Matematik med Singaporemodellen

– Eleverna är aldrig understimulerade, oavsett om det är de som är starka eller de som är svagare. Det är kanske den största vinsten med Singaporematten. Vi ser redan en enorm skillnad på de som gick i ettan förra året och nu går i tvåan, säger Angelica Ioseinov, speciallärare med ansvar för matematikutveckling.

Singaporematematiken vänder på många sätt upp och ner på hela undervisningsbegreppet, förklarar Angelica Ioseinov. Det finns inte ett fokus på rätt eller ett fel svar och läraren kommer inte att berätta lösningen eller ge några svar:
– Jag frågar barnen om deras lösningar och frågar om de kan föreställa sig det som kompisen nyss berättat. ”Kan du föreställa dig det som han säger, att om jag tar bort 5 från 363 så är det 258 kvar” innan jag på något sätt visualiserar det. Sen har jag ett lekfullt förhållningsätt och kan svara ”jaha säger du det, jag är inte så säker…är det verkligen så att 363 tar bort 5 är lika många som 258?” Det är också viktigt att eleverna får tid då jag ber dem föreställa sig, säger hon.

Angelica Ioseinov berättar att när eleverna hittar olika vägar att bryta ner problem i mindre beståndsdelar kan de också hitta olika vägar fram till ett svar.

– En grundtanke med Singaporemodellen är att det ska vara ett problem och fem lösningar istället för en lösning och fem problem. Att kunna berätta hur man kommit fram till sin lösning är ofta problematiskt för de starkare eleverna då de ofta ”bara vet ”svaret och många gånger har svårt för att berätta hur. 

Angelica Ioseinov säger att forskning visar att framåtrörelse är viktig, att det inte är lönt att försöka traggla om det som de svagare eleverna inte har förstått.

– Det blir inte bra för någon. De svagare känner sig misslyckade och de starkare blir uttråkade. Vi går vidare och sedan kommer vi tillbaka till området vid ett senare tillfälle.

Ett annat synsätt

Angelica Ioseinov ställer upp ett tal på tavlan och förklarar hur barnen i Singapore angriper problemet.

– De bryter ner talet i block och ser att blocken är delbara med tre. I årskurs två klarar de att lösa sådana tal i huvudet på ett par sekunder, utan att behöva ställa upp en division och börja räkna. Det här är ett sätt att se på en uppgift ur en annan synvinkel och att hitta ett enklare sätt att nå fram till en lösning.

Problemlösare löser problem

Angelica Ioseinov har själv varit i Singapore för att undersöka vad det är som gör modellen så framgångsrik. Hon avlivar myten om att undervisningen är hierarkisk, med elever som pluggar till långt fram på nätterna och med en stress som skapar psykisk ohälsa:
– Eleverna i Singapore går i skolan mellan nio och ett, har en läroplan som liknar vår och har också barn av många nationaliteter och olika språk. På många sätt arbetar vi med samma förutsättningar, men de har hittat andra sätt att nå bättre resultat. Eleverna ska bli problemlösare och de ska äga sina egna frågeställningar. Framgångsfaktorn är bland annat att inte lära ut problemlösning, utan att få eleverna till att bli problemlösare, vilket är en enorm skillnad.

Viktigt med diskussion

Det är dags att släppa in 4A i klassrummet för en kort mattelektion på 40 minuter där Angelica Ioseinov hoppat in för en kollega. Hon skall fortsätta en lektion som handlar om att jämföra mängder.

– Vi ska göra övningen på sidan 61.

Ett antal elever utbrister att de redan har gjort den. Angelica Ioseinov ser förvånad ut och frågar om det verkligen stämmer. Många barn ropar “Ja!” i kör medan någon lite försiktigt säger nej. Det slutar med att  eleverna sätter sig i grupper och resonerar tillsammans. De sätter genast igång och börjar prata om uppgiften. För en del elever är uppgiften svår och det märks att en del barn tappar koncentrationen när de inte riktigt förstår. Efter lektionen förklarar Angelica Ioseinov att skolans fjärdeklasser har börjat med Singaporematematik det här läsåret och de har treans bok. Eftersom de tidigare har undervisats på ett mera traditionellt sätt har det tagit lite tid att komma in i ett nytt förhållningssätt där fokus är på diskussion och att hitta flera lösningar. Angelica Ioseinov kan dock se att alla elever går framåt vilket är det viktigaste.

– För våra ettor och tvåor är det inga problem, de har aldrig lärt sig matte på något annat sätt. För en del fyror har det varit en omställning, men vi bestämde oss för att köra och nu när halva terminen har gått så har det lossnat för nästan alla.

Här är en artikel på Pedagog Malmö om hur projektet började.

Text & Bild: Per Armbäck