Praktiskt/estetiska ämnen och egna livshistorier som bas för lärande

Året var 1964 och Rosengård var i sin linda. Runtomkring adressen låg ängar och åkrar och den gamla herrgården som idag är Drömmarnas hus var bondgård. Som tonåring badade Ronny med kompisar på Rosengårdsbadet och sprang som Solidars springpojke med matkassar till gamla damer på Hårds väg.

Det här brukar jag berätta för mina elever, berättar Ronny Klinteberg, lågstadielärare i en årskurs 3 på Örtagårdsskolan.  Ronny brukar ta med sina klasser runt omkring i deras närområde och berätta om sin barndom på Rosengård. Tanken med rundvandringen är för eleverna att lära känna sin egen stadsdel ur en ett historiskt perspektiv och för Ronny att bjuda på sig själv. Ronny berättar med inlevelse om kloakrören och byggnadsställningar som blev barnens klätterställningar och eleverna lyssnar. Tillsammans hjälps de åt att fotografera platserna de besöker. Det är kanske någon av elevernas portuppgång.

– Eleverna tycker det här är kul. Förutom att de besöker nya platser så får de också kunskap om hur det såg ut där de bor en gång i tiden, säger Ronny. Speciellt roligt tycker de att det är när jag berättar om vattendammen (där Hulténs konstverk idag står) där vi slängde i nyinflyttade barn.

Bjuda på sig själv och humor

För Ronny är kärnan i läraryrket att nå fram till eleverna och genom att bjuda på sig själv, att dela med sig av egna erfarenheter, känner Ronny ofta att han lyckas.

– Man ska inte vara rädd för att bjuda på sig själv och ta med det i undervisningen. Allt är möjligt om du tar med ditt eget liv, säger han.

Humor och lust är två andra viktiga ingredienser.

– Man ska kunna skratta tillsammans med sin lärare, tycker Ronny och fortsätter:

– Det ska vara roligt att gå till skolan. Glädje skapar tillit och lust som öppnar hjärnan för att lära. Barnen känner att jag litar på dem och de litar på mig

Många år på Örtagårdsskolan

Man kan säga att Ronny är på hemmaplan. Trots att han inte har bott i området på många år så har han arbetat som lärare på Rosengård sedan 1990. De första tre åren på Kryddgårdsskolan. Sen kom han till Örtagårdsskolan. Hösten 1993 började han som klasslärare på skolan i en årskurs 1.

– Att arbeta med en årskurs ett var underbart och fantastiskt. Mitt lyckorus var totalt. Det var precis som alla pusselbitarna föll på plats. Vi arbetade med språkutveckling, satte upp cirkusföreställningar och arbetade med verkstäder, berättar Ronny. Sedan dess har det hänt mycket, fortsätter han. Olika chefer som har haft olika visioner. Nya rön har kommit och gått, folk har börjat och slutat och många goda idéer har runnit ut i sanden. Att arbeta på en skola under många år är lite som att vara med om en föränderlig vattenvåg. Det gäller att hänga med.

Eget material genom praktiskt/estetiska ämnen

Ronny använder inte mycket läromedel. Tillsammans med sina elever och genom praktiskt/estetiska ämnen som bild, musik och drama skapar och tillverkar han material. För Ronny är de praktiskt/estetiska ämnena lika viktigt som luft. Han både målar och spelar gitarr själv och gitarren har en självklar plats i klassrummet. Det är dock inget som han tycker är något man måste syssla med själv för att jobba med det i skolan.

– Bild, musik och drama är ämnen som borde få en mycket större plats i skolans läroplan och man ska inte vara rädd för att använda det tillsammans med eleverna. Ämnena är vägar till språket som är så viktigt för eleverna på Örtagård, säger Ronny.

Språkutveckling genom musik

Tillsammans med musiken arbetar Ronny och hans elever med svenska, engelska och SO-ämnena. Varför inte sjunga sig till språkförståelse? Nyligen skrev Ronny tillsammans med en flicka i klassen Örtagårdsskolans nya gemensamma sång. Budskapet är tydligt. Örtagård, Örtagård, du är bäst! Genom bildämnet har eleverna tillverkat stenåldersdockor som tillsammans med svenskämnet berättar barnens egna stenåldershistorier. Allt medan dramaämnet hjälper dem att gestalta.

Världsreligionerna gestaltade

När Ronnys nuvarande klass gick i årskurs 2 arbetade de med världsreligionerna. Med hjälp av mjölkförpackningar, tapetklister och toarullar byggde eleverna en synagoga, en moské och en kyrka. Under besök på varje ställe överlämnade eleverna sina verk till ansvarig rabbi, imam och präst. Genom arbetet vävde Ronny ihop flera förmågor och ämnen som är viktiga enligt läroplanen. Förutom religionskunskap fick de in ämnena svenska, matematik och bild. Arbetet uppmärksammades i Sydsvenskan som var på plats när barnen bar ut sina alster för transport till respektive helig byggnad.

– Det är viktigt att ta vara på elevernas kultur. Om man sätter sig in vad som finns kan ingångar till olika temaarbeten vara oändliga. Man kan aldrig riktigt veta vad som händer när man presenterar ett arbetsområde, säger Ronny

Fördelar med många år

Ronny har arbetat med det mesta på Örtagårdsskolan. Oavsett klass eller elever har han alltid haft humorn, gitarren och kreativiteten med sig som metod och trots nedbantning av både människor och kontanter har Ronny arbetat kvar. Han ser det som en fördel att ha arbetat länge på Örtagårdsskolan.

– När man har varit här länge då vet man hur det funkar. Eleverna vet vem du är. Syskon och t.o.m. föräldrar till eleverna vet vem du är för de har också gått på skolan, berättar han.

Flera roller i en och samma

Ronny poängterar flera gånger under intervjun att det är viktigt att vara ”open minded” och bjuda på sig själv. Det gäller att möta elever som både lärare och vuxen med egna känslor och behov.

– Som lärare på Örtagårdsskolan är man lite av varje, man får olika skepnader, flera roller i dig själv. Förutom att vara lärare behöver du också vara lite barnpsykolog, lite socionom, du behöver vara öppen och intresserad av olika kulturer och du behöver vara påläst. Det är lite som att vara en kameleont, säger Ronny och fortsätter: Ju fortare du lär dig rollen som kameleont, desto bättre.

En annan liknelse han gör är jonglören.

– En jonglör arbetar ofta med sex bollar, på Örtagård kan du behöva nio bollar i luften samtidigt.

Eleverna – grunden till glädje

Eleverna är de som gör att Ronny älskar sitt yrke. Likaså är kollegorna mycket viktiga. Under sina 20 år på Örtagårdsskolan har han aldrig känt sig ensam i sin yrkesroll.

– Här finns barnen som ständigt ger dig feedback, säger han. Det flesta barnen älskar skolan, även om de ibland uttrycker annat och många av dem vill inte ens ha lov när det är dags för det. Det ingår lite i rollen som kameleont – att vara behövd. Gensvaret du får är glada och positiva barn.

Glädjen och kärleken till skolan är tydlig hos Ronny. Som han själv säger:

– Jag har cyklat ut här i 23 år med ett leende på läpparna. Jag har cyklat hem vissa dagar med en grimas men nästa dag är leendet tillbaka.

Text och foto: Marina Walker