Ett långt och lyckligt lärarliv

Rapporter om stök och bråk, stress och hög arbetsbelastning, sjunkande resultat, lärare som slutar eller bristen på dem. För Gunilla Weithz, grundskollärare på Värner Rydénskolan, har en sådan bild av en lärares vardag aldrig varit ett hinder.

67 år gammal arbetar hon på övertid och har inga planer på att sluta. Enligt kollegor och ledning tänder hon fortfarande stjärnor i elevernas ögon.

– Jag har aldrig haft i min agenda att jag ska bli gammal och att jag en dag måste gå  pension, säger hon och skrattar. Det finns så många idéer som jag vill pröva och nya saker som jag vill lära.

Året 1975 får Gunilla som nyutexaminerad lärare anställning som vikarie på Värner Rydénskolan. Läroplan Lgr69 råder och Värner Rydénskolan är en öppen skola med klassrum utan väggar. År 2016 och fyra läroplaner senare är det över 40 år sedan Gunilla äntrade skolans värld. Hon har aldrig ångrat sitt yrkesval eller arbetsplats. Det har funnits svåra tider såväl som lätta men hon har alltid älskat att undervisa.  

– För mig handlar det om att ge elever upplevelser för att kunna lära. Under alla år har jag och eleverna haft bland annat parker, stränder och lekplatser som utgångspunkt. Eller så förflyttar vi oss mentalt med hjälp av kreativitet och en stor dos av fantasi, berättar hon.

Gunilla Weithz.

Samling på matttan

När Pedagog Malmö besöker Gunilla och årskurs 2 är eleverna på väg in till dagens första lektion. En efter en smyger de in i klassrummet och hittar sin plats på röda mattan. På smartboarden flimrar höstbilder förbi. Några elever småpratar om vad de ser. När alla är på plats börjar Gunilla spela på pianot och elever stämmer upp i sången ”Jag säger godmorgon till dig”.

– Att sjunga tillsammans är liksom startskottet på dagen, berättar hon.

Samlingen på mattan är en viktig start på skoldagen. Då ges tid till reflektioner av gårdagen och genomgång av dagens ämnen och uppgifter. Gunilla får en överblick av vem som är på plats och tillsammans går hon och eleverna genom viktiga hållpunkter för dagen.

– Det är också en stund för elevernas spontana frågor. Vi pratar mycket, jag och eleverna. Ibland kanske för mycket, men det ger något. Samtal och dialog med eleverna om allmänna saker fångar upp dem där de är, säger hon.

Bilder som stöd

Hon fotograferar ofta det som sker i elevernas lärprocess, i klassrummet som vid utflykter.  Bilderna använder hon som stöd för eleverna i deras skrivande.

– Bilder är något för eleverna att hänga upp sina tankar på. Bilderna som flimrar förbi på smartboarden innan samlingen är bara för sinnet. Här har vi olika teman för varje vecka, det kan vara höst, vinter, fjärilar, fåglar eller t ex vulkaner.

Flera gånger återkommer Gunilla till betydelsen av upplevelser. För att visualisera en mental upplevelse använder hon drama.

– Drama kan man använda för att skapa förförståelse i alla ämnen, det plockar fram det lekfulla i undervisningen som är så viktigt, säger hon.

– Jag använder ofta drama i historieundervisningen för att eleverna ska kunna föreställa sig olika tidsepoker. Jägarstenåldern blir mer greppbar genom att fantisera att man sitter framför en lägereld i kylan, väntandes på två som har gått iväg för att jaga.

Ett lyckligt lärarliv

Gunilla är tydlig när hon pratar om stommen för ett lyckligt lärarliv. En god relation med elever och vårdnadshavare, ett utvecklande samarbete med kollegor samt en tydlig ledning som är väl förtrogen med verksamheten. I klassrummet är det viktigt att eleverna vågar be om hjälp när de inte förstår. Det, menar Gunilla, kommer genom en god självkänsla och ett tillåtande klass-och gruppklimat där alla känner att de duger till allt.  

– Respekt och hänsyn har alltid varit centrala begrepp för mig. Det handlar om grundläggande saker som att lyssna på varandra och att kunna samarbeta.

– Det har varit min ledstjärna att fånga eleven där den är och dra framåt. Jag har inte alltid lyckats få alla elever att nå alla mål, men har lyckats att få dem att tycka det är roligt att komma till skolan.

Text och foto: Marina Walker