
Inspirerande författarbesök på Nydalaskolans Litteraturfestival
– Grunden är att elever tipsar andra elever om böcker, något som uppmuntrar till läsning, säger Elisabet och fortsätter:
– Elever läser böcker och pratar sedan för andra elever om boken de har läst. De berättar varför de tycker att andra elever ska läsa den.
Barnen får själva välja vilka böcker de vill läsa. Bibliotekarierna finns tillgängliga med tips, råd och hjälper barnen att hitta lämpliga böcker.
– Det finns en kraft i att eleverna presenterar böcker för varandra. Då känns det inte påtvingat att läsa, säger Annika.
– Det har blivit populärt att vara bokpratare. Det händer ofta att elever kommer och frågar om de får vara med, säger Elisabet.
– Det är så många som vill vara med att jag till och med fått avgränsa projektet. Numer får elever som går i fyran och uppåt vara med. Men då har de yngre eleverna något trevligt att vänta på, säger Annika.
Annika och Elisabet brukar ha korta introducerande kurser med elever som ska börja bokprata. Då ger de tips på hur de ska stå, föra sig och prata när de presenterar böckerna. Dessutom brukar de gå igenom vikten av att eleverna berättar varför de vill att andra ska läsa boken.
– Sedan brukar vi samlas och ha ett bokprat, så att de får träna innan de gör det för andra elever. Vissa vill träna många gånger, andra bara någon enstaka gång. Vi ger eleverna respons på bokpratet, säger Elisabet.
Annika och Elisabet berättar också att muntligt framförande står med i läroplanen.
– Det är viktigt att förankra bokpilotprojekt med lärarna och i ämnet svenska, säger Elisabet.
– En av de stora vinsterna med bokpiloterna är att vi når de elever som inte vanligtvis är så stabila läsare. Bokpiloterna ger läsningen en högre status. Dessutom växer eleverna genom att vara bokprata, säger Annika.
– En annan stor vinst är den sociala biten – mötet på biblioteket. Det är också ett sätt att komma nära och få kontakt med eleverna, säger Elisabet.
– Eleverna läser och uppmuntras att fundera och reflektera kring boken, säger Annika.
– De måste ställa sig frågan ”varför tycker jag att andra ska läsa den här boken?”, säger Elisabet.
Bokpiloterna började som enskilda projekt på Elisabets och Annikas respektive skolor. Efter hand började de sedan samarbeta och eleverna fick börja bokprata på varandras skolor.
– Oj vad eleverna var nervösa då. Det var mycket större för dem att få bokprata på en annan skola än sin egen, säger Elisabet.
– Men de tar emot varandra så väl. Jag har inte varit med om att någon elev har varit otrevlig mot en annan elev under Bokpiloterna, säger Annika.
Fler och fler skolor har sedan gått med i projektet. I och med att Bokpiloterna har spridit sig har de även börjat arbeta med gemensamma teman, som t.ex. genus och ont och gott, och så har en novelltävling anordnas i anknytning till projektet.
– I framtiden skulle jag se en vinst i att gymnasiet var med, säger Annika.
– Och att eleverna bokpratar för lärarna också, avslutar Elisabet.
Text & bild: Sara Arildsson