Caisa Olofsson framför den byggnad som klarade sig undan branden.

Publicerat:

Natten då förskolan brann

Strax innan midnatt kom larmet. Fosiedals förskola stod i lågor och innan morgonen grytt hade byggnaden brunnit ner till grunden.
– Det har varit jobbigt för alla här på Holma att det var just en förskola som brann. Det var barnens trygga plats – det var deras saker som brann upp, berättar förskolechef Caisa Olofsson.

Drygt fyra månader har gått sedan den där natten då Caisa Olofsson satt i en bil på väg hem från vänner. På radion hörde hon hur det rapporterades om att det brann på en förskola i Malmö. Snart skulle hon inse att det ”hennes” förskola.
– Jag ringde direkt till utbildningschefen. Personalen hade på eget initiativ startat en chattgrupp och hade bestämt att de skulle ses vid förskolan för att tillsammans stötta varandra innan verksamheten drog igång på måndagen, berättar hon.

Grusplan omhägnad av staket
Där förskolan stod är nu en stor grusplan.

Vara kvar i närområdet

Fyra månader senare är det en öppen grusplan som ligger där byggnaden låg. Det enda som vittnar om branden är att träden som stod nära elden fortfarande är svedda och staketet som omgärdar planen.
– Branden var en lördagsnatt. Vi stod inför faktum att på måndagen hade 45 barn ingen avdelning att komma till. Min roll som förskolechef blev att vara en koordinator för att lösa det, säger Caisa Olofsson.

Många hörde av sig direkt under söndagen för att hjälpa till. Caisa Olofsson beskriver det som överväldigande. En av dem som hörde av sig var rektorn på närliggande Holmaskolan som erbjöd lokaler – något Caisa Olofsson är väldigt tacksam för.
– För oss var det hela tiden viktigt att fokusera på att låta barnen få vara kvar i sitt närområde.

När söndagskvällen kom fanns det pedagogiskt inredda miljöer på den närliggande Snödroppens förskola som barnen kunde komma till. Och innan barnen på måndagen kom till Holmaskolan hade även dessa lokaler fått pedagogiskt inredda miljöer. Alla vårdnadshavare hade kontaktats.
– Jag blir tårögd när jag tänker på det. Vilken styrka vi har tillsammans. Tänk att vi fick ihop det, säger Caisa Olofsson.

Bearbetning pågår fortfarande

De flesta barnen bor i området och några hade sett från sina fönster hur deras förskola brann upp. Andra barn visste inte om branden när de kom på måndagsmorgonen. För personalen blev det viktigt att prata och bearbeta branden tillsammans med barnen.
– Många av barnen har inte svenska som sitt modersmål, eller är så små att de saknar orden. Den pedagogiska miljön utformades så att det var möjligt för barnen att bearbeta känslor och tankar genom lek och skapande. Fortfarande kommer det frågor och tankar och barnen är ofta vid platsen och har följt arbetet med röjningen.

Barnens skapande blev sedan en utställning på Holma torg. Caisa Olofsson berättar att omgivningen runt förskolan blev berörda av branden och utställningen blev ett sätt att bearbeta det som har hänt.
– Det är så lätt att tappa barnperspektivet när något sånt här sker och allt ska lösas i ett logistiskt pussel. Dagen efter branden stod ett barn i för stora skor och tittade på den nedbrunna förskolan. Hon berättade att hennes skor hade brunnit upp så hon fick ha sitt syskons. Det här är små människor och deras upplevelser är viktiga. Vi måste hjälpa dem att bearbeta dem.

Strukturer nödvändiga

De har lärt sig mycket under tiden som har gått.
– Jag tror inte man kan förstå riktigt hur viktigt det har varit att ha strukturer och att ledningsgruppen är synlig som just en grupp, säger Caisa Olofsson.

Då och då kommer det fortfarande frågor från olika håll om det är något förskolan behöver ha hjälp med. Och just hjälpen är något som Caisa Olofsson menar var en förutsättning för att kunna lösa situationen.
– Det hade inte gått utan hjälp och utan personalen. Tillsammans har vi kunnat vända något negativt till något som har gjort oss starkare.

Text och foto: Johanna Ravhed

Läs också Erika Roséns och Sofie Brandts blogginlägg från händelsen.