Publicerat:

Demokratiskt konstprojekt på Mellanhedsskolan

Strax före jul kom Birgitta Jönsson på Mellanhedsskolan i Malmö in till sina förstaklassare med ett märkligt föremål.  ”En håv?”, ”Ett tennisrack!” Eleverna fick gissa fritt. Så inleddes en period av intensivt arbete för Birgitta och hennes elever.

Innan sportlovet hade ”håven” förvandlats till ett glittrande löv – en del av ett kollektivt konstverk, Ser du löven för alla träd, som under sommaren kan ses på Liljevalchs konsthall i Stockholm.

Hur gick det till? Hur får man in ett löv i läroplanen?

När jag första gången besöker Birgitta och eleverna i Trollenäs är de mitt i ett intensivt skapande. Varje elev ska göra minst ett eget litet löv i valfritt material som sedan ska fästas på den lövformade plywoodstommen som klassen fått från Hemslöjden.

Eleverna har lämnat in skisser på sina löv tillsammans med listor på det material de behöver. Birgitta har sedan skaffat fram det som eleverna önskat. Materialbordet längst ner i klassrummet dignar av färgglada tyger, garn, gips, lera, papper och naturligtvis glitter, pärlor och paljetter i regnbågens alla färger.

Ett löv vävs fram.

Birgitta är noga med att skolan ska stå för materialet. Den som vill får självklart ta med något extra hemifrån att pynta sitt löv med men allt annat som behövs ska finnas i klassrummet. Skapandet är resultatet av och höjdpunkten på en lång process som började när eleverna första gången fick se den tomma lövstommen.

Genom diskussioner och omröstningar har klassen gemensamt bestämt hur de vill att det färdiga lövet ska se ut och hur det ska tillverkas.
Några har fått uppleva besvikelsen av att deras förslag förlorat – demokratiträning i praktiken.

Löv som glittar.

Hur de egna små löven ska se ut bestämmer dock var och en helt själv och det är många olika material och tekniker som används. Lera är populärt, liksom att sy. Någon gör gipsavtryck av ett fjolårslöv. Soleil är den enda som valt att väva.  ”Jag väver på fritids, säger Soleil.”

Birgitta uppmuntrar eleverna att ta hjälp av varandra.  Alla som vill sy ett löv vet inte hur man gör. Det gör inget. Man frågar en kompis som visar. Ett problem återstår att lösa för klassen. Hur ska alla smålöv fästas på stommen?

”Vi funderar på det”, säger Birgitta lugnt.

Hur ska lövet ta sig till Stockholm?

Ser du lövet för alla löven?

En vecka senare är leran, limpistolen och glitterburkarna borta. På mörkgrön sammet ligger ett stort löv och glittrar – klassens gemensamt skapade konstverk.

Eleverna funderar över hur det ska ta sig till Stocholm.  Lastbil? Båt? Luftballong? Förslagen är många och fantasifulla men inget är egentligen helt omöjligt. Visst skulle någon kunna gå med lövet till Stockholm även om det skulle ta lite tid.

Innan konstverket packas ner inför sin långa färd ska det presenteras för faddrarna i årskurs tre. När lövet stolt och försiktigt bärs in till Trollenäs tre möts det av spontana applåder från de äldre eleverna – vilken succé! Hur smålöven fästes? Med hönsnät!

Samarbete och kreativitet

Medan eleverna besöker sina faddrar får jag en pratstund med Birgitta.
Hon berättar att en av anledningarna till att hon anmälde klassen till detta projekt var att det passade så bra in i klassens tema ”Året runt”, där eleverna följer och dokumenterar vad som händer med träden i Mellanhedsparken under året.

Birgitta tycker att det har fungerat väldigt bra att införliva projektet i temat. Många frågor har väckts. Allt ifrån vad som händer med löven på hösten till vad en konsthall är. Det har blivit mycket NO förstås men de flesta ämnen har involverats på något sätt.  ”Har projektet tillfört något extra till undervisningen?” Birgitta funderar en stund.

”Samarbete framför allt. Skapande och kreativitet! Att kunna tänka kreativt är något eleverna har nytta av hela livet vad de än kommer att ägna sig åt.”

Ett höstlöv kanske?

”Har det blivit mycket merarbete då?”, undrar jag.

”Nej”, säger Birgitta bestämt.

”Allt har ingått i temat. Jag har själv valt att arbeta med detta och barnen har tyckt att det varit roligt. Den stora skillnaden mot andra teman är att vi har en verklig mottagare denna gång. Det är stort för barnen!”

Birgitta berättar att elevernas familjer också blivit engagerade. Några planerar att åka till Stockholm och besöka utställningen under sommarlovet. Både klassen och många av familjerna tänker också besöka Form/Design center, Malmö där alla löv som skapats av skånska lövmakare ställs ut under några dagar i mars.

För klassen blir det starten på efterarbetet.

”Eleverna kommer att få många intryck när de ser de andra löven och vad det leder till kan man aldrig veta”, säger Birgitta.  ”Det enda som ännu är bestämt är att eleverna kommer att få skriva om besöket. ”

Läroplanen inget hinder för ett kreativt arbetssätt

Löv som målas.

”Har du alltid arbetat tematiskt”, undrar jag.

”Ja”, säger Birgitta lite tveksamt. ”Det har jag nog, jag jobbade som förskolelärare under många år och har nog med mig arbetssättet därifrån.”

På Mellanhedsskolan jobbar man som på alla andra skolor intensivt med att tolka och implementera den nya läroplanen och man har kommit långt i arbetet med bedömning och IUP.

Jag undrar om hon upplever att den nya läroplanen gör det svårare att arbeta tematiskt och kreativt.

”Tanken har aldrig slagit mig”, svarar Birgitta.

Eleverna behöver tid att tänka

Vid mina besök i klassen har jag upplevt att eleverna får stort ansvar för sitt eget lärande.

”Ja, det stämmer”, bekräftar Birgitta. ”Jag ger ofta frågan till eleverna. De vet så mycket och det blir så intressanta svar. Mina svar är inte lika intressanta. Men det är viktigt att ge eleverna betänketid och inte snabbt ge frågan till den som först räcker upp handen.  Alla ska hinna tänka klart. ”

Så rätt hon har, tänker jag och minns alla kloka tankar hennes elever delat med sig av under mina besök. Som att väggarna på ett museum är vita därför att ”det blir som ett stort ritpapper”. Ett sådant svar kräver tid till eftertanke.

Trolldegslöv.

 
Att lyssna på andras tankar – och sina egna

Eleverna i Trollenäsett diskuterar gärna och mycket och så vill Birgitta ha det.

”Så länge man pratar om vad vi gör behöver det inte var knäpptyst i klassen”.

Hon låter ofta eleverna diskutera i smågrupper för att de ska ta del av varandras tankar men också för att de ska få höra sin egen röst.

”Man behöver höra sig själv prata för att få tag på sitt eget tänkande”, säger Birgitta.

 

Text och foto: Kajsa Högfeldt, naturpedagog Malmö Naturskola & redaktör Pedagog Malmö

2 Kommentarer

    Så spännande projekt, Birgitta! Att ta vara på allas kreativitet och få lov att tänka, tänka i sin takt är nog ovanligt för många elever. Tur dina elever har!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.