Låt kartläggningen ta tid
”Låt eleverna testa sina idéer under kartläggningen”
Ute på skolgården har större delen av Malin Ahlgrens klass rast. Själv befinner hon sig inne i sitt klassrum tillsammans med fem förväntansfulla elever; Ema, Ellie, Edvin, Nike och Sherko. De tycker att det ska bli både kul och pirrigt.
– Att dela in eleverna i mindre grupper och låta någon kollega ta resten av klassen är det som fungerar bäst för mig. Jag har testat många olika upplägg, till exempel att låta de andra eleverna ha stationsarbete i samma klassrum, men det är så lätt hänt att man blir avbruten när någon elev behöver hjälp, förklarar Malin Ahlgren.
Vid vissa tillfällen har hon genomfört enstaka moment med större barngrupper, när det funnits rätt gruppdynamik och förutsättningar. Samtidigt behöver hon i andra fall minska ned antalet till tre barn för att det ska fungera för enskilda barn.
Läs också: Stationsarbetet blir ett kvitto på lärandet
Sanden/riset är en utmaning
Trots att det är dags att checka av momentet Sanden/riset, så syns varken ris eller sand till. Inte heller några kärl eller bunkar. Framför eleverna ligger istället fem A4-papper i olika färger. Malin Ahlgren ber barnen krama ihop varsin pappersboll, en uppgift som eleverna tar sig an under glada tjut.
Malin Ahlgren är sedan en tid tillbaka aktiv i ett nätverk för lärare inom förskola i Malmö, som fördjupat sig i skolverkets lärarhandledning. De upplevde alla att momentet Sanden/riset var både utmanande och klurigt att genomföra. Det blev till exempel lätt väldigt stökigt med sand och ris över hela golvet. Men genom att slå sina kloka huvuden ihop kunde de alla ta fram alternativa lektioner till momentet.
– Eleverna ska ju jobba inom området volym men om man läser handledningen ser man att eleverna på liknande sätt kan mäta inom områdena längd och massa. Andra förskollärare lät till exempel eleverna kasta pappersflygplan och mäta hur långt de flög eller lät eleverna hoppa längdhopp utomhus och mäta hur långt de hoppade, förklarar Malin Ahlgren.
Kan man mäta med koppar?
På bordet ligger nu fem pappersbollar redo och eleverna inväntar nyfiket Malins instruktioner.
– Idag ska vi mäta hur långt de här pappersbollarna flyger. Det är ingen tävling, utan vi ska fokusera på att mäta. Vad ska vi tänka på då, frågar Malin Ahlgren.
Genast flyger flera händer upp i luften och viftar frenetiskt:
– Visst får vi välja själva vad vi vill mäta med, frågar Nike.
– Javisst, ni får välja vad ni vill i hela klassrummet, säger Malin Ahlgren.
– Det är bra om vi inte står i vägen för varandra, så att någon får pappersbollen i ögat, lägger Edvin till.
Malin Ahlgren förflyttar barngruppen till klassrummets dörr som får bli startlinjen och pappersbollarna viner genom luften. När alla kastat samlar hon barngruppen igen.
– Hur blev det? Hur tycker ni att det ser ut, frågar Malin Ahlgren.
– Det ser ju ut som att Edvin kastat längst, säger Nike.
– Okej det ser ut som det, men det behöver ju inte vara så. Vad ska vi nu mäta med, frågar Malin Ahlgren.
Barnen sprider genast ut sig i klassrummet och det lyfts på böcker, trådrullar, små leksaksfigurer, pennor och till och med stolar som alternativ.
– Vi kanske kan mäta med våra koppar, föreslår Sherko.
– Men det finns inte tillräckligt många koppar för att vi ska kunna det, svarar Ellie efter en stunds betänketid.
Efter en diskussion där alla elever fått komma med förslag röstar barnen fram att de ska mäta med linjaler. Vidare diskuterar eleverna hur de ska mäta och var ska de börja. Måste linjalerna gå rakt fram, eller kan de plötsligt byta riktning och svänga åt höger? Under tiden sitter Malin Ahlgren på golvet tillsammans med barnen och lyssnar.
