”Här gör det inget om det kommer färg överallt”

I ateljéns tak sitter fortfarande några konfettistjärnor kvar från december, när Marie Wetterstrand överraskades med pompa och ståt och tilldelades Malmös pedagogpris 2023.
– Om jag behöver pepp någon dag på jobbet så kan jag bara titta upp i taket och se stjärnorna och påminnas om pedagogpriset. Det var väldigt omtumlande att få priset. Men jag tänker också på alla andra lärare som gör ett så himla bra jobb. Det jag gör syns ju ganska tydligt eftersom vi har utställningar och samarbeten. Men många gnatar ju på i det tysta och syns inte på samma sätt, just för att de får allt att flyta på hela tiden, säger hon.

Från början har hon en bakgrund inom textil och skrivande och utbildade sig på Högskolan för konst och design Göteborg och författarskolan vid Lunds universitet.
– Jag är uppväxt med en faster som har en intellektuell funktionsnedsättning och umgicks mycket med henne som liten och träffade även hennes vänner. Så jag var inte så främmande för att ta extrajobb som till exempel personlig assistent eller på gruppboenden under tiden som jag studerade. Jag har alltid rört mig i den här världen och trivts bra med det, säger hon.

Efter att hon besökt en utställning på ett galleri, skapad av estetelever på dåvarande Parkskolans gymnasiesärskola, bestämde hon sig för att börja arbeta med anpassad skola och utbildade sig så småningom till bildlärare och vidareutbildade sig till speciallärare.

Följer elevernas intressen

I nomineringen till pedagogpriset hyllades Marie Wetterstrand för sin förmåga att anpassa undervisningen för att möta de unika behoven hos varje elev på den anpassade gymnasieskolan.
– Jag utgår mycket från elevernas olika intressen och behöver lära känna eleverna för att förstå vad de gillar och vad de kan. Sedan tycker jag att det är jätteroligt och spännande att testa hur jag kan nå fram till eleverna och få dem att tycka att bild är kul – eller i alla fall helt okej. Ibland måste jag testa flera olika strategier innan jag hittar rätt, säger Marie Wetterstrand.

Hur kan det se ut?
– Jag har till exempel en ny elev som inte tycker om att ta i något förutom ballonger, så då har vi helt enkelt utgått från det. Vi skapar konstverk genom att smälla ballonger med färg på. Då kom det fram att eleven faktiskt också gillade att trycka på en kaviartub vid frukosten, så då hämtade jag en färgtub med akrylfärg och då ville eleven testa att trycka ut färg. Så nu är vi något på spåret, berättar Marie Wetterstrand.

– Med en annan elev som hade en autism-diagnos, fungerade det bäst om elevassistenten filmade mig före lektionen. Då gav jag exakt de instruktioner som jag skulle ge senare på lektionen och jag bar exakt samma kläder som jag skulle ha på mig på lektionen. Eleven kunde då i lugn och ro se filmen på sin ipad och förbereda sig på vad som skulle ske, säger hon.

Scenkonstnärer på Valdemarsros gymnasium

Under hösten 2023 flyttade Scenkonstkollektivet Kollaborativet in i ett klassrum på skolan och inledde en utforskande process kring känselsinnet tillsammans med skolans elever. Genom att bygga upp olika miljöer och rum i ett klassrum har scenkonstnärer tillsammans med elever bland annat utforskat den egna kroppens rörelse i rummets rörelse. Samarbetsprocessen ledde till ny fullskalig sinnlig scenkonstupplevelse med premiär i mars. Detta var något som Marie Wetterstrand tog initiativ till efter att ha sett en av Kollaborativets produktioner på konsthallen tillsammans med en klass.

– Det är svårt att förklara för någon som inte varit där, men för våra elever har det varit en otroligt tillåtande och fri miljö. Pedagoger har återberättat hur de jobbat för att eleverna ska utveckla vissa förmågor, sedan när eleverna mött Kollaborativets scenkonstnärer har det plötsligt skett automatiskt: eleverna interagerar och tar egna initiativ i samspelet med Kollaborativet, säger hon.

För skolan har det varit enormt positivt att ha Kollaborativet på plats i lokalerna, eftersom det helt enkelt inte går att bara ta en stadsbuss in mot centrum med eleverna.
– Det är omständligt för oss. Våra elever på spår tre behöver till exempel en ganska dyr specialtransport som kan ta rullstolar, samtidigt får inte all personal plats där i, så då krävs det att vi även kan köra i separata bilar. Vi har elever som har stort omvårdnadsbehov och behöver allt ifrån sondmatning till medicinering under morgontimmarna. Det leder till att vi har en lucka på någon timme under förmiddagen då de är mottagliga för undervisning. Då ska man hitta en kulturupplevelse som går att pricka in precis då, för efteråt behöver de eleverna äta lunch och återhämta sig under några timmar, förklarar Marie Wetterstrand.

Hon poängterar att det självklart också finns många positiva aspekter i att åka iväg med eleverna utanför skolan, när allt fungerar. Inte minst tror hon att det är nyttigt för resten av samhället att få möta hennes elever och se att även de är en del av samhället och har ett behov av kultur.
– Den här veckan åker alla våra elever för att ta del av den färdiga produktionen som kommit ur samarbetet med Kollaborativet. Vi ska se förhandsvisningen och den har lagts precis den timmen på förmiddagen då våra elever är som mest alerta. Alla klasser har sagt ja till att åka, vilket är så positivt, säger hon.

Ingen fara om det stänker färg

På skolan har hon även ett nära samarbete med elevernas elevassistenter. Marie Wetterstrand beskriver det som att hon är specialist på bild och elevassistenterna är specialister på eleverna.
– De flesta elevassistenterna är helt fantastiska. På mina lektioner skvätts det färg, smälls med flugsmällor med färg och det slängs tapetklister på både papper, bord och elevassistenter. För mig personligen är det ingen fara att det kommer färg överallt men ibland får jag kolla läget så att det känns okej även för annan skolpersonal, säger hon och skrattar till.

Vid ett tillfälle arbetade eleverna med papier-maché och Marie Wetterstrand märkte att eleverna hade svårt att se det genomskinliga tapetklistret.
–  Då färgade jag tapetklistret rött, men det ledde till att vissa elever tolkade det som röd kräm och började försöka äta det. Så då gjorde jag istället eget tapetklister av potatismjöl som var ätbart, säger hon och skrattar igen.

Att erbjuda valmöjligheter på lektionerna är något som är viktigt för Marie Wetterstrand, även om möjligheterna variera utifrån vilka val eleverna har förmåga att göra. Hon räds inte heller att bygga ihop egna penslar eller verktyg för att möjliggöra bildämnet för alla elever.
– Nu har jag till exempel köpt in en maskin som kan kavla lera genom att man vevar på en vev. På så sätt kan även elever med väldigt grava fysiska funktionsnedsättningar få testa på keramik. Det finns en teknik där man kan trycka ut skålar från utkavlad deg, så nu har jag byggt ett verktyg till eleverna som de kan trycka ut skålarna med, säger hon.