Förbättra eller bara utveckla?

Samtalet tog snabbt fart och tillsammans skapade vi en klarare bild. Distribuerat ledarskap handlar om att många hjälps åt att bära de processer som ska leda framåt, att vi låter uppdraget styra och att vi delar bilden av den framtid vi leder mot. Att distribuera ledarskap handlar också mycket om förtroende, vilket Alma Harris skriver, och vilket vi instämde i. Det är som en cykel, sa någon klokt, alla delarna måste samarbeta vertikalt och horisontellt.

Det finns en hel del förväntningar på vad det kollegiala lärandet ska ge oss skolledare. Förväntningarna handlar, i korthet, om att vi ska lära oss såväl av litteraturen som av varandra och att vi hoppas att dessa nya kunskaper ska hjälpa oss att förbättra verksamheten på våra skolor, att vi ska kunna förändra vår ledarpraktik så att det märks i elevernas lärande. Marie Sjöblom och Margareta Serder leder våra samtal som ska präglas av aktivt lyssnande och nyfikenhet. Vi förutsätts hjälpas åt att se till att alla pratar och lyssnar i lika delar. Personligen uppskattar jag mycket de strukturerade samtal där lyssnandet uttalat ska ta plats och där var och en verkligen kommer till tals. Det skänker lugn och plats för äkta lärande. Vi är inte där för att övertyga någon annan eller för att debattera. Vi samtalar för att lära.

Skolledarna är indelade i två grupper. ”Min” grupp, avbildade ovan, läser ”Distributed Leadership Matters” av Alma Harris. Vi kom att prata om orden ”förändra” respektive ”förbättra”. Någon reflekterade över det faktum att i den engelskspråkiga litteraturen om skolutveckling används  frasen ”school improvement” när man i den svenskspråkiga använder termen ”skolutveckling”. Att bara utveckla är inte tillräckligt när det är förbättring vi är ute efter, menade vi. Syftet med ett kollegialt lärande, både när det gäller lärare och skolledare, är högre kvalitet på elevernas lärande. I vår iver att organisera skolutveckling måste vi ibland, lite generat, påminna oss om just detta!