Förskoleläraren Jacob Förnvik arbetade på cykelavdelningen Hojen under våren 2021. Här är lådcykeln parkerad i Afrikaparken. Foto: Jacob Förnvik

Förskolan som var ute och cyklade

En dag på cykelavdelningen Hojen kunde innehålla oväntade möten och nya miljöer, det gjorde i sin tur att förskolelärarnas roller antog en mer medutforskande form.

På med hjälmen och iväg. Varje skoldag under vårterminen 2021 cyklade Jacob Förnvik och Ingela Holm iväg med sina förskolebarn i två lådcyklar. Oväntade möten och nya miljöer gjorde att deras roller som pedagoger antog en mer medutforskande form.

Allting började som ett skämt. Efter en lyckad dag ute med lådcykel och barn, skojade förskoleläraren Jacob Förnvik om att detta var något han skulle kunna göra varje dag. Men Maria Hansson, biträdande rektor på Bojens förskola tyckte det var en idé värd att testa. På grund av det höga trycket på förskoleplatser så existerar avdelningen dock inte idag, utan var en tillfällig avdelning.

När Hojen var igång bestod den av tolv barn från olika avdelningar som anmält intresse. Första tiden höll avdelningen ett lugnt tempo och cyklade till säkra och ofta inhägnade platser, men ganska fort kunde man växla upp. 

– Vi var ärliga mot barnen och förklarade att om de visade att de kunde lyssna på oss när vi var på utflykt så kunde vi besöka mer och mer spännande platser, vilket de visade förståelse för. Det gjorde att vi kunde cykla nästan var som helst. Överlag var det väldigt positiv stämning i gruppen och få konflikter bland barnen. Att varje dag få åka ut på äventyr tillsammans och dela nya upplevelser stärkte verkligen gruppkänslan, säger Jacob Förnvik. 

Hur påverkades din roll som pedagog av att vara ute och byta miljö varje dag? 
–  Min roll antog nog en mer medutforskande form, då vi oftast besökte nya platser där vi inte riktigt visste vad vi skulle få uppleva. Vid ett tillfälle cyklade vi bort till Öresundsbrons brofäste för att spana efter båtar, men när vi väl var där hörde vi grodor. Vi gick för att undersöka grodorna men stötte istället på två personer som stod och fiskade. Både barnen och vi pedagoger var nyfikna på fiskarna och vi började samtala och fick lära oss mycket, säger Jacob Förnvik.

Barnen fick påverka sin dag

En vanliga dag började på Bojens förskola, då fick barnen oftast rösta mellan tre olika utflyktsalternativ. Medan Jacob hämtade cyklar och skrev riskanalys så förberedde kollegan Ingela Holm barnen.
– Vi var ganska noga med att de barnens vars alternativ inte vann fick chans att påverka andra saker, som till exempel vilket material vi skulle ta med oss ut just den dagen. Vi fick också barnen att känna sig delaktiga genom att låta dem titta på kartor och google earth för att de skulle få en uppfattning av hur långt vi kunde cykla och vad som fanns inom dessa gränser, säger Jacob.

Det var en fördel att befinna sig i Malmö eftersom det fanns många och breda cykelvägar. Avdelningen kunde också använda sig av Malmö stads cykelkarta. 
 En annan bra sak är att det är gott om offentliga toaletter. Om vi någon gång inte hade någon toalett på gångavstånd så samlade vi helt enkelt ihop de barn som behövde gå på toa och cyklade snabbt till närmsta toalett, säger Jacob. 

Framme vid utflyktsmålet började de med att gå igenom upplägg för dagen och regler kring platsen. Om man befann sig nära till exempel vatten kunde Jacob Förnvik ta hjälp av koner och avgränsa var barngruppen fick röra sig. Pedagogerna turades om att ha tillsynsansvar och ansvara för olika aktiviteter. 

Lunch kunde ätas på plats och annars fanns varm mat redo på Bojens förskola. De sista timmarna på dagen tillbringades ofta tillbaka på förskolan och var ofta väldigt lugna efter en aktiv förmiddag.

LÄS MER: Pedagogiska aktiviteter i närnaturen del 1

Digitala verktyg ute i naturen 

Ett tag arbetade avdelningen med ett projekt där man byggde små flottar av material man hittat ute på utflykter. Flottarna sjösattes sedan i en lång bäck i Hammars park och barnen fick följa flottarnas färd längst hela bäcken. Men avdelningen arbetade också mycket med digitala verktyg som till exempel lärplatta för att kunna spela musik eller lyssna på sagor. De arbetade också med digitala förstoringsglas och olika appar.  

– Vi hade med ett flak till cyklarna där vi kunde lasta på material. Vissa saker hade vi alltid med, som till exempel pennor och ritblock. Särskilt i början kunde chansen att till exempel sitta ned och bygga med lego skapa en enorm trygghet i en ny miljö, berättar Jacob. 

Slutligen, vad tyckte barnen om att gå på en cykelavdelning?
– Ja, jag kan ju inte föra barnens talan. Men som pedagog upplevde jag att det fanns en stolthet hos barnen att tillhöra Hojen. De pratade mycket om att de gick på Hojens avdelning. Vårdnadshavare berättade också att deras barn började berätta mer om sina dagar efter att de börjat på Hojen. Eftersom vi bara hade 12 barn i gruppen upplevde vi att vi hade bättre förutsättningar för att kunna utmana barnen på en individuell nivå, vilket jag tänker kändes bra för både barnen och för oss pedagoger.