Med språk och matriser som kärnor i arbetet

– Vi är olika och har olika styrkor som kompletterar varandra, säger Anna Blomberg och Ulrika Eidem, förstelärare och lärare i svenska som andraspråk och SO på Rosengårdsskolan.

– Det finns stora vinster i att jobba tillsammans. Vi har hittat effektiva samarbetsformer och har stor nytta av varandra. Allt vi gör får ett större djup. Tillsammans planerar vi och hjälps åt med bedömning. Vi är insatta i varandras lektioner, vilket underlättar när vi bedömer. Bedömning är svårt och det är otroligt skönt att kunna stötta varandra.

Börjar från slutet

Ulrika och Anna har efter en föreläsning inspirerats av Pernilla Holmstedt, universitetsadjunkt i pedagogik, Högskolan Kristianstad. De börjar från slutet av kedjan när de lägger upp arbetet. Istället för att börja i lektionsplaneringarna utgår de istället från kunskapskraven:

1. Kunskapskrav
2. Bedömning
3. Lektionsplanering

Matriser och förståelse

– En av frågorna som vi alltid ställer oss är vilket språk vi behöver för att tillgodose barnens språkliga behov, säger Anna.

– Eleverna ska kunna förstå allt. Från kunskapskraven, till vad de konkret ska göra och varför. Vi har brutit ned allt, förtydligat och skapat matriser. Både eleverna och vi ska förstå, säger Anna och Ulrika.

De berättar att de har lagt mycket tid på arbetet med matriser. Samtidigt som de ser det som tidseffektivt.

– Matriserna har blivit redskap för eleverna. Till varje lektion finns lektionsmål och en fråga. Alla frågor har en tydlig koppling till kunskapskrav och förmågor, ändå är frågorna väldigt konkreta, säger Ulrika och Anna.

Bygga pussel

– Vi har arbetat länge med genrepedagogik, men vi har missat kortskrivandet, säger Anna.

De upptäckte tidigt att många av deras elever hade problem med att bygga meningar, speciellt resonerande meningar. För att hitta stöd och mönster i vad som räknas som en bra mening gjorde Anna och Ulrika ett djupdyk i gamla nationella prov. De hittade mönster i bedömningen, mönster som de använder i sina klassrum.

”Varför bor det så många människor vid kusten?”

När de berättar om upptäckten glimmar det till i de båda lärarnas ögon, och Ulrika ställer sig vid klassrumstavlan för att förklara. Som exempel ger de frågan ”Varför bor det så många människor vid kusten?”.

– Om eleven svarar t.ex. ”För att det finns fisk”, eller ”För att det är bra klimat”, så räcker inte det. Bedömningsmässigt är ett sådant svar ett F, det innehåller bara händelsen/faktan, säger Ulrika.

– Det krävs sambandsord, något som bygger meningen vidare, som t.ex. ”för att”, ”därför” eller ”och”, fortsätter Anna.

– Svaret på frågan kan istället se ut så här: ”Det är ett bra klimat, därför är det lätt att odla och det leder till att det finns mat”. En sådan mening innehåller både händelsen och orsaker, och byggs ihop med sambandsord, sammanfattar Ulrika.

Mönstret som Anna och Ulrika upptäckt i de nationella proven är att bara en fakta/händelse ger ett F. Två händelser med ett enkelt respektive ett utvecklat orsakssamband kan ge ett C. Två händelser med två utvecklade orsakssamband med perspektivbyte kan ge ett A. Anna och Ulrika hjälper eleverna att bygga pussel av sambandsorden och orsakskedjorna.

– Genom det vet eleverna hur de ska utveckla meningar. Många har knäckt koden, de bygger pussel, säger Anna.

Komplexa uppgifter

Samtidigt som Ulrika och Anna ställer konkreta frågor till eleverna vill de ge dem komplexa uppgifter. Uppgifter som får eleverna att byta perspektiv, resonera och använda sina kunskaper. Som exempel ger de en uppgift som de skapat tillsammans med lärarstudenten Emelie Billberg.

– I uppgiften, som är i religion, ska eleven ska skriva brev till sina föräldrar. Eleven ska låtsas vara en person som ska konvertera från hinduism till buddhism. I brevet måste eleven förklara levnadsregler, ritualer, jämföra, resonera och mycket annat.

Vinster

Anna och Ulrikas berättar att deras samarbete har gett stora vinster. De kan dela konkreta lektionsplaneringar, reflektera tillsammans och diskutera vad som har fungerat och inte fungerat. Dessutom har de auskulterat i varandras klassrum. Kontinuerligt utvärderar de även arbetet.

– Kärnan i vårt arbete är språket och matriserna, och det utvecklas fortfarande, avslutar Anna och Ulrika.

Text och foto: Sara Arildsson