Den coachande rektorn

– Vi får bättre, mer framåtsyftande och mer oanade lösningar när man som rektor vågar förlösa potentialen hos medarbetarna genom att ha detta förhållningssättet, säger han.

På mitten av en spiraltrappa står Ulf Mazetti och pratar med en av medarbetarna på skolan.
– Jag blir ofta stannad i korridoren när någon av medarbetarna vill bolla en fråga med mig, förklarar han när han kommer ner från trappan.

Han kallar det för korridorscoachning och det är ett exempel på hur han som rektor jobbar med att ha ett coachande förhållningssätt gentemot medarbetarna. De som kommer till honom kan inte förvänta sig att få ett färdigt svar serverat av chefen.
– Det är ett sätt att leda. Att se människan som hel och resursfull och att de har svaret inom sig. Min roll som rektor blir att vara ett bollplank på vägen, säger han.

Har svaret själv

Att ha ett coachande förhållningssätt innebär att målet är att personen som man samtalar med själv kommer att komma fram till svaret som hen efterfrågar. Det görs genom att använda kraftfulla frågor som är öppna. Till exempel: vad vill du ska hända? Vilka lösningar ser du? Vad behöver du?
– En kraftfull fråga gör att det händer något hos den andre. Man tar ett kliv framåt. Men en fråga man ska undvika är: varför? Det finns en värdering inbyggd i den, säger Ulf Mazetti.

Den som lyssnar ska vara en aktiv, närvarande lyssnare som inte tolkar, värderar eller ger tips och råd. Svaret finns hos den andre – du ska följa dess agenda och skapa en medvetenhet hos den andre kring dess egna svar.
– Att vara en närvarande lyssnare utan en egen agenda är jättesvårt och något som man får träna på oerhört mycket. Ofta är man inne i huvudet på väg mot nästa del i samtalet, säger Ulf Mazetti.

Han menar också att chefer överlag behöver våga vara mer intuitiva – att våga stanna upp, känna efter och lita mer på vad känslorna säger.
– Alla känslor är information och känslor ljuger inte. Om man vågar adressera dem så finns det mycket information att hämta där, säger han.

Ett förhållningssätt

Det coachande förhållningssättet tar Ulf Mazetti också med sig i andra sammanhang, till exempel i medarbetarsamtal, vid lektionsbesök eller vid olika möten. Även om han är utbildad och legitimerad coach så vill han inte kalla sina möten för regelrätta coachningar, även om det också har förekommit.
– Det finns en hierarki i relationen chef–anställd som gör att det blir komplicerat. I en ren coachningsituation behöver jag vara likställd med personen och vi behöver också  ha ett kontrakt, en överenskommelse om att jag får coacha. Detta är ett kraftfullt verktyg och man ska vara beredd på att ta hand om det som händer, säger han.

Han sticker inte under stol med att alla inte uppskattar det coachande förhållningssättet.
– Det kan ju vara oerhört provocerande att få frågor tillbaka när man efterlyser ett tydligt och rakt svar. Visst –  ibland behövs det bara ett beslut som jag i egenskap av chef måste fatta och då gör jag det, säger han.

Ta tillvara på kompetens

De stora vinsterna som han ser med att ha ett coachande förhållningssätt är att det finns en större nyfikenhet och vilja till att utforska olika typer av svar.
– Vi kan ha möten där vi provtänker, provsäger och provbeslutar tillsammans. Det är inte mycket verkstad på ett sådant möte men jag upplever det som att när vi sen faktiskt tar ett beslut så har vi kommit fram till fler framåtsyftande och oanade lösningar, säger Ulf Mazetti.

I egenskap av skolledare är det han som har det yttersta ansvaret för verksamheten.
– Men det innebär ju inte att jag vet bäst. Det är nog väldigt sällan som jag faktiskt vet bäst. Genom att ha detta förhållningssättet kan jag ta tillvara på allas klokheter och tankar.