Hästar på schemat för elever på Johannesskolan

Sedan ett par år tillbaka har hästar och stallmiljön varit ett regelbundet inslag i undervisningen för en grupp elever med autism på Johannesskolan. Under tiden, har socialpedagogen Renate Sundholm, som också är IRT-certifierad ridterapeut, sett hur eleverna har vuxit genom sitt samspel med hästarna.

Det är en solig oktoberdag och jag är i Hyby, en bit öster om Malmö, tillsammans med kollegan, naturpedagogen Karin Bengtsson. Idag är det hästar på schemat för några elever från Johannesskolan och jag är här för att göra ett kort filmreportage för Pedagog Malmö. Jag kan inte låta bli att tänka på de två gånger i mitt liv då jag själv har suttit på hästrygg, båda gånger som vuxen. Det är länge sedan, men jag minns att jag mest var livrädd…

Ett efterlängtat möte

Hästen är ju ett stort djur, inte minst om man råkar vara barn. Men för eleverna från Johannesskolan, som går i en särskild undervisningsgrupp för barn med autism, är mötet med hästarna idag någonting de har längtat efter. ”Det är häftigt att kunna klara det! /…/ Ett litet barn kommer med stora hästen och den bara följer fint,” menar Renate.

Stallmiljöns tydliga struktur och rutiner gör dessutom att eleverna snabbt blir självständiga i det de gör. ”Det är en frihet att kunna själv, slippa ha den vuxna som pekar och säger vad du ska göra,” konstaterar hon.

I filmen nedan ser vi några av de praktiska moment som är typiska under ett besök i Hyby. Vi träffar även läraren Renate Sundholm, som berättar bl.a. om hur arbetet med hästarna under en längre tid har påverkat elevernas utveckling:

I denna film kommer återigen lite intryck från de praktiska aktiviteterna med hästarna. Dessutom bjuder en av eleverna med oss in i stallet:

Text, foto och filmer: Chris Munsey, red. Pedagog Malmö