Skolledarskap i sikte genomförd
– men blir det fler?
Så ökar elevers lärande med STL
– Eleverna befäster kunskaper genom skrivandet. Det är den stora vinsten och att det är ett språkutvecklande arbetssätt, säger Kristin Quist, lärare på Strandskolan och utbildningsledare inom STL.
Det var en gammal rektor till Kristin Quist som rådde henne att söka en kurs om STL. Skriva till sig lärande är forskningsbaserat och handlar om att implementera digitala verktyg i undervisningen med en pedagogisk grund att luta sig tillbaka på. I det här fallet är det cirkelmodellen.
– Som lärare planerar man utifrån “STL-cirkeln”, en analysmall, där man planerar upp hela sin lektion eller lektionsserie med utgångspunkt i cirkelmodellen och läroplanen. Vad har eleverna för förförståelse, vilka ord och begrepp ska vi använda, vilken textgenre och så vidare, säger Kristin Quist.
– Jag visar ett gott exempel och sedan jobbar vi tillsammans innan jag släpper eleverna att skriva. Först skriver vi tillsammans hela klassen på storskärm och när eleverna sedan kommer till det egna skrivandet har de checklistor i Google classroom.
Efter rättning frågar Kristin Quist om eleverna är nöjda och sedan publiceras texterna digitalt i ett separat classroom. Där återkopplar eleverna till varandra.
Stödstrukturer vid återkoppling
– Om de är ovana med det använder vi en stödstruktur där de tittar på innehåll och använder meningar som “Jag tycker om din text för att”, “Skulle du kunna beskriva det här mer”. De tackar alltid för att de har fått läsa.
Sedan gör eleven ett andra utkast och lärare återkopplar också formativt till eleven.
– Men det är något speciellt när eleverna gör det till varandra. Barn ligger närmare varandra i frågeställningar. Jag kan också sätta mig in i elevernas upplevelse men det är från ett vuxet perspektiv. När eleverna skriver till varandra blir det ett annat perspektiv och det blir en annan kvalitet i texterna när de får läsa varandras. När de skriver för en reell publik lägger de ner mer energi och blir motiverade, säger Kristin Quist.
Så arbetar man ämnesövergripande med STL
STL kan användas ämnesövergripande, Kristin Quist har bland annat använt det när de besökte skogen och gjorde utflykt. Klassen arbetade sedan med återkopplande text med begreppen klorofyll och nedbrytare.
Finns det fördelar att göra det här digitalt istället för skriftligt?
– Jag byter inte ut allt mot digitalt. Vid inspiration och förförståelse kan vi göra ordmoln och begrepp som vi sedan samlar digitalt som eleven kan ha som stöttning och hämta hem och ha bredvid när de skriver. När de börjar göra en grovskiss skriver de mycket väl på papper, de här eleverna i fyran behöver fortsätta jobba med handstil och befästa att skriva för hand. Men jag vill ju komma ifrån det här med att kopiera papper på papper och vi vill ju jobba för en hållbar utveckling.
– En fördel med att arbeta digitalt är att det sparas och de kan se sin egen utveckling, exempelvis vad de skrev i fyran när de går i sexan och de får själva syn på sitt eget lärande.
Implementera på Strandskolan
Kristin Quist är ny på Strandskolan sedan ett år tillbaka och samverkar med sina kollegor i årskurs fyra kring STL.
– Jag har försökt smyga in och implementera det här, men jag har ju inget uppdrag att driva det arbetet. En förhoppning att de vill anamma det. Jag har varit utbildningsledare i tre år för Skånes kommuner och landsting och jag jobbade med kollegialt lärande på min tidigare skola.
Vad tycker du krävs av dig eller en kollega som vill börja arbeta så här?
– Samarbete och att man vågar göra och vågar dela. Lite prestigelöshet, för det handlar om att träna sig i den formativa bedömningen. STL har ett stort elevperspektiv men lärarperspektivet är den pedagogiska planeringen, analysmallen, där man ska reflektera och analysera efteråt när man gjort lektionerna. Det ska du också dela med kollegorna som också går in och kommenterar till varandra. Vad var tydligt eller otydligt, hur kom du fram till det och så vidare för att sätta nya mål. Det är väldigt lärorikt när lärare delar med sig till varandra.
Text och foto: Camilla Landin