utvärdera metoder utifrån elevernas egna diskussioner.

– Ofta ser man att eleverna behöver få en ökad taltid tillsammans och få chans att prata med varandra före bedömningstillfällen. Självklart behöver man ju också det enskilda arbetet för att till exempel få till studietekniken, men på vägen dit har man så mycket att vinna på att låta barnen prata om vad de har lärt sig, säger Linn Borneskog.

På tal om utvärdering, vad tar du med dig från arbetet med Bröderna Lejonhjärta?

– Jag tar med mig att kreativa uttrycksformer väcker läslusten i skolan! Sist men inte minsta att vi inte ska vara rädda för att stanna upp och låta saker ta tid.