Här programmerar försteklassarna

– Jag har ett problem, säger Ansam till eleverna i klassrummet. Jag har programmerat för många pusselbitar, hur kan jag lösa det?

Eleverna är genast med på noterna. Först testar de analogt på whiteboarden. En efter en får de komma fram och testa olika lösningar, hela tiden i samspel med Ansam. Stöttning både verbalt och med bilder är centralt för att få med sig alla.

– Som jag ser det har skolan har ett uppdrag – att spegla det samhälle som vi lever i. I årskurs ett pratar vi ofta om olika samhällsfunktioner. Idag är IT en stor del av samhället, säger hon. Vi lever i ett digitaliserat samhälle och det måste vi rusta eleverna för.

Programmering för alla

Ansam ser programmering som självklart att undervisa om och hon välkomnar Skolverkets förslag som säger att programmering i grundskolan ska ingå i ämnena teknik och matematik.

– Programmering hjälper eleverna att utveckla förmågor inom flera områden. Jag kan till exempel tydligt se att eleverna har en större förståelse för hur de skriver och följer instruktioner, säger hon. De lär sig att samarbeta, de utvecklar logiskt tänkande, förstår prepositioner och de tränar många gånger sitt tålamod.

Som systemvetare i botten ligger programmering nära till hands för Ansam men hon menar att alla pedagoger kan undervisa i programmering. Det handlar om att våga och att pröva- och lära tillsammans med eleverna. Ju tidigare i skolåren, desto bättre.

– För att undervisa i programmering är det som pedagog viktigt att modellera tålamod och bemöta alla elever med inställningen att alla kan lära sig. I nuläget har jag valt att sätta programmering som en egen punkt på schemat men jag pratar mycket med eleverna om kopplingen till andra ämnen, berättar hon.

Genomgång och uppdrag

Varje  i programmering inleds med en kort genomgång där Ansam visar nya moment som eleverna därpå testar genom ett uppdrag.

– Eleverna programmerar nästan alltid i halvklass. Det underlättar för mig att gå runt och hjälpa samt föra samtal med eleverna om det som de gör, säger hon.

Att eleverna har tillgången till egna Chromebooks är enligt Ansam en stor fördel för både undervisning och genomförande. Det till trots får ofta eleverna en analog uppgift att genomföra innan det är dags för programmering digitalt.

– Då använder vi små whiteboards som eleverna får skriva och testa olika lösningar på. Det viktigaste är inte det digitala utan att eleverna förstår vad programmering handlar om. Jag trycker mycket på vikten av förståelse för hur samhället funkar och hur programmering är grunden inom många användningsområden, berättar hon.  

Tänka tillsammans

Just av den anledningen har Ansam lagt ner mycket tid på att diskutera med eleverna om var de kan hitta spår av programmering. I inledningsfasen fick klassen som läxa att hitta saker i hemmet som är programmerat. Eleverna fick också träna på att programmera Ansam. Uppdraget – att hindra henne från att gå in i stolar.

– Dialogen är viktig för att eleverna ska få sätta ord på olika lösningar. De arbetar ofta med uppdrag i par och så tänker vi mycket tillsammans, jag och eleverna. Det är viktigt att få in tänket att det är ok att göra fel och att pröva om och om och om igen, säger hon.

Den största utmaningen med programmering är den stora spridningen, att kunna möta alla elever där de är, säger Ansam. Det skiljer sig inte från utmaningen inom andra områden. Alla tycker inte det är kul eller begripligt.

– Men för en del elever är programmering ett “moment to shine”. Jag har elever som inte har knäckt läskoden än men som programmerar helt obehindrat.

Text och foto: Marina Walker