När allt vänds upp och ner

– Den starka sammanhållningen mellan avdelningarna och ett gemensamt fokus på att vi skulle fixa det hjälpte oss, berättar förskolepedagog Rebecca Norgren.

Klockan är strax efter nio på fredagsmorgonen när ett öronbedövande ljud hörs på hela förskolan Dalagård. Barnen har precis ätit frukost men samlas snabbt vid dörren för att gå ut. “Ni behöver inte ta på er skorna, vi ska bara gå ut snabbt” uppmanar en av förskolepedagogerna barnen. I led om två och två går de ut på bara strumporna på de regnblöta plattorna.

Den här fredagen är det bara en rutinbrandövning, något barnen på förskolan har fått bekanta sig med väl det senaste halvåret. Det var just under en brandtillsyn i förskolans gamla lokaler som det stod klart att förskolan var tvungen att flytta eftersom utrymningsvägarna inte godkändes. Det var snabba vändningar – på en vecka skulle föräldrar informeras, allting packas ner och verksamheten flyttas till helt nya lokaler.
– Det kom som en chock för oss alla, säger förskolepedagog Rebecca Norgren.

Rörde upp känslor

Det var egentligen inget konstigt att något behövde göras, förklarar Rebecca Norgren. Pedagogerna var alla väl medvetna om att de huserade i gamla lokaler och att Malmö stad successivt försökt byta ut sina lägenhetsförskolor. Men att allting skulle gå så snabbt och att de tre avdelningarna skulle splittras var omtumlande.
– Det uppstod mycket känslor eftersom vi hade en otrolig sammanhållning avdelningarna emellan och vi kände alla barnen och föräldrarna bra.
Rebecca Norgren arbetade på storbarnsavdelningen. De yngre barnen som så småningom flyttades till den avdelningen behövde ingen inskolning eftersom sammanhållningen avdelningarna emellan var så god. Pedagogerna kände redan alla barn och föräldrar bra.

Deltog när föräldrarna informerades

Tidigt i den förändring som förskolan tvingades till insåg förskolepedagogerna att det handlade om en fråga om inställning. De bestämde sig för att ta bort de jobbiga känslorna.
– Vi skulle trots allt vara kvar i våra avdelningsgrupper och få nya bra lokaler. Vi fick lägga våra känslor åt sidan och försöka vara ett stöd för föräldrar och barn. Trygga föräldrar ger trygga barn, säger hon.

Därför valde en del av pedagogerna att vara med när ledningen berättade om flytten för föräldrarna, trots att de inte behövde. Föräldrar och barn bjöds också in att vara med under två av flyttdagarna för att hjälpa till om de ville eller helt enkelt bara behövde få ett avslut på det gamla och en mjukstart till det nya.

Numera huserar förskolan i ett korsvikeshus vid Rönneholmsparken. Men avdelningarna som splittrades vid flytten håller kontakten och försöker träffas lite då och då.
– Vi har lite gemensamma aktiviteter ibland, vi brukar ses på vår gamla innergård eftersom det inte är så långt härifrån.

Chock även för föräldrarna

Det finns föräldrar som varit kritiska till flytten och hur den sköttes. En förälder som är på plats för att lämna på förskolan under dagens brandövning berättar att många var besvikna och förbannade, bland annat för att syskonpar splittrades och att något borde gjorts tidigare om lokalerna var så dåliga – för att slippa att flytta verksamheten på en vecka.
– Så var det ju, det blev en chock för dem också. Många föräldrar var väldigt engagerade i lokalfrågan sedan tidigare och ville hjälpa till och så får de plötsligt veta att ‘imorgon är sista dagen för era barn på Pildammsstaden’. Självklart kände de sig lite åsidosatta. Saker och ting kan alltid göras annorlunda, men utifrån mitt perspektiv – från att vi fick beskedet och vad som hände därefter så kunde det inte ha gått bättre. Vi gjorde så gott vi kunde, säger Rebecca Norgren.

Fakta: Hur ska man tänka om man snabbt tvingas flytta en hel verksamhet?
– I första hand får man försöka vara professionell. Det är som med allt annat i verksamheten, det vi gör gör vi för barnen. Trygga barn i första hand, det är det vi strävar mot alltid. I en sån här situation är det ännu viktigare.
– Hjälpa varandra, stötta varandra.
– Stöd från chefer: Vår biträdande förskolechef var ett stort stöd för oss, hon var väldigt närvarande och stöttade oss hela vägen. Även utbildningschef Jan-Ola Olsson var förstående och stöttande.