En promenad för språket

Genom att promenera tillsammans och upptäcka årstidernas färger, lukter och smaker i Torups bokskog skapar elever förståelse för både ord och begrepp inom kultur och natur.

– Vi kallar det för språkmöten i naturen och för kulturen. Miljön här i Torup öppnar upp för ett lärande, ett tillfälle för jämförelse och skillnader av nya och tidigare upplevelser, säger Karin Bengtsson, museipedagog.

Språkmötena är en aktivitet som Malmö Museer erbjuder skolklasser med nyanlända elever i gymnasiet. Tre gånger per termin träffar Karin och kollegan Birgitta Kelly elever tillsammans med ansvarig lärare. Träffarna bygger på upplevelser och ett utomhuspedagogiskt perspektiv –  upplevelser stimulerar viljan att lära och lockar eleverna att vilja kommunicera kring det som upplevs.

– Första träffen sker på Malmö Museer. Under det besöket får eleverna prova på att rensa sill, vi pratar om Malmö som sillastad och tittar oss runt om i närmiljön – slottet, kanalen och parkerna. Eleverna får också besöka fiskehoddorna. Efter fiskrensningen får eleverna vara med och röka sillen som vi sedan äter tillsammans.

Promenera och prata

Språkmötena går i enkla ord ut på att vandra och prata tillsammans – och att uppleva med alla sina sinnen. Karin och Birgitta planerar träffarna beroende på vilken årstid det är och grundtanken är att deras input längs med vägen, tillsammans med elevernas upptäckter, bidrar till samtal.

Jessica Holmström, lärare på Startskolan, är för dagen på plats i Bokskogen med sina 15 elever. Hon ser tydligt hur kunskap fastnar om eleverna får lära genom att besöka olika platser och använda sina sinnen.

– Ju fler saker vi kommer ut och ser, desto lättare blir det för eleverna att relatera till nytt. Det här är vårt andra möte och eleverna har sett fram emot att komma hit. Sillamötet var speciellt, berättar hon. Bara att ta i en sill fick eleverna att vilja uttrycka sig och hitta orden för vad de kände. Mycket för att en hel del av dem tyckte det var äckligt, säger hon och skrattar.

Upptäcka tillsammans

Under dagens promenad upptäcker eleverna både svampar på marken och på träd och löv i olika färger. En död tordyvel väcker stort intresse och bäckens porlande ljud blir märkbart då allt annat är stilla. Frågorna är många. Vad är skillnaden mellan en snäcka och en snigel, en bok och en bok (som träden), varför växer det svamp på träden och vad är det som gör att en kan äta svamparna i affären men inte de som hittas skogen?

– Varje stopp är viktigt, säger Jessica. Oavsett om det ingår i Karin och Birgittas planering eller om det är eleverna som hittar något. Det är då vi stannar upp, reflekterar och sätter ord på känslan. Alla sinnen och språk är viktiga här. Det svenska språket blir gruppens gemensamma språk – det är det som vi ute efter att lära – men eleverna använder sitt modersmål för att hitta orden. Vi lyssnar på varandra och jämför varandras erfarenheter.

Visuellt stöd i naturen

Längs med stigen blir det också mycket kroppsspråk för att förklara och förtydliga – och visuellt stöd. Med hjälp av material i naturen – en gren på marken – förklarar Jessica att eleverna inte får bryta av dem från träden. Subhia Mohammad, elevassistent, är hela tiden med och stöttar med bland annat det arabiska språket. När Karin visar eleverna att de kan skala och äta bokollon är skepsisen först stor, men efter att Jessica har dragit liknelser till solrosfrön är det många som provsmakar.

– Det är viktigt att eleverna får berätta vad det heter på modersmålet. Att få uttrycka sig på sitt eget språk gör att de vill översätta till svenska för att alla ska förstå, säger hon.

Planen för uppföljning av dagen – den tänker Jessica ger sig efter vad dagen ger. Det viktigaste menar hon blir att hitta former för att sätta ord på det upplevda och att göra det tillsammans – med språket – för språket.

Text och foto: Marina Walker