Bilden i fokus för att skapa kommunikation på Rönnens förskola

Femåringarna på Rönnens förskola låter bilden tala. Genom att illustrera i stort sett allt som de gör, hör eller pratar om utvecklar barnen sitt språk.
Eva Borgström arbetar som förskollärare på Rönnens förskola med femårsgruppen Jorden.

Rönnens femårsgrupp heter Jorden. Där går 20 barn från alla Malmös hörn och många är barnen med ett annat modersmål än svenska. Eva Borgström arbetar som förskollärare på Jorden. Tillsammans med sin kollega Marie är hon pedagogiskt ansvarig för verksamheten. Att arbeta aktivt med språket är en självklarhet för Eva och Marie, men de menar samtidigt att den planerade verksamheten ofta tas över av barnens spontana samtal som sker i den egna leken. För att stödja barnen i sin språkutveckling använder de bilden. På Jorden ritar barnen många av sina aktiviteter, händelser, tankar och känslor.

Ob-förskola med nattis

Rönnens förskola är en Reggio Emilia inspirerad OB-förskola och nattis. Förskolan har öppet dygnet runt alla dagar om året och det kommer barn vid alla tider på dygnet beroende på vilka arbetstider föräldrarna har. En del barn sover på förskolan, andra tillbringar sin kväll på Rönnen.

Bilden i fokus

Varje barn har sin egen mapp där de samlar många av sina bilder. Under mitt besök på förskolan får jag ta del av femåringarnas bilder och kommunikation, allt från första personporträttet till problemlösningar.
Genom sina bilder sätter de ord på en händelse eller en känsla. Bilden skapar även trygghet om orden inte räcker till. Då kan Eva eller Marie ställa följdfrågor utifrån detaljer på bilden som gör att samtalet fortskrider.

Tre teckningar med prinsessor bredvid varandra.
Barnens självporträtt hänger väl synligt på väggen.

Jag ritar en gubbe och hals

Första bilden från tidig höst är ett klassiskt självporträtt. Innan självporträttet målades gick Eva och Marie igenom uppgiften utifrån frågan; ”Vad behöver ni för att rita er själva?

– Genom frågan fick vi en uppfattning om vad barnen kunde om sig själva och vilka kroppsdelar de behärskade, berättar Marie.

Två teckningar av en arg och en glad pojke.
En glad och en ledsen gubbe växer fram genom barnens samtal.

För att stötta barnen i sitt målande skapade personalen och barnen tillsammans en bild. Som stöd fick de först lyssna till en kort sagan som börjar med orden ”Jag ritar en gubbe med huvud och hals”. Med hjälp av sagan och barnens ord växte en gubbe fram på ett stort blädderblock.

– Under processen diskuterade barnen vilt vad som skulle finnas med och alla barnen fick ge sina förslag, berättar Marie.

– Likaså använde vi våra egna kroppsdelar för att bekräfta var någonstans kroppsdelarna sitter genom att barnen fick säga och göra, ”Jag lägger händerna på huvudet”, fortsätter Eva.

Samtala kring bilderna

Samtalet kring bilderna är något som går som en röd tråd genom alla bildhändelser, även de spontana, oavsett om det är en aktivitet som avbildas eller en känsla.

– Genom bilderna tränar barnen sig i att använda sitt språk men blir även medvetna om att bilden kan växa i och med att ord läggs till. För barn som inte har kommit så långt i sin språkutveckling är bilden ett stöd, en trygghet, ett sätt att visa vad de menar, säger Eva.

– Det kan faktiskt vara de barn som har svårast för att uttrycka sig som skapar de mest uttrycksfulla bilderna, fortsätter Marie

Berätta i liten grupp

De flesta instruktioner ger Marie eller Eva i storgrupp men själva skapandet och berättandet sker ofta i den lilla gruppen eller en till en.

– Vi delar oss väldigt ofta i små grupper och vi gör hellre samma sak flera gånger. Då får varje barn sin tid och får komma till tals. Det här är även en nödvändighet då vi är en OB-förskola, berättar Eva.

– Om vi vill att alla ska få möjligheten att pröva något så måste vi göra det flera gånger eftersom inte alla barn är här samtidigt, påpekar Marie

För barn som inte har förstått en instruktion är de andra barnen till stor hjälp menar Eva och Marie.

– Informationen sprider sig i barngruppen. Barnen tar hjälp av kompisar, när de ser att de inte har ritat vad hon eller han har ritat, säger Marie.

Fri lek bidrar till bilder

Planering i all ära men det är ofta barnens egna lekar samt den närvarande och nyfikna pedagogen som bidrar till bilder som sedan får ord. Utan att egentligen veta om det tränar sig barnen i att berätta om sin dag.

– Många barn säger; jag vet inte, om man frågar dem om vad de har gjort under dagen men om man belyser en aktivitet genom egna bilder med ord till så får man veta mycket, berättar Marie.

Matematiktankar i bild

En viktig del i förskolans arbete är att arbeta förberedande för matematik. Jordens barn illustrerar sina matematiska tankar och tränar sig i att tänka olika lösningar genom att rita dem. Genom sina bilder tränar de sig också i förstå antal och begrepp som hälften/dubbelt samt följa instruktioner

– Man kan säga att barnen både ritar, talar och räknar matematik genom sina bilder, säger Eva.

Tre teman – bubblor, natur och byggande

Under året som har gått har barnen arbetet med tre stora teman där bilden fortsatt vara i fokus. Bubblor, natur och byggande har gått i omlott och skapat många tillfällen för barnen att utvecklas språkligt, i bild som i ord.

Skuggor av människor syns i rymden.
Barn och personal reflekteras i bubblans sken.

Bubblorna var en spontan idé som växte till ett tema. Naturen har varit ett mer planerat tema medan byggandet helt har styrts utifrån barnens intresse och lust. Bubblorna har tagit barnen till många bilder och samtal. Stora som små bubblor har avbildats och fått sina berättelser och likaså har utevistelser gett möjligheter till bubbel.

– Vi har t. ex. bubblat i snön, berättar Marie.

Bildspråket växer

Enligt Eva och Marie har många barn blivit gladare för att prata fritt om sina bilder under året som har gått. En del barn som i början valde bort vissa uppgifter har kommit i efterhand och velat rita och prata om någon händelse.

– De barn som inte var så glada för att rita i början har ändrat sig, det är inte bara språket i sig som växer. Bildspråket tar ett steg till och får ökad betydelse när bilderna får ord till, säger Eva.

– Många barn kommer självmant och vill måla något som de precis har gjort eller byggt. Då vill de ofta att vi ska hämta kameran, lägger Marie till.

Barnens egen bok

En del av barnens bilder har blivit en bok med en sida var för varje barn. Boken i sig har ingen röd tråd som annars är så viktigt, utan varje barns sida har sitt innehåll. Barnen älskar att lyssna på boken och väntar spänt tills den egna sidan kommer. En slags gemensamhetskänsla med fokus på kommunikationen skapas utan att vara planerad.

Text och bild: Marina Walker