Gå direkt till innehållet
Louise Hansson och Aina Eckman förskollärare och barnskötare på Bellisgårdens förskola. Louise Hansson och Aina Eckman.

Publicerat:

Så blev barngruppen på förskolan tryggare med hjälp av struktur

Hur gör man en splittrad barngrupp tryggare? Bellisgårdens förskola arbetar med veckoscheman, struktur och ett gemensamt synsätt bland pedagogerna.
– Oavsett vilken pedagog barnen går till ska det vara samma förhållningssätt som gäller och samma barnsyn, säger Louise Hansson, förskollärare.

Förra sommaren började Aina Eckman, Louise Hansson och Sandra Malmström arbeta tillsammans i ett nytt arbetslag på förskolan. Barngruppen, bestående av 23 barn mellan tre och fem år, beskrevs som otrygg, bland annat efter att ha haft flera olika vikarier och när barnen befann sig i större sammanhang fanns det närhet till konflikter.
– Utifrån det fick vi börja med att bygga en struktur, en grundstruktur fanns inte, säger Louise Hansson.
Arbetslaget pratade om vad de behövde se över för att få ihop en fungerande struktur och ett arbetssätt.
– Hur är vi med barn och hur ser vi på barn, där fick vi börja, säger Aina Eckman, barnskötare.

Barns delaktighet och utforskande

Målet var att skapa ett gemensamt förhållningssätt och utifrån det bygga upp hur arbetet skulle bedrivas. Arbetslaget tog fram ett schema så att verksamheten skulle bli tydlig och även om en vikarie ersatte en sjuk pedagog skulle barnen känna igen sig i verksamheten. Det var viktigt att inte bara ha aktiviteter på förmiddagen, utan att få in ett helhetstänk och ett “hela-dagen perspektiv”, något som Louise Hansson snappat upp under en utbildning i barns delaktighet och utforskande” (BDU).
– I början av terminen ville vi få in så mycket olika aktiviteter under dagen, säger Aina Eckman.
– Vi fick backa och prata om vad det viktigaste var, säger Louise Hansson.
– Det är viktigt hur man lägger upp aktiviteterna, och att de ska kopplas samman och att man håller tråden, säger Aina Eckman.

LÄS MER: Barns delaktighet och utforskande del 1 (pod)

Anknytningspedagog med kärngrupper

Strukturen på avdelningen blev inte bara ett vecko- eller dagsschema. Det innebar också att arbetslaget kunde börja arbeta med att föra ihop barngruppen och få fram en ”vi-känsla” i gruppen.
– Det var mycket “jag, jag, jag” och många konflikter tidigare, säger Louise Hansson.
Den stora barngruppen delades upp i kärngrupper med var sin anknytningspedagog.
– Vi åt tillsammans, hade aktiviteter tillsammans, vi gjorde allt. Vi arbetade med värdegrund där vi gjorde en bok där barnen fick berätta hur man är en bra kompis; vad får man göra och inte göra och hur ska man lösa konflikter, säger Louise Hansson, som berättar att boken var ett bra verktyg att komma tillbaka till när nya konflikter uppstod.

LÄS MER: Intresset styr material och miljö

Veckoschema med veckans vardagar i ett diagram. I vänsterspalten syns tider och i de andra spalterna inskrivna aktiviteter.
Strukturschema för veckorna på Bellisgårdens förskola.

Samtidigt var det ingen dans på rosor att påbörja förändringsarbetet. Både biträdande rektor och förste förskollärare fanns där som stöd och kunde hjälpa med råd och svara på frågor.

Något som skulle visa sig vara väldigt viktigt var den gemensamma reflektionstiden pedagogerna hade emellan:
– Innan kunde man komma försent till den avtalade tiden, vi kom kanske inte igång direkt och började istället att prata om vad man hade gjort i helgen. Under BDU pratade vi om att det är viktigt att man använder den tiden man får. Då började vi ha en struktur även på reflektionstiden. Det fungerar jättebra och blir mer kvalitet på mötet, säger Louise Hansson.
Den gemensamma strukturen på veckorna har öppnat upp för dem att kunna analysera verksamheten och förstå varför saker kan gå bra eller dåligt.
– Innan hittade man inte vad som gick fel. Nu vet vi direkt att vi kanske inte har följt strukturen och kan reflektera kring det; varför följde vi inte, vad hade hänt om vi hade följt den? säger Louise Hansson.

LÄS MER: Barns delaktighet och utforskande del 2 (pod)

Hur får barnen makt över sin egen avdelning?

Förutom schemastrukturer pratar Louise Hansson om vilka möjligheterna som ges när man tar in barnens egna perspektiv på förskolan.
– Vi pratar mycket med barnen och ser dem som våra medmänniskor. Vi som vuxna har mycket makt och hur ska vi få barnen att ha makt över sin avdelning? Vi ger barnen makt att bestämma, till exempel kan vi avgöra hur dagen ska se ut, men barnen får bestämma vilka aktiviteter som ska erbjudas. Att de får valmöjligheter är makt.
– Det är ju ett mål som vi alla ska nå, att barnen ska veta sina rättigheter, säger Aina Eckman.

Text och foto: Camilla Landin