Gymnasiefotboll mot våld och rasism

Deras engagemang för fotboll och för ungdomar slocknar aldrig. Under våren har de dragit igång en fotbollsturnering mellan nio gymnasieskolor. Det är en verksamhet som de vill ska växa sig stor i Malmö och gärna i hela Sverige.

Allting började för ett år sedan då Daniel och Leif insåg behovet av att ge ungdomar något som intresserar dem. Dels för att uppmuntra deras intresse, men också med en förhoppning att eleverna skulle bli mer studiemotiverade, hitta nya kamrater med annan bakgrund än sin egen och att de tillsammans skulle skapa en hållbar värdegrund.

Gustavo Nazar från Centrum för Pedagogisk Inspiration (CPI), kopplades in i arbetet med värdegrundsfrågor. Dessa kom att utgå från våld och rasism. Även Staffan Tapper från MFF kontaktades. Ett koncept syddes ihop .

Träning och matcher

Hela verksamheten är förlagd efter skoltid. I nuläget deltar nio skolor och cirka 180 elever, flertalet killar, men några tjejer är också med. Urvalet gör varje skola själv, men huvudkriterierna för att få delta är att man sköter sig och gillar att spela fotboll.

– Under åtta fredagar har skolorna mött varandra. Vi har delat fotbollsplanen på två, arbetat med sjumannalag, så att det blivit möjligt att anordna två matcher parallellt på samma fotbollsplan. Alla lag tävlar för just sin skola, säger Leif.

Eleverna träffar andra som de aldrig skulle lärt känna utan fotbollen

– Matcherna har resulterat i att eleverna får träffa människor från olika kulturer och det har bara varit positivt. Numera hälsar eleverna på varandra på stan’, säger Daniel. 

– De har träffats nu, i tre turneringar. Då börjar de hälsa på varandra. Det är till och med så att några som redan spelar i ett klubblag har dragit med andra spelare dit, fortsätter Leif.

Visning av Swedbank arena, MFF:s historia och en workshop kring våld och rasism

– Under våren har vi hunnit med en träff med deltagande pedagoger och elever. Staffan Tapper pratade lite om MFF och deras värderingar. Därefter fick spelarna en rundvisning på Swedbank stadion. Gustavo Nazar pratade om integration, rasism och våld och olika uttryck för det. De fick även delta i olika övningar, säger Leif.

Värdegrund

– Fotbollen är nyckeln i verksamheten men det finns fler delar. Värdegrundsarbetet integreras hela tiden i mötet med eleverna, både på träningarna och på matcherna, säger Daniel.

– Rätt tanke, rätt tal, rätt handling är det vi önskar att våra spelare ska förhålla sig till, menar Leif.

Gustavo tillägger att en värdegrund är ingenting man lär sig utantill. En värdegrund är något man skapar tillsammans.

– Det vi tar till vara på är var eleverna befinner sig och det allra viktigaste är att alla ska känna att de är lika mycket värda. Då är det dialoger som måste till, säger Gustavo.

– Hur ska ett lag se ut? Hur ska de förhålla sig till varandra, hur tar man vi till vara på olikheterna i ett lag? Hur skapar man vi en gemensam värdegrund? är frågor vi ställer oss, fortsätter Gustavo.

Skoltiden ska bli mer stimulerande

Många av de elever som har fått möjlighet att delta i turneringen, har förändrat sin attityd till skolan. De är mycket positivare nu, tycker Daniel.

– Eleverna vill snacka fotboll. Fotboll är nyckelordet. Svensk forskning säger att idrott gör att du blir mer fokuserad. Det är det fotbollen gör för eleverna. De känner sig fokuserade och det är glädjande, tycker Daniel.

När den här verksamheten är som bäst, hur ser den ut då?

– Visionen är att Gymnasieskolor från hela Sverige tävlar mot varandra, att matcherna sänds på tv vilket resulterar i att eleverna vill representera sin skola och känner sig stolta över det, säger Leif.

Varför ska man som skola delta i denna verksamhet?

– Fotboll mot våld och rasism är skapat för elever som vill spela fotboll, men  de får också vara med att ta del av workshops där man problematiserar, samtalar, reflekterar, delar med sig av vad våld är, inte är, varför den kommer till uttryck när den kommer till utryck och varför och framförallt hur kan vi främja alternativa sätt att föra relationer med varandra, avslutar Gustavo.

Text och foto: Görel Reimer