Publicerad 13 oktober 2014

PotatoPotato – scenkonst som komplement till skolans undervisning

PotatoPotato är ett scenkonstkollektiv som skapar teater med bland annat skolans läroplan som grund.

I deras föreställningar berörs till exempel jämställdhet, genus, historia, sexualundervisning och filosofi. Innehållet är ofta normkritiskt. PotatoPotato vill både fortbilda pedagoger och möta elever.

Två personer på scen. — Leffe Holmlöf (Helena Engberg) och Carl Wall (Paulina Göth).

Sedan starten 2008 har PotatoPotato spelat sina mobila föreställningar runt om på olika scener i Malmö. Den 18 oktober är det officiell invigning av deras två egna scener i området Sofielund.

– När våra lokaler snart är färdiga blir det mycket enklare att arbeta med olika projekt, vi kommer ju att ha en egen teater, säger Helena Engberg, en av fem konstnärliga och operativa ledare på PotatoPotato.

Scenkonstkollektiv

PotatoPotato är ett scenkonstkollektiv, de som driver verksamheten kommer från olika erfarenheter inom teaterns värld. Tillsammans med övriga konstnärliga ledare; Paulina Göth, Freja Hallberg, Linda Forsell, och Jenny Jensen driver Helena scenkonstkollektivet med fokus på samhällsengagemang och normkritiskt innehåll.

– Vi enas alla i en vilja att göra teater och att kunna använda den som ett verktyg för lyfta samhällsfrågor, vidga perspektiv och bryta normativa föreställningar. Vi ser kreativitet som ett sätt att göra val för hur vi lever och uttrycker oss, berättar Helena.

Scenkonst om ämnesområden

PotatoPotato vill skapa scenkonst om ämnesområden i Lgr 11 som jämställdhet, historia sexualundervisning och filosofi. De vänder sig till skolpersonal, rektorer, kulturombud, bibliotekarier samt elever i olika årskurser.

Först ut som premiärföreställning är Sug F*, Slicka K** (* finger fot, face, fantasi, fläck… **kind, kropp, kärlek, knä, kondom…) som tar avstamp i läroplanen. Föreställningen djupdyker i hur man kommunicerar om sex och samlevnad, jämställdhet och likabehandling i skolans alla ämnen. Bakgrunden till föreställningen ligger i de konstnärliga ledarnas frustration över den undervisning i sex och samlevnad som erbjöds då de själva gick i skolan.

– Vi vill vara ett komplement till skolans undervisning och visa att man kan få kunskap på andra sätt än att läsa i en bok. Vi vill ge lärarna infallsvinklar om hur ämnen som sex och samlevnad kan tas upp ur ett ämnesövergripande och ämnesintegrerat perspektiv, säger Helena.

Fyra personer i peruk står i hav. — PotatoPotatos föreställning om bortgallrade kvinnor i historien.

Fortbildning och föreställning

I samband med att deras nya scener invigs erbjuds skolpersonal i Malmö kostnadsfri teater och fortbildning i samarbete med sexualundervisningsprojektet På tal om 6. Under två eftermiddagar spelar PotatoPotato föreställningen Sug F*, Slicka K**. Efter föreställningen följer en praktisk workshop. Under workshopen presenterar projektledare Karin Carlsson och Karin Nilsson, från På tal om 6, utbildningsmaterial med ett normkritiskt perspektiv på sexualitet och identitet. Deltagarna får också konkreta tips på hur man kan arbeta ämnesintegrerat med sex och samlevnad i skolan.

Historielektion i fokus

Utifrån SOU-rapporten ”Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia” som visar om hur kvinnor har uteblivit i historieböcker har PotatoPotato skapat sin egen historielektion. Historia 1B heter den föreställning som har spelats i två tidigare versioner och kommer att spelas hela hösten för högstadie- och gymnasielever.

– Vi startar alltid i ett ämne som berör oss. Genom Historia 1B lyfter vi fram kvinnor som borde ha fått sin plats i historieböcker, berättar Helena.

Normkritiskt arbete

XOXY är ett annat projekt som går av stapeln under hösten och fortsätter under våren 2015. XOXY är enligt PotatoPotato en ”scenkonstorgasm” som talar till ungdomar i åldern 13-19 år. Med teatern som arena och läroplanen som grund spelar de en föreställning som är tänkt att vara en hjälp på traven för lärare, att väcka frågor och tankar, samt inspirera och uppmuntra ett normkritiskt arbete om identitet, genus och likabehandling

Man öppnar upp två spetsgardiner. — XOXY – en teaterföreställning utifrån kunskapsområdet sex och samlevnad i Lgr 11.

– Vi gestaltar inte några problem utan vi visar på positiva alternativ och det vi tror på. Att moralisera kan innebära att man reproducerar problemet och det tror inte vi är en väg till insikt, berättar Paulina. Istället ger vi publiken gestaltningsupplevelser, scener som visar hur det skulle kunna vara. Vi vill ge ungdomarna en lustfylld föreställning som i sin tur ska väcka nyfikenhet. Den tar bland annat upp sexfantasier och onani och olika situationer om vad sex kan vara i relation till eleven själv.

Publikens reaktioner

Både Helena och Paulina är noga med att poängtera sitt ansvar för olika reaktioner som eleverna kan uttrycka.

– Vi är noga med att prata med lärarna innan föreställningen, vi vill att de ska slappna av och låta oss ta ansvar för om något händer. Vi står inte och pratar om kondomer i en upplysningskontext, men vi pratar om och gestaltar det på olika sätt. Det har gjort att vi faktiskt fått kondomer kastade på oss på scen.

En scen i föreställningen som orsakat en del reaktioner är när skådespelarna kommer ut på scenen som normativt snygga bloggerskor. De presenterar sina bloggar och pratar om ordet hora utifrån språkforskningsperspektiv och ursprunglig betydelse. När bloggerskorna presenterar sina bloggar har objektifierande busvisslingar ekat i salongen, och när ordet hora hörs på scen har många killar i publiken protestererat mot att ordet används.

– Plötsligt är det inte så tufft att säga hora längre, menar Helena

Efter bloggscenen transformeras bloggerskorna till killar. Reaktionen låter sig inte vänta. Ofta har eleverna reagerat med förvåning. Hur kan det vara möjligt? Kvinnligt och manligt ställs på sin spets och frågan om vem som är vad hänger i luften.