Mänskliga rättigheter i Eurovision School Contest

Mänskliga rättigheter, allas engagemang, samarbete och att arbeta med ett medium som bara är lustfyllt är några av de faktorer som gjort att eleverna varit motiverade att arbeta hårt. Resultatet blev lysande.

Melanie Piedoie är svenska- och bildlärare på Möllevångsskolan sedan några år tillbaka. Hon har alltid varit intresserad av filmmediet och mänskliga rättigheter. Därför försöker hon få in det i sin undervisning så mycket som möjligt. I svenska, i bild och även i franska under de perioder hon undervisat i det.

Kunskaper kring musik, text och mänskliga rättigheter kombineras

När Melanie föreslog att klassen skulle skicka in ett bidrag till Eurovision School Contest ville de flesta försöka. Texten arbetades fram i grupp. De var överens om att skolans alla språk skulle vara med i sången. De ville fokusera på tanken att alla människor är lika mycket värda och att tillsammans kan man åstadkomma mycket. Peter Söderholm IKT-pedagog, tillika musikaliskt geni, enligt Melanie hjälpte eleverna att utveckla sången och spela in den. Därefter filmade de vid Triangelns tunnelbanestation, då de ville att videon skulle utspela sig i en futuristisk miljö.

– Det finns tre som älskar att sjunga, några gillar att jobba med budskapet. Vad ska det stå? Måste det rimma? Är det viktigt? En del är mest intresserade av det estetiska. En flicka gjorde en musikslinga på gitarr. Att arbeta tillsammans gör att resultatet blir såhär bra, säger Melanie.

– Vi diskuterade i grupp med stöd av läraren, fortsätter Mirna.

– Vi behövde en struktur på låten. Vi måste ha en rubrik och fundera på de delar som skulle vara med. Därefter fick vi in ord emellan som passade in säger Rehab.

– Det var viktigt för oss att få med många språk  i texten. Hur säger man follow me på turkiska, arabiska, svenska, tyska, franska, italienska, kantonesiska? funderar Marcus.

– Det roliga med att arbeta såhär är att vi har samarbetat, att vi har jobbat hårt och ändå kunnat skämta, säger Karim.

– Det har varit roligt att alla har varit så engagerade i det, fortsätter Mirna.

Alla elever jag pratar med är överens om att de fördjupat sina kunskaper kring människans lika värde, att med samarbete och engagemang så blir man stolt över sitt arbete.

– Vi barn är framtiden, säger Aysar.

Pedagogisk tanke bakom idén att filma

Att de vågade ta steget att skicka in ett bidrag till tävlingen beror på att Melanie redan använder sig av medier som eleverna redan är förtrogna med och som de gillar, såsom film och musik.

– Film är något  som lockar dem. De får lust att jobba direkt.  Det blir på riktigt. Jag bakar in det jag vill lära dem och det fungerar, säger Mélanie.

I franskan fick en annan klass fördjupa sig i fransk kultur. De fick då undersöka vilken sorts musik det finns i de fransktalande länderna? Därefter fick de rösta på den låt de gillade mest. Av den producerade de en musikvideo.

Eleverna i klass 7a fick se denna video och blev intresserade av att göra en egen.

Att arbeta med tidskriften Globen

Att sångtexten handlar om alla människors lika värde är inte en slump. Melanie jobbar konsekvent med barnkonventionen och barn i andra länder.

– En av de bästa tidningarna som finns är Globen. Jag har valt att arbeta mycket med den. Etik, moral, hur barn i världens länder lever är ämnen som intresserar alla elever. Alla skolor borde arbeta med denna tidning, så bra är den, säger Melanie.

– Eleverna har till och med anordnat ett café där pengarna gick till UNICEF, fortsätter Melanie stolt.

Att våga drömma

– Vi fick ett mejl att vi skulle förbereda ett tacktal. Då fick vi in ännu mer svenska. Vi kollade på exempel på olika tacktal. Vad ska man säga? Vilka ska man tacka? Det blev ett tacktal där drömmen och människors lika värde var budskapet.

”Vi hade en dröm som vi uppfyllde och här är vi idag! Vi vill tacka Eurovision School Contests Jury, Peter Söderholm som hjälpt oss med musiken, Ali Khafeef för filmande. Vi vill även tacka Mélanie Piedoie och Daniel Prsa, våra 2 fantastiska mentorer och alla i 7A på Möllevångsskolan!!!!!

Vi vill passa på att påminna att alla människor är lika värda och alla har lika rättigheter!

We are one!!!!”

– När jag läste tacktalet blev jag glad. Det jag vill lära mina elever är att våga drömma! Det är så många barn här som inte vågar det. Ska vi ens vara med? Vi kommer ändå att förlora. Vi är ändå bara utlänningar, säger Melanie.

– Det känns som om att, även om vi inte vann har de fått bevis på att det är ok att drömma. Det är ok att anstränga sig. Och satsa. För då händer någonting. Då blir det något bra av det, fortsätter Melanie.

– Det bästa med att ha ett så bra samarbete som min klass 7a har, är att till slut vet vi inte vem som kom på vad. Det kvittar. Det är det som är det roliga, avslutar Melanie.

Alla elever nickar instämmande.

Text & bild: Görel Reimer