– I materialet står det att aktiviteten ska ge barnen möjlighet att visa nyfikenhet och intresse för det matematiska innehållet. Och ja det råder ju ingen tvekan om det här, säger Malin Ahlgren och ler stort.
En ögonblicksbild
Första gången som Malin Ahlgren genomförde en kartläggning följde hon manus till punkt och pricka, men idag är hon varm i kläderna och behöver inget manus.
– Kartläggningen ger ju en ögonblicksbild av vad eleven kan just där och då. Det kan därför vara viktigt att väga in vilka faktorer som kan påverka eleven just då. Har eleven till exempel haft rast eller ätit innan? Eller är den trött eller lite hungrig, säger Malin Ahlgren.
I de flesta fallen kan Malin Ahlgren se om eleverna visar språklig medvetenhet och matematiskt tänkande i andra mer vardagliga situationer. Det är sällan något helt oväntat som dyker upp under kartläggningen men genom kartläggningen så blir det naturligt att uppmärksamma vilka elever som kan behöva särskilt stöd eller mer utmaningar.
– Det är oftast inget helt nytt som visar sig under kartläggningen men det ger ju så klart mig som pedagog en större säkerhet på att min allmänna bedömning av eleven stämmer. Sedan är det bra att få jobba med ett nationellt material som Skolverket tagit fram, säger hon.
Vilka råd vill du ge till någon som gör kartläggningen för första gången?
Detta är något som måste få ta tid, men du har också hela hösten på dig att göra det. Läs lärarhandledningen och observationspunkterna. Har du läst det så har du koll och då kan du också se punkterna i andra mer vardagliga situationer. Och om du känner att du inte får ihop det, så signalera uppåt och be om stöd! Eftersom det är tidskrävande så vill man gärna komma igång fort, men mitt råd är att låta eleverna landa i lugn och ro några veckor innan man drar igång.
Låt eleverna testa sina ideér
Tillbaka i klassrummet så har det utbrutit en diskussion om hur barnen ska fortsätta mäta. Linjalerna har nämligen plötsligt tagit slut. Ett tag börjar barnen att mäta med sina händer på golvet men lämnar snabbt den strategin.
– Hur gör vi nu, säger Ema fundersamt.
– Ja, som Ema sa. Hur gör vi nu, upprepar Malin Ahlgren.
– Jag vet! Vi har ju bokstavslinjaler inne i skåpet, utbrister Nike och rotar fram en låda med linjaler. Mätandet kan fortsätta.
En stund senare har Malin Ahlgren och barnen slagits sig ned vid ett bord. Efter att ha räknat hur många linjaler som behövdes till varje pappersboll har de kommit fram till att den röda pappersbollen flög längst. Nu har eleverna fått i uppgift att rita varsin teckning av det hela. På så vis får Malin Ahlgren ännu en gång höra varje barns reflektioner och tankar om momentet.
– Det behöver inte bli rätt, fokus är att eleverna ska få testa sina idéer. Även om eleverna kanske mäter både med linjal och koppar på en och samma gång så spelar det ingen roll. De kommer så småningom förstå och lära sig att de behöver mäta med saker som är lika långa. Kartläggningen är som sagt bara en ögonblicksbild, säger Malin Ahlgren.
– Malin, Malin jag är klar med min teckning, säger Sherko.
– Okej, kan du förklara för mig vad du har ritat, säger Malin Ahlgren.
– Här har jag ritat stolarna vid dörren och här har jag ritat linjalerna. Det är 19 stycken. Det är därför jag har skrivit 19. Här har jag ritat bollarna som vi kastat, beskriver Sherko.
Snart hörs klasskamraterna stöka inne i hallen, rasten är slut och även dagens kartläggning.
Om du vill kontakta Malmö stads nätverk för lärare i förskoleklass så kan du kontakta Linda Bengtsson: linda.bengtsson2@malmo.se