Bedömning är till för att lära

Bedömning för lärande är ett pedagogiskt begrepp som sätter strukturer för lärande på kartan. I Mentores klassrum står varje enskild elevs lärande oavkortat i centrum. Hon planerar varje enskild lektion utifrån att eleven ska stimuleras och utvecklas i samarbete med varandra och henne. Respons sker kontinuerligt under pågående lektioner, muntliga som skriftliga, mellan elever och genom Mentore.

– Det är viktigt att eleverna förstår att jag som lärare inte är den som kan och vet allt. När de kommer till klassrummet vill jag att de känner att de är där för att lära, att det är något som vi gör tillsammans, säger hon.

Diskussioner för reflektioner

Mentore undervisar i svenska som andraspråk på högstadiet. Hon menar att det är av stor vikt att eleverna aldrig blir lämnade ensamma i sin lärprocess. Hon använder sig bland annat av modellen EPA (enskilt-i par-alla) för att få med sig alla elever.

– Det är stor spridning bland elevernas språkkunskaper. Det i sig är en utmaning. EPA ger eleverna tid att tänka själv, få pröva sina tankar i samspel med andra och ge respons på det som någon annan säger, berättar hon.

När Mentore undervisar gör hon det med minsta möjliga genomgång och desto fler diskussioner för reflektioner. Max 15 minuter av varje lektion använder hon till eventuella genomgångar. Resten av tiden går till att aktivera och interagera med eleverna i undervisningen.

– Jag betonar kontinuerligt att det är i samspel som både eleverna och jag utvecklas, säger hon.

Läsningens uppgifter

Läsning och skrivning står högt på agendan i Mentores undervisning. Hon lyfter högläsningen som betydelsefull och menar att alla läsval ska kunna motiveras.

– Val av bok är avgörande av vilka elevgrupper jag har. Jag samarbetar alltid med skolbibliotekarien för att hitta böcker som passar. Böckerna ska utmana elevernas förställningar och stimulera deras reflektionsförmåga, säger Mentore.

Eleverna alltid får välja mellan två böcker. Vid varje lästillfälle ingår en uppgift, skriv- som diskussionsuppgift. Något som eleverna alltid får ta del av innan läsning.

– Uppgiften kan handla om att de ska sammanfatta ett kapitel, berätta om en specifik karaktär, hitta likheter mellan bokens handling och sitt eget liv, eller kunna dra kopplingar till andra böcker, berättar Mentore.

Stöttning och respons

För att stötta elever i skrivandet och i att ge respons använder Mentore exempeltexter och mallar. När de ger respons utgår de t ex från kriterier som struktur, innehåll, språk och tydlig inledning. När hon planerar utgår hon alltid från ett tydligt syfte, vad ska eleverna lära sig och vad behöver de för att göra det. Det centrala är att undervisningen ger eleverna möjlighet att få träna på det som de behöver för att uppnå kunskapskraven.

– Dialogen med eleverna om kunskapskraven och hur vi ska jobba är viktig. Vilka metoder vill eleverna använda sig av och hur vill de visa att de har lärt sig något?

Under tiden eleverna arbetar i klassrummet rör sig Mentore runt för att lyssna in och ge respons. Stämningen i klassen är avgörande för hur varje lektion tar sig uttryck.

– Jag låser mig inte helt vid aktiviteter. Jag måste vara lyhörd för elevernas dagsform. Om det är oroligt behöver vi prata om det. Det kan vara att ett moment är för svårt. Då behöver jag få veta det och tänka om.

Trygga elever

När det gäller respons är hon är noga med att först och främst uppmärksamma det som fungerar. Hon vill att det banar väg för att eleverna känner sig trygga nog för att själva hitta sina utvecklingsområden.

– För vem gör vi detta, brukar jag tänka. En responsmall ska till exempel vara till nytta för eleverna och hjälpa dem att bearbeta sina texter i samspel med varandra. Jag kräver inte mer av mina elever än vad jag kräver av mig själv. Och jag får en känsla av de känner sig trygga i att jag aldrig lämnar dem ensamma i sitt lärande, säger hon.

Text och foto: Marina Walker