Att se potentialen i digitala verktyg

– Det går inte att säga om digitala verktyg i undervisningen är bra eller dåligt; det beror ju på hur, till vad och varför man använder dem, säger Karin Ollinen, vetenskaplig ledare på grundskoleförvaltningens utvecklingsavdelning.

För att undersöka hur lärarna använder digitala verktyg i sin undervisning har Karin Ollinen använt sig av ramverket TPACK (Technological pedagogical content knowledge). För att lyckas krävs det både goda tekniska kunskaper, ämneskunskaper och pedagogiska kunskaper, framhåller hon.

– Den lärare som beskrev att hen hade mest teknisk kunskap var inte den som verkligen använde potentialen i verktygen. Det var snarare så att den läraren väntade på att verktygen skulle utvecklas så som hen ville ha dem. Det visade tydligt att det kvittar om man har en viss kompetens – man måste se pedagogiska möjligheterna i verktygen, säger Karin Ollinen och fortsätter:

– Vissa lärare har en större medvetenhet och ser möjligheter med de digitala verktygen, de testar och experimenterar, kanske utvecklar sin undervisning tillsammans med eleverna genom diskussioner.

”Varken bra eller dåligt”

Hon tar användningen av Youtube som exempel.

– Kan man säga att det är bra eller dåligt att använda Youtube-klipp i undervisningen? Det kan man ju inte. För det beror ju på. En lärare beskriver att de ibland använder det när det är ett tungt arbetsområde; då är det bra med ett klipp som lättar upp stämningen lite. Den andra ytterligheten är lärare som utvecklat en medveten användning av Youtube. De skapar egna klipp med faktainnehåll, lägger ut och delar med sig av dessa. Och tittar på dem och samtalar om filmerna tillsammans med eleverna när det finns behov av det.

Tre huvudområden

I sin undersökning delar hon in användningen av digitala verktