De utmanar normerna på förskolan

Förskollärarna Malin Winstrand och Sarah Schade leder det normkreativa och inkluderande arbetet.

”Det är en tjejfärg, det kan inte jag/han ha.”

”Killar är aldrig rädda.”

Det är exempel på vad lärarna på Mossängens förskola hört från barnen genom åren. Utgångspunkten för det normkritiska initiativet i förskoleområdet är att normerna sitter djupt – och att de begränsar barnens möjligheter att utvecklas. Förskollärarna Malin Winstrand och Sarah Schade gick Pedagogisk inspirations processtödjarutbildning för att kunna coacha ett normkritiskt antidiskrimineringsarbete på sina arbetsplatser. De beskriver det som givande – och utmanande.

–  Jag trodde att jag var medveten, och det var jag ju när det gäller att inte behandla pojkar och flickor olika, men så tar de upp alla de andra lagstadgade diskrimeringsgrunderna…säger Sarah Schade, förskollärare på fyraårsavdelningen Trollsländan.

Kollegialt lärande

Just nu sprider de sina reflektioner och insikter på verksamhetsutvecklingsdagar i förskoleområdet. De är båda noga med att påpeka att de inte besitter några expertkunskaper, men att de har fått upp ögonen för normer från en delvis ny vinkel.

– Det handlar inte om att allt du gjort innan som pedagog är dåligt. Tänk istället på vad du kan stoppa in och variera med, säger Malin Winstrand, förskollärare på Fladdermusen, en avdelning för femåringar.

Texter till barnsånger hett ämne

Hon tar texten till “Björnen sover” och konstruktioner gällande kön i sånger för barn som exempel.

– Vilka är representerade i sångerna, han eller hon? Man kan ju sjunga den istället för han.

Just sångernas utformning har väckt mycket diskussion, men de menar att man ska försöka se det som nya möjligheter istället.

– Det är inte konstigt att sådant väcker reaktioner. Men försök se det så här istället; vi byter texter för att det inte ska vara så statiskt. Det handlar inte om att ta bort, utan att lägga till och ge fler möjligheter, säger Malin Winstrand.

Normkritiskt sagoprojekt

För att hitta det normkritiska anslaget i vardagen har de startat ett sagoprojekt om Mosslandet. Barnen i landet, “ljusbärare”, har blivit kidnappade. Mörkret sprider sig och märkliga saker inträffar; pojkar och flickor är inte längre lika mycket värda och måste bete sig på ett visst sätt för att bli accepterade. Barnen på Trollsländan och Fladdermusen, som har lite ljusbärarblod i sig, får i uppdrag att rädda barnen genom att utföra olika uppdrag. Barnen tillverkar varsin figur med superkrafter och utmanas sedan, både i språk och matematik, men framför allt när det gäller normer. Vad händer till exempel om barnen i sagan får möta en rädd och ledsen drake eller en elak enhörning?

– Vi vill inte tala om hur de ska tänka, utan utmana lite genom de figurer de möter och problemen de ska lösa. Allt är inte som de förutsätter att det ska vara. Sedan vet jag inte vad som är inlärda svar. Samma barn som säger att “det där är ju inte en killfärg” kan vara jätteupprörda över att killar inte får gråta. Är det en reaktion de trodde att vi ville ha, eller något de tycker? säger Malin Winstrand.

Uppföljning

För att hålla normdiskussionerna och antidiskrimineringsarbetet levande framöver vill de följa upp avdelningarnas arbete kontinuerligt på APT.

– Det här är en process som måste få växa fram och utvecklas. Ju mer jag tänker på de här frågorna desto fler nya frågor dyker upp, men det är också det roliga, säger Sarah Schade.

– Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag inte kan. Att jobba normkreativt ger fler möjligheter. Det handlar om att jag vill ge barnen så många möjligheter till utveckling som vi bara kan, säger Malin Winstrand.