Statistik – en sanning med modifikation

Nu är dags att blicka framåt mot ett nytt läsår av kvalitetsarbete. Vi summerar våra erfarenheter och reflekterar över vad vi kan göra bättre och hur vi kan fokusera mer på de människor – personal, lärare och elever – som finns i skolverksamheten och som bör utgöra basen för kvalitetsarbetet.

När vi tittar på mycket av det kvalitetsarbete som finns i olika verksamheter ser vi ett tydligt fokus på siffror och statistik: value added, betygsstatistik, effektivitet mätt i siffror kopplade till ekonomi och så vidare. Ju mer vi arbetar med systematiskt kvalitetsarbete, desto mer inser vi hur begränsande new public management är. Vi tror att verksamheten inom skolans värld är mycket mer komplex än vad som ryms i siffror och statistik. Detta gör oss oroliga, framförallt när vi ser hur diskussionerna förs såväl i sociala medier som i TV-debatter.

Vi har i tidigare blogginlägg skrivit om hur viktiga elevernas röster är i vårt systematiska kvalitetsarbete. Denna insikt blir allt starkare hos oss, samtidigt som vi ser att det ibland är svårt att få fler elever att engagera sig och delta i de forum för påverkan som vi försöker skapa. Framförallt vill vi ha med fler elever från olika klasser i dessa diskussioner. Det finns annars en risk att elever som engagerar sig i detta arbete hela tiden är samma elever, det vill säga elevskyddsombud eller eldsjälar som brinner för dessa frågor. Vi vill engagera de elever som ofta sitter tysta, men som sen i elevenkäter visar missnöje med utrymmet för elevinflytande.

I Malmö stads uppföljningsenkät för årskurs två på kommunala gymnasieskolor, ser vi en tendens att elever generellt är missnöjda med möjligheterna till inflytande och påverkan. Också på vår skola finns utrymme för förbättring när det gäller detta. Samtidigt ser vi i vårt enkätunderlag, som förutom uppföljningsenkäten också består av enkäter för årskurs 1 och årskurs 3, att eleverna generellt är väldigt nöjda med sin studiesituation som helhet. Frågor som väcks hos oss är vad eleverna menar med inflytande, och vilken typ av inflytande de egentligen vill ha. Tyvärr verkar det inte hjälpa att vi ställer dessa frågor till eleverna vid de intervjuer som vi varje år genomför i årskurs 1, 2 och 3. I dessa intervjuer visar eleverna nämligen tvärtom att de tycker sig ha stort inflytande över sin studiesituation och sina möjligheter att påverka. Varav denna diskrepans?

En möjlig förklaring kan vara att de elever som medverkat vid intervjuerna antingen har varit elevskyddsombud, och kanske därför haft en position med möjlighet att påverka verksamheten, eller är särskilt intresserade elever som tar möjligheterna till påverkan som finns.

Samtidigt funderar vi över om den ökade stressen som eleverna upplever och som tydligt visas i undersökningar av olika slag, påverkar känslan av möjlighet till inflytande. Om det är så, är det kanske inte lektionsupplägg eller examinationsformer som eleverna i första hand vill påverka, utan mer mängden av och fördelningen över tid av skolarbete, läxor och examinationer. Är det bristen på kontroll av studiesituationen som helhet som påverkar hur de svarar på frågor om elevinflytande? Många elever verka införstådda med att kunskapskraven måste testas vid flera tillfällen och att de måste få många chanser vilket skapar fler examinationstillfällen. Eleverna ser det strukturella problemet i att lärarna vill hjälpa dem och minska deras stress men samtidigt måste examinera och testa för att få betygsunderlag. Det skulle i så fall förklara varför eleverna svarar positivt på frågor som handlar om hjälp de får av lärare, hur de förstår kunskapskraven och hur nöjda de är med skolan som helhet, men samtidigt tycker sig ha liten möjligen till inflytande och påverkan.

När vi senare i höst genomför elevintervjuer måste vi fundera mer kring vilka, och hur många, elever vi kallar. Är de representativa för sina respektive klasser? Samtidigt har vi en utmaning i att få dessa elever att komma till intervjuerna och vilja engagera sig på tider som ligger utanför deras vanliga skolschema. Är det så att eleverna upplever stressen så stark därför att de inte har kontroll över mängden läxor och examinationer, som gör att de känner att det inte är lönt att engagera sig? Är detta ett moment 22? Kanske är införandet av ämnesbetyg en av lösningarna?

Det vi vill säga med ovanstående diskussion är att siffror och statistik sällan ger oss en bild av hela sanningen. Om de låga resultaten från enkäterna blir en enda utgångspunkt är det lätt att dra igång lösryckta projekt och satsningar som egentligen skjuter över målet. Det krävs alltså fördjupade undersökningar, bortom siffror och statistik, för att få en realistisk bild av vad som händer i skolan. New public management söker ofta enkla lösningar och då är siffror och statistik den självklara utgångspunkten. Undervisning och elevarbete är emellertid mycket mer komplext och kräver en annan typ av analys än till exempel den som behövs i ett företag som säljer Volvobilar.

I nästa blogginlägg funderar vi vidare över inflytandet i kvalitetsarbetet men den här gången ur ett lärarperspektiv.