Illustration: Kristian Ingers

Helhetsgrepp på skönlitteraturen

Läsning av skönlitteratur i de lägre årskurserna – det är väl mest lästräning? Kan man analysera skönlitterära texter med försteklassare?

Javisst, säger Karin Andersson, lärare på Kirsebergsskolan, där de yngre eleverna jobbat tematiskt med Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

Under hösten har samtliga elever i klass 1-3 läst boken och därefter sett Olle Hellboms filmatisering från 1977. De har också fått jobba gruppvis med olika avsnitt i boken och tillverka tittskåp som illustrerar en scen i texten.

Som kronan på verket har barnen tillsammans med musikläraren arbetat med ljudillustrationer till texten. Med hjälp av diverse musikinstrument har barnen spelat in hur de föreställt sig att skogen, elden, hästarna och draken Katla låter.

Tanken har varit att göra barnen medvetna om hur en berättelse kan återberättas på flera sätt.

Genom att arbeta ämnesövergripande kan barnen fördjupa sig i texten. Utifrån ämnena svenska, bild, musik och drama har berättelsen gestaltats för barnen. Uppgiften knyter väl an till läroplanen i svenska och de förmågor som beskrivs där.

Tittskåp

Utgångspunkt har varit en och samma bok, vilket varit en fördel för pedagogerna som kunnat utbyta idéer och inspirera varandra. Arbetet med textavsnitten har däremot varierat i klasserna. Ettornas fokus har legat på handlingen, medan tvåorna studerat miljön och treorna jobbat med personbeskrivningar.

Tittskåp har samliga klasser tillverkat. De har skapats i pappkartonger och av saker som barnen samlat in, t ex pinnar, stenar och skräp.

Tittskåpen visar hur barnen upplevt berättelsen. De har uppmanats att tänka efter vad de får för bild i huvudet när de läst och resultatet har verkligen blivit både personligt och spännande.

Tittskåpen kan beskådas i en gemensam utställning i skolans egen utställningslokal.

Högläsning med mening

Mentorerna Karin Andersson och Veronica Bengtsdotter-Jönsson, berättar hur barnen i klass 1 jobbat med boken.

Vi läste boken högt för barnen. Astrid Lindgrens böcker är svåra att läsa själv, men hon har så vackert språk och vi tycker det passar så bra för högläsning. Fördelen med att läsa högt är att man kan stanna upp och förklara det som är svårt. Det ger också tillfälle att kunna samtala om texten och att knyta an till omvärlden genom de frågor och funderingar som barnen spontant får under läsningen, säger Karin. När vi läste om Tengil och hans grymhet kom t ex något barn att tänka på Khadaffi, vilket ledde till en diskussion om ondska och makt. Vi har haft många djupa samtal med barnen, intygar Veronica.

Smartboard som stöd

Uppgiften för ettorna var att återberätta ett avsnitt ur boken och att kunna hålla den röda tråden. Det blev även en övning i att skriva och att bygga upp en text på ett korrekt sätt. När barnen skulle jobba med texten, delades de in i grupper så att barn på olika språklig nivå blandades. Avsikten var att barnen skulle lära av varandra, berättar Veronica.

För försteklassare är det inte så lätt att skriva en text på egen hand så Karin har handlett varje grupp. I det arbetet har smartboarden varit ett utmärkt hjälpmedel. Orden har varit barnens egna, men Karin har skrivit och barnen har kunnat se texten växa fram på tavlan.

När alla texter färdigställts har barnen presenterat sitt arbete för kamraterna genom att läsa eller berätta. Även här har man använt smartboarden som stöd för att alla lätt skulle kunna hänga med.

Alla texter har sammanställts till en liten bok som barnen har försett med egna illustrationer. Bilderna är viktiga, säger Karin. Bild är ”barns första kompetens”, något som de behärskar från tidig ålder.

Tematiskt arbete vidgar världen

Projektet är en del i Kirsebergsskolans årliga barnboksvecka. Idén med ett gemensamt läsprojekt föddes förra året. År 4-6 skulle få ett författarbesök och arbetslag F-3 letade med ljus och lykta efter en aktivitet som på ett lustfyllt sätt kunde stimulera de yngre eleverna till läsning. Det blev barnbibliotekarien Miriam Hansson på stadsdelsbiblioteket som kläckte idén med bok och film i kombination. I Kirsebergs Kulturhus, där biblioteket är inrymt, finns även en biosalong och barnen fick därmed möjlighet att se filmen på stor duk.

För Karin Andersson är inte tematiskt arbete någon nytt. Hon jobbar sedan lång tid tillbaka ämnesintegrerat och är mån om att barnen får rika tillfällen att inhämta kunskap. Möten med människor, besök i olika miljöer kan bli sätt att vidga världen. Studiebesök och kulturevenemang får t ex inte vara isolerade företeelser utan allt kan utnyttjas och vävas in i undervisningen. När barnen skapade sina tittskåp var de t ex inspirerade av ett besök på Konsthallen där de sett hur den amerikanske konstnären Chris Johanson gjorde konst av skräp.

Barn ska kunna se på saker och ting och förstå hur de kan omvandla det och använda i andra sammanhang.

Skönlitteratur på många sätt

Skönlitteratur kan ge många impulser inte minst i samtalen kring det man läst. Karin jobbar mycket med skönlitteratur och växlar gärna mellan högläsning, gruppläsning och enskild läsning.

Karins förhoppning är att barnen ska känna ett sug efter böcker och för att nå dit behöver eleverna få hjälp av en vuxen att hitta fram till böcker som de tycker om. Serier, t ex LasseMajaböckerna är bra. Då får eleverna stora textmassor samtidigt som de känner igen sig i miljö- och personskildringar.

Vid enskild läsning brukar Karin samtala kring innehållet och hur barnet upplevt boken. Då är det viktigt att ställa öppna frågor för att samtalet ska bli meningsfullt. Vad vill boken berätta? Vad såg du när du läste? Varför gör huvudpersonen som den gör?

Ibland ber hon barnet hitta ett citat ur boken, något som fångar essensen i berättelsen. Karin vill att eleven ska få möta författaren som sin vän.

Läsning i grupp använder sig Karin av då och då, men anser att det ibland kan ha en motsatt effekt. Vissa barn tappar läslusten om de måste stanna upp och invänta varandra.

Högläsning är något hon gärna förespråkar och Karin uppmanar ofta föräldrar att läsa tillsammans med sina barn. Sluta inte läs för barnen för att de själva kan läsa, utan fortsätt, gärna ända upp i sexan! Prata om det ni läst och knyt an till barnens vardag.

När vi har högläsning här i skolan får barnen impulser, inte bara av det de läst, utan också från varandra. Det är det som är vinsten med att vi samlas här i skolan, 28 barn tillsammans, att vi kan delge varandra erfarenheter och tankar. Vi är här för att berika varandra!

Maria Lindroth
bibliotekarie
Centrum för Pedagogisk Inspiration (CPI)