Elever finner sitt eget tänkande när de djupdyker i texter

Hon jobbar ständigt med metodutveckling, senast i ett EU—projekt. Hennes fokus har alltid legat på vad som händer i klassrummet. Hon jobbar elevcentrerat och hon brinner för svenskämnet. Maria Green har verkat som lärare i drygt 30 år.

Jag får privilegiet att samtala med Maria Green, Heleneholms gymnasium under några timmar. När jag sitter och lyssnar tänker jag hela tiden att jag vill lyssna, lyssna, ta in, smälta. Jag vill lära mig saker av henne. Hon är engagerad, hon är klassiskt bildad och hon besitter en humor som nog kan avväpna de mest hårdnackade elever.

Grundsyn på litteraturen och lärarrollen

– Jag tar alltid elevernas intresse som utgångspunkt, men jag stannar inte där. De fångas också om man är entusiastisk. Det gäller att hitta den rätta knycken när man arbetar med gymnasieelver, säger Maria.

När hon skrev läroböckerna ”Existens” och” Tidevarv” fick hon möjlighet att följa sin övertygelse om hur man som lärare lättast fångar elevernas intresse och själv upprätthåller sin entusiasm för ämnet.

– I Existens utgick jag från teman som jag uppfattar som klassiska, de som är intressanta för eleverna. Det första temat var ”Jaget”. De nästkommande ” Jag och du”,” Jag och världen”, ”Mardrömmar, drömmar och utopier” och  ”Livet, universum och det okända”. Då var min tanke att dessa teman inte skulle bli uttjatade, berättar Maria.

– Vår uppgift är att visa eleverna vad som finns, fortsätter Maria.  illustrera hur en text är berättad. Om eleverna får en text av Hemingway finns inget att stryka under, eftersom han aldrig finns med i texten. Det förvånar säkert många elever och det blir en ögonöppnare för dem.

– Stryk under allting som är dialog, stryk under allt som har med tid att göra, är uppgiften jag ger dem. Till slut får de ett papper med många olika färger. De får syn på hela bygget när vi tillsammans resonerar kring vad de faktiskt strukit under.  De tvingas tänka själva, understryker Maria.

Rollspel och grammatik

Maria berättar också om hur hon låter eleverna gestalta det svenska språket. En gång arbetade de med rollspel och grammatik.

– Olika grupper fick vara olika ordklasser. De fick berätta en historia med bara en ordklass. Jobbigt för dem som fick konjunktioner som arbetsmaterial, men så lyckat! Verben var enklast att jobba med förstås. Genom rollspel fick eleverna kunskap om ordklasser inpräntade i kroppen, något de egentligen borde fått med sig från grundskolan men som inte alltid är fallet, säger Maria.

Metodutveckling inom EU-Projektet  ALCUIN- Activ Literacy, Competence  and  Understanding, Internally Naturalized

Maria har deltagit i ett internationellt EU-projekt vars syfte var att utarbeta några metoder att använda inom modersmålsämnet. De träffades, utarbetade en metod, åkte hem och testade, träffades på nytt och utvärderade metoden. De hade alltid elever med sig och en forskare som var knuten till projektet.

Shakespeare- film

– Inom projektet jobbade vi med Shakespeares ”Much to do about nothing” både på modersmålet och i engelskan. Vi delade ut scener till eleverna som de skulle dramatisera och filma. Som förberedelse fick eleverna se filmen. Därefter läste de pjäsen både på svenska och engelska. Slutligen gjorde de videofilmer. Det var jätteroligt, då de fick full frihet att utforma scenen som de själva ville, berättar Maria.

– En grupp byggde upp en gangstermiljö. De valde en scen där en tjej ska gifta sig och mannen tror att hon varit otrogen. Den förvecklingsscenen blev ett maffiadrama, med kidnappning. Jag kunde därför tydligt se att de greppat historien. De hade förmågan att förlägga historien i en helt annan miljö, fortsätter Maria stolt.

Analysera och skriva dikter

– Vi arbetade också med poesi. Först gick jag igenom vad poesi är, hur poesi är uppbyggd, vad som skiljer ny och gammal poesi åt och rim, inte rim och struktur.

– Därefter tittade vi på Runius dikt ”De fem sinnenas dans” för att få inspiration till att skriva om ett sinne. Med Ekelöf jobbade vi med något som kallas för rendering. Då knycker man rader från kända dikter och så gör man egna dikter utifrån de textrader man lånat. Lite som sampling. Då blev dikterna rent existensiella. Eleverna blev frimodiga eftersom de stödde sig på en stor diktare, berättar Maria.

De slutsatser som drogs efter projektets slut var att alla elever hade uppskattat att jobba med poesi allra mest. De hade tidigare haft negativa föreställningar om dikt. De trodde att det låg långt ifrån dem, men det visade sig vara precis tvärtom.

Ett eget rum- en dialog mellan eleven och skrivboken

Maria talar sig också varm om vikten av att kunna skriva ned sina tankar utan att hela tiden visa alla sina texter för lärare och klasskamrater. Maria är positiv till en-till-en, men hon tror samtidigt att man ska fundera på om man ska vara uppkopplad till varandra hela tiden.

– En elev satte huvudet på spiken ” jag vill inte att du är inne och tittar på mig medan jag skriver. Jag vill vara ifred”, citerar Maria.

– Då kom jag på att när jag var ung och skrev så var det min frizon. Det var mitt utrymme där jag fick vara ifred. Jag skulle ha dött om någon stod och tittade på mig innan jag var färdig. Det finns någonting som att ha respekt för den andres privata rum. Och eftersom svenskämnet kommer så nära det personliga får man vara lite varsam. Jag har hållit fast vid mina loggböcker, därför att det är mellan dig och mig. Eleverna upplever det jättebra. Inga betyg, bara kommentarer och bara förstärkning, säger Maria.

Hållbara riktlinjer

– När eleverna tar studenten ska de ha tillgång till sitt eget tänkande. Det lyckas om man som lärare behärskar det stoff man har att arbeta med och om man själv praktiserar skrivandets konst i så många genrer som möjligt, tror Maria.

– Att utgå från elevens intressen, att använda många olika metoder och att alltid tränga ner på djupet i olika sorters texter utvecklar eleverna. Se till att du som lärare vet vad du vill uppnå med dina elever. För att lyckas ge dem en stabil grund att stå på krävs engagemang och gedigna förberedelser från läraren.  Det allra viktigaste är ändå att se eleven. Har du inte en relation till eleven kan du inte lära ut något, avslutar Maria.

Text och foto: Görel Reimer