”Det som är bra för en elev med dyslexi är bra för alla elever”

Dyslexi och hur man kan arbeta med kompensation har alltid intresserat Annika. Genom elever som hon har träffat under åren har hon fått inspiration och tankar om hur en god lärandemiljö ser ut.

I klassrummet

All träning med specialpedagog ska ske i klassrummet och tillsammans med övriga elever samt i dialog med läraren, menar Annika.

– Jag tror inte alls på enskild undervisning när det gäller renodlad dyslexi, säger hon.

– Jag kan inte neka till att jag också träffar elever själv ibland, men det handlar ofta om att de har bett om det för att få gå igenom en text i lugn och ro tillsammans med mig.

– En del elever kan ibland använda sig av det som kallas för sjukdomsvinst; jag kan inte göra den uppgiften för jag har dyslexi. Jag menar att en elev med dyslexi kan göra allt en annan elev kan med rätt kompensation. Alla elever oavsett ålder ska få kompensation i form av datorer med t. ex. talsyntes eller inläst material samt mycket tid. Däremot ska de inte arbeta med annat material som lättlästa böcker som är avskalade. De ska inte undanhållas något och de ska använda samma böcker som övriga elever.

Komplexitet

Annika ser dyslexi som ett ganska komplext begrepp och det gäller även för olika barn med dyslexi. Den ena är inte den andra lik och därför kan det vara svårt att säga exakt vad som fungerar för en elev med dyslexi. Forskare är inte heller helt eniga om vad som gäller. Enligt forskarna är det bara 30 % som är ärftligt vilket lämnar 70 % åt en annan problematik.

En annan komplexitet enligt Annika är att diagnoser ställs av olika yrkeskategorier. Ofta är det en logoped som ställer en diagnos föranledd av skolan. Ibland ställs diagnoser av läkare eller endast av logoped. Annika välkomnar likvärdighet och riktlinjer.

– Ja, 2014 sätter SBU (Statens Beredning för medicinsk Utredning) ner foten med riktlinjer för vad dyslexi är samt vilka tester som ska användas för att ställa en diagnos, berättar hon.

Diagnosen

Ordet diagnos i sig är ett laddat ord och det finns många som menar att man inte ska hålla på med diagnoser. Annika är till viss del benägen att hålla med och trycker på vikten av behov av stöd, diagnos eller inte.

För individen kan det dock vara viktigt med diagnos när det gäller självkänslan. För många gymnasielever hägrar körkortet. När det är dags för teoriprovet kan en diagnos avgöra vilken hjälp man kan få. Annika har skrivit många intyg till vägverket. Ett intyg ger eleven möjlighet att välja att få provet uppläst eller få längre tid. Inläst material fungerar dock inte på alla. Enligt Annikas erfarenhet är det gångbart hos hälften av alla elever med dyslexi. Det är därför vikigt att fråga eleven vad som passar henne eller honom. Gäller det yngre elever är det viktigt att ha en öppen dialog med föräldrarna.

Fonologisk svårighet

Svenska Dyslexiföreningen och FMLS – Förbundet Funktionshindrade med Läs och Skrivsvårigheter är för en diagnos. Enligt dem är dyslexi en fonologisk svårighet som gör att eleven har svårt att höra ljuden i vårt tal, b blir d och v kan bli f. Läsningen tar tid och likaså blir det ofta bekymmer med stavningen. Eftersom dyslexi kan ha olika karaktär är det viktigt att ta reda på orsakerna till svårigheterna på tidigt stadium. Ibland kan det vara så enkelt som att en elev hör eller ser dåligt. Därför ska man alltid testa syn och hörsel.

– Det här är särskilt känsligt i 6-8 årsåldern då man lär sig ljuden och kopplar ihop ljud och bokstav, säger Annika.

– Det kan också vara så att eleven har fått fel läsinlärning eller har bytt lärare ofta, fortsätter hon.

Tidigt stöd och olika metoder

Enligt Annika är det viktigt att sätta in stöd tidigt. Det kan också vara så att man måste prova en annan metod. Under de tidigare skolåren är det viktigt att leka med och prata om orden, använda sig av rim och ramsor samt att ljuda. En övning kan vara, vilket ord är längst, tåg eller nyckelpiga?

– En elev med dyslexiproblematik säger ofta att det är ordet tåg som är längst, de relaterar inte till ljudet utan ser bilden av vad ordet står för och gör sin tolkning därefter, säger Annika.

Skriftliga prov

När det gäller skriftliga prov anser Annika att de visst fyller sin funktion men att det är viktigt att man varierar sig och att det finns så många andra sätt att redovisa på.

De nationella proven ställer ofta till det för elever med dyslexi eftersom de i första hand baseras på att man ska kunna läsa och skriva

– Är det skriftliga prov ska en elev med dyslexi också göra det skriftliga provet men eleven ska få veta innehåll och krav i god tid, gärna fyra veckor i förväg, säger Annika.

Datorer och talsyntes

När det gäller datorer och kompensation i form av talsyntes är Annikas åsikt klar. Det här är något alla mår bra av och ska få använda. Det som är bra för en elev med dyslexi är bra för alla elever. Alla elever ska få prova ljudböcker och testa hjälpmedel på datorn. Om en lärare hanterar klassen som om alla har dyslexi så hjälper det alla, det avdramatiserar diagnosen och kompensationen blir ett positivt verktyg för alla och en naturlig del av skoldagen. Det är bra för alla elever att prata om det lästa och alla mår bra av tid och träning.

Stöttning hemifrån

Hur det går för en elev i skolan handlar dock inte bara om vad skolan erbjuder. En god utveckling handlar också om vilken stöttning eleven får hemifrån men likaså påverkar tidigare skolgång (när det gäller äldre elever) eller om eleven är tvåspråkig.

– Föräldrar är jätteviktiga förebilder, oavsett diagnos eller inte, säger Annika. Läser föräldrarna mycket är det positivt för elevens läsutveckling.

Utbildningar och diskussioner

För att öka kompetensen hos Malmös pedagoger är det viktigt med kunskap anser Annika, som erbjuder utbildningar i form av storföreläsningar. De går att boka via FoU Malmö-utbildning. En sådan föreläsning kräver dock vidare arbete. Hon förespråkar att hennes föreläsningar efterföljs av diskussioner i arbetsgrupper på en skola.

Text och foto: Marina Walker
Bild med bokstavsspiral: colourbox.com