Kollegialt lärande på S:t Petri skola

– Behov och nytta är två av våra nyckelord. Vi behöver synliggöra vilka behov som finns och vi måste tjäna på kompetensutvecklingen. Det handlar inte om att vi som lärare är dåliga från början, utan att vi ska bli ännu skickligare i vår yrkesutövning. Läraryrket är komplext och utveckling måste få ta tid, säger Eva Henriksson Garatea, förstelärare på S:t Petri skola.

Eva poängterar att kollegialt lärande ska hamna hos eleverna. Fler och fler elever ska få den kursplan och läroplan som de har rätt till och förtjänar.

Kollegialt lärande

Eva får ägna 20 procent av sin tjänst till att arbeta fördjupande med försteläraruppdraget. Den gör att hon har tid och möjlighet att både processleda och delta i skolans arbete kring kollegialt lärande. Formativt lärande, eller formativ bedömning, går som en röd tråd i arbetet.

– Teori i all ära, men hur gör vi för att applicera forskningen i vårt dagliga arbete?

Tillsammans med en kollega kom Eva fram till upplägget av det kollegiala lärandet på skolan:

•  det ska vara frivilligt
•  det ska inte vara kopplat till lönesättning
•  de börjar i det lilla
•  de behöver tid
•  träffarna ska vara trevliga, det ska gärna finnas frukt eller fika

Lärgrupper

På skolan har det skapats lärgrupper. Deltagandet är helt frivilligt. Alla lärare som ville delta fick skicka in en ansökan.

– Skolan avsatte 35 timmar per år för varje deltagare. Genom att avsätta timmar visade skolledningen visar att det är viktigt, de prioriterar detta. Det är inte något som ska rymmas i de befintliga timmarna, säger Eva.

I skolans två lärgrupper deltar 17 personer. De har gemensamma möten ungefär var sjätte vecka, men tonvikten ligger på klassrumsbesök som pågår kontinuerligt. Deltagarna i lärgruppen auskulterar hos varandra.

– Det handlar om att våga öppna upp klassrummen och börja prata om sin egen undervisning, både i stort och smått, säger Eva.

Eva köpte även in litteratur av Dylan Wiliam till samtliga. Wilam behandlar det formativa lärandet och ger konkreta tips. Deltagarna i lärgrupperna testar olika tips från litteraturen i klassrummen och diskuterar vidare.

– Det är väldigt roligt att få arbeta med detta. Jag får processleda och ta fram material. Men jag ingår också i auskulteringen, säger Eva.

Ett steg längre

När lärgrupperna hade varit igång i ett halvt år kom Eva med ett förslag att ta auskulteringen ett steg längre. I samband med varje auskultering infördes ett för- och eftermöte. Det resulterat i färre antal klassrumsbesök. Många av deltagarna valde att auskultera hos någon som undervisar inom exempelvis samma ämneskategori.

– Det är inte den som besöker klassrummet som lägger ribban. Under förträffen diskuteras vilken del av lektionen som den auskulterande kommer att fokusera på. Läraren som håller i lektionen berättar t.ex. vilken teori som finns för upplägget, eller vilket syfte som finns för en del av lektionen, säger Eva och tillägger:

– Läraren som det auskulteras hos äger all dokumentation som skapas i samband med klassrumsbesöket. Det är inget som ska till skolledningen.

Efter lektionen träffas de igen och pratar vidare. Blev det som läraren hade planerat? Varför eller varför inte?

Forskning

– Vi måste vara ödmjuka och se att det finns många vägar. Mitt sätt är inte det enda rätta. Inte heller får vi känna att det finns färdiga lösningar, det handlar inte om rätt eller fel. Vi måste fundera på vad som fungerar. Vad måste jag göra och förändra? Att använda forskning kan hjälpa och specificera, säger Eva.

Eva har möjlighet att köpa in den litteratur som behövs. Hon berättar att de kommer att fortsätta att koppla forskning och arbeta mer kring bl.a. formativt lärande, relationell pedagogik och handledning av kollegor.

– Vi tar avstamp i forskningen och kopplar den till vår arbetsvardag. Det höjer yrkets status och det finns vinster i att kunna uttrycka sig professionellt. Vi kommer att applicera teorier, diskutera och stöta och blöta. Det finns en stor nytta av att få in forskningen i skolans värld, säger Eva.

Alla som vill ska kunna vara med

Framöver finns det planer på att starta fler lärgrupper. Personer som ingår i de existerande lärgrupperna kommer att kunna leda nya grupper.

– Alla som vill ska kunna vara med. Om vi är ödmjuka, har respekt för våra kollegor och ser att de har stort kunnande, har vi också möjlighet att utvecklas tillsammans. Och om vi mår bra, tror på det vi gör och har roligt går inlärningen nästan av sig själv, säger Eva och avslutar:

– All utveckling tar tid. Det måste få ta tid och bygga på frivillighet. När vi har arbetat med detta i några år kommer det att vara beprövad erfarenhet.

Text och foto: Sara Arildsson