Femårsplanen visade vägen

Åtta år senare är hon fortfarande kvar – och mycket har hunnit hända. Betygen har höjts, lärarna väljer att jobba kvar och den där femårsplanen som gjordes i början har prickats av.
– När jag tog jobbet så sa hon som anställde mig: Du förstår Marie – den här skolan behöver lite kärlek. Och jag tänkte: Yes – det ska den få, minns Marie Forslin.

2012 tog hon över som ny rektor och det första halvåret ägnade hon åt att se vad som fungerade bra och vad som inte fungerade bra. Bristen på ledning visade sig i lärarkollegiet. Många hade skapat egna överlevnadsstrategier för att få vardagen att gå ihop.

Hon tittade också över elevernas betyg och insåg snabbt att det var flera elever som skulle börja trean som inte hade några betyg med sig från sina första två år på skolan. Andra lösningar togs fram för de eleverna. Det var, som hon själv uttrycker det, inte meningsfullt för dem att gå det tredje året.
– Det var inte att de var ointresserade av att studera. Men när det inte finns en tydlig ledning eller en strategi för hur man möter dessa elever så hamnar de lätt utanför. Så de hade skolan mer eller mindre som en fritidsgård, berättar hon.

Femårsplan tar form

Även om skolan blev en lugnare plats efter det var betygen fortfarande låga. Nästa steg blev därför att lägga upp en femårsplan tillsammans med lärarna. Vad skulle skolan ha uppnått inom fem år?
– Det var massor av saker. Men när fem år hade gått så hade vi faktiskt lyckats bocka av det mesta och dessutom hunnit skruva ännu lite mer, säger Marie Forslin.
Det ligger hårt jobb bakom. Marie beskriver det som att första året var en smekmånad. Året efter fick hon mycket kritik från medarbetarna.
– Jag ställde stora krav och hänvisade hela tiden till vår femårsplan. Och när man tidigare hade överlevt på sitt sätt och det plötsligt inte gick, så är det klart att det är jobbigt. När de insåg att jag skulle vara kvar var det också många som valde att sluta under det året, säger hon.

LÄS MER: Organisationspsykolog Caroline Söderholm om hur man kan jobba med det egna ledarskapet

Men något hände under de där fem åren. Plötsligt var grundförutsättningarna på plats. Elever kom i tid, skolket minskade och lektioner var lugnare. Lärarnas diskussioner med rektorn började istället handla om hur de ville att undervisningen skulle se ut för att fungera bäst. På Kunskapsgymnasiet har i princip hundra procent av eleverna ett annat modersmål än svenska.
– Det ställde stora krav på pedagogerna som tyckte att det kändes svårt att få eleverna att förstå riktigt vad det var de skulle göra på grund av brister i svenska språket. Så vi inledde ett samarbete med forskare på det som då hette Malmö Högskola kring språkinriktad undervisning, berättar Marie Forslin.

Snabba resultat

Resultaten kom snabbt. Eleverna förbättrade sin läsförmåga och betygssnittet höjdes. Även om det samarbetet i dag är avslutat så är den språkinriktade undervisningen en naturlig del av allt som sker på skolan. Under den tiden anställdes också fler kuratorer än vad som är vanligt.
– Vi har många elever som inte har det så enkelt. Till exempel har de kanske inget uppehållstillstånd eller är under utredning av Migrationsverket. Om vi kan hjälpa dem att ändå ta sig till skolan så vinner vi så otroligt mycket.

Ledningsgruppen gör ofta lektionsbesök tillsammans med elevhälsan för att se att de gemensamma målen för skolan nås. Marie Forslin undervisar fortfarande själv också.
– Jag kan inte tänka mig något annat, Om jag ska vara trovärdig som ledare och prata om till exempel språkinriktad undervisning, så måste jag ha gjort det. Jag måste ha stått där framför gruppen och lett arbetet. Och om jag ifrågasätter saker som görs så kan jag göra det med vissheten om att jag bottnar i vad jag säger, säger hon.

Trygga pedagoger

Att driva utvecklingsarbete över så lång tid kräver mycket arbete och fokus, både hos personal och ledning. Miljön på skolan präglas av samarbete och det gemensamma målet är tydligt – att få verksamheten att fungera så bra som möjligt.
— Det finns en trygghet i varje pedagog som jobbar här. De vet att vi jobbar tillsammans för att skolan ska fungera så bra som möjligt. Det är inte trettio öar som sitter här utan det är ett team. På det sättet blir min roll här mindre och mindre här för det är mer och mer som funkar. Sen är det klart att man behöver vara med och stötta ibland. Men jag som rektor gör helt andra saker nu än vad jag gjorde för sju år sen, säger Marie.