
”Det borde lärare veta om Ramadan”
För Bo Wahlgren, förskollärare på Mellanhedsskolan, är det vardag med enkla och effektiva lösningar. Med kreativ pedagogik och material som redan finns på skolan filmar barnen med olika typer av animation.
Bo Wahlgren jobbar med Mellanhedsskolans tre förskoleklasser, f-klasser, och har under hela sitt yrkesliv använt medieverktyg för att stimulera barnens inlärning.
– Det handlar om barnens egna berättelser, deras verklighet. Vi måste göra dem delaktiga i undervisningen och det gör vi när de själva skapar, säger Bo Wahlgren och visar upp olika projekt som förra årets f-klasser gjorde. Det är animerade filmer av olika slag; klassiskt tecknade filmer och så kallad stop motion, till exempel dockfilmer eller figurer i modellera.
– Man kan arbeta med papper och penna, eller digitalt, säger Bo Wahlgren och menar att det viktiga är att utveckla kreativiteten och logiskt tänkande på olika sätt och på det sätt som passar varje barn.
– Genom att göra saker tillsammans, genom samarbete och delaktighet utvecklar vi varje individ.
När Bo Wahlgren först skulle förklara hur animering fungerar stötte han på en del svårigheter.
– Jag tänkte först visa med ett block där man bläddrar snabbt.
Han insåg att det inte skulle vara praktiskt att visa för helklass så han hittade en annan väg.
– Jag letade rätt på en bild på en fotboll och lade in den i Powerpoint. Sedan tog jag fram nya bilder där jag flyttade fotbollen lite från varje bild. Sedan var det bara att sätta sig och klicka så snabbt jag bara kunde på piltangenten och spela in det.
När han visade hur man gör och sedan den färdiga filmen så förstod barnen direkt.
– Sedan vill de börja filma direkt, men det krävs en hel del förarbete.
Bo Wahlgren beskriver det han kallar den estetiska lärprocessen. Man börjar med ett begrepp, en mening och tittar närmre på beståndsdelarna.
– Det är viktigt att barnen lär sig att ge plats, säger Bo Wahlgren, förskollärare på Mellanhedsskolan. Han tillägger snabbt:
– Och att ta plats är lika viktigt. Det är så samarbeten uppstår. Och de måste samarbeta för att lyckas med sina filmer.
– Jag såg graffiti på en vägg. Det stod “Jag älskar skolan” och sedan hade någon strukit över det, minns Bo Wahlgren. Han tog med sig tanken till barnen i f-klasserna och började höstterminen med ordet “jag.”
Eleverna fick sedan sätta sig i en grupp och resonera. “Jag” följdes sedan av “älskar.” Att först komma på vad “jag” kan innebära kan vara svårt nog. Och vad händer med det när man kombinerar med ett annat ord?
– Sedan pratade de om “skolan”, som ord och som begrepp och till slut strök jag över det hela.
– Nu har varje grupp en berättelse. De har samarbetat, de har kanske helt nya tankar de aldrig har haft förr, de har bytt idéer med varandra, säger Bo Wahlgren.
När barnen hade kommit så här långt var det dags att börja fotografera. De tog stillbilder med en Ipad fäst på ett stativ. Det kan vara legofigurer i ett diorama, eller dockskåp, det kan vara en teckning där barnen tar en serie stillbilder medan de sakta ritar bilden så att det blir som en tecknad film.
– När vi har kommit igång med skapande vill de inte ens ha rast, säger Bo Wahlgren.
När våren kom till Mellanhedsskolan skickades barnen ut för att fotografera. När de gjorde det skulle de också spela in en tanke de fick i det ögonblicket.
– Jag kallar det poetiskt fotografi, ler Bo Wahlgren. Han skrev ut bilderna på papper.
– Sedan fick de teckna det de såg på fotot samtidigt som vi gjorde stop motion animering av det.
Bo Wahlgren påpekar att man kan använda väldigt enkla verktyg och rekvisita när man ska animera film.
– Ett legobygge där man ser huset växa fram. Man kan skriva manus utifrån tre bilder som man ska väva ihop till en berättelse, eller tvärtom – en berättelse som man ska illustrera med tre bilder. Eller varför inte en vanlig pärlplatta.
Text och bild: Per Armbäck