Nytt på Malmö delar
ASL-veteraner i kommunikationsklasserna på Söderkullaskolan
Allting föll på plats när kollegor i åk 1-3 från Kommunikationsskolan på Söderkullaskolan lyssnade på en föreläsning i Malmö stad med Trageton 2006. Margaretha Gustafsson och Kristina Kristofferson berättar att deras elever I viss mån redan innan hade fått skriva sig till läsning genom lekskrivande med penna. Detta utifrån tankar av Bente Eriksen Hagtved, professor i Norge, och Caroline Liberg, svensk professor. Men de två datorer de hade i varje klassrum, hade mest används till att göra några PowerPoints.
– Under föreläsningen med Trageton fick vi ett konkret tillvägagångssätt. Vi kände att det här var något som skulle passa våra barn, berättar Kristina och Margaretha.
Elever med grav språkstörning
I kommunikationsklasserna åk 1-3 går elever som har en grav språkstörning. Margaretha och Kristina förklarar att språkstörningen är neurologisk och handlar inte bara om en sen språkutveckling. Deras elever har dels svårt med sitt arbetsminne och sin koncentration. Utöver att de har ett begränsat ordförråd har de även svårt att hitta orden i minnet och att få ihop språket grammatiskt.
Talsyntes och talande tangentbord som minnesstöd
Väl tillbaka på skolan satte kollegorna i gång med en mer medveten användning av datorn som skrivverktyg. Barnen fick lekskriva på datorn.
– Vi upplever att våra elever lär sig sig bokstäver snabbare med datorns hjälp än på det traditionella sättet, säger Margaretha.
Numera har eleverna tillgång till talsyntes och talande tangentbord. Med det talande tangentbordet kan barnen höra bokstavsljuden och koppla dem till bokstäverna på tangentbordet. Om de i slutet av en mening har glömt vad de höll på att skriva kan de med hjälp av talsyntesen gå tillbaka och lyssna.
– Med perceptionsbekymmer och begränsat arbetsminne har det tidigare varit ett omöjligt projekt att få till långa meningar med penna. Med datorns hjälp orkar eleverna skriva mycket längre meningar och texter. Detta blir särskilt tydligt i åk 3, säger Kristina och Margaretha.
Kristina och Margaretha ger rådet att låta barnen använda talsyntes och talande tangentbord från första början. Då blir det inte något konstigt för de elever som verkligen behöver det stödet.
Svårigheter ingen ursäkt för att avstå från samarbete
En tydlig del i ASL är Vygotskijs tankar om det sociokulturella lärandet. Att barnen barnen genom samarbete stöttar varandra i skrivandet.
– Från början tänkte vi att samarbete i par inte var möjligt med våra elever. En av deras stora svårigheter är att kommunicera. Vi har sett att det går att träna upp förmågan att samarbeta, att de faktiskt kan ha en liten dialog kring texten. Även om de inte har samma drivkraft och förmåga som andra barn, stöttar de varandra mer än vi trodde, säger Kristina och Margaretha fortsätter
– Många gånger sitter de bara vid sidan om varandra, så som yngre barn bredvidleker. Då gäller det att få den ena att berätta vad den andra ska skriva. De som inte har kommit så långt i sitt skrivande kan få en lapp av oss, så får den ena eleven bokstavera åt den andra som skriver, förklarar Margaretha.
Före skrivandet ska skrivparen sätta sig i en hörna och prata om det som de ska skriva. Sedan ska de komma till den vuxne och berätta vad de har bestämt. Margaretha och Kristina berättar att det kanske inte så många ord som utväxlas men att man måste våga ge dem ansvaret och att det får lov bli fel ibland.
Upplevelser som grund för språket
Grunden för språkutveckling är densamma som i vanliga klasser. Men eleverna behöver ännu mer stöttning och förtydliganden. Före skrivandet är ett ordentligt språkligt arbete nödvändigt. Även det fanns med i ASL, som Arne Trageton berättade om.
I kommunikationsklasserna inleds varje tema med att bygga upp ett förråd av ord och begrepp. Gärna genom studiebesök och gemensamma upplevelser som följs upp med samtal. Ord och begrepp sätts upp på väggarna tillsammans med bilder, och hela tiden görs det återkopplingar.
Förståelse för bokstävers användning
Margaretha och Kristina berättar att de flesta av deras elever inte har fokus på att börja läsa när de börjar i åk 1. De kan inte så många bokstäver och har inget intresse av bokstäver. De vet inte vad de ska använda bokstäver till. Efter arbetet med bokstäver och tecken på datorer vet de vad de ska använda bokstäverna till. När de börjar i åk 2 har det blivit meningsfullt att skriva och forma bokstäver med penna och de har också idéer om vad de kan skriva om.
Många bäckar små…
Att skriva på dator är inte det enda som leder till läsning. Margaretha och Kristina menar att man även måste använda språket. Att jobba med både lyssnande, språklig medvetenhet, högläsning och läsning. Att laborera med ord och ljud även utan dator.
– Vi vill ha språket med i allt vi gör. Språket och kommunikation är i fokus – och ASL är ett av verktygen, avslutar Margareta och Kristina
Text & foto
Charlotte Christoffersen
Litteratur:
Eriksen Hagtved, Bente: Skriftspråkutveckling genom lek. Natur & Kultur, 1990.
Liberg, Caroline: Hur barn lär sig läsa och skriva. Studentlitteratur, 2006.
Trageton, Arne: Att skriva sig till läsning. IKT i förskoleklass och skola. Liber, 2014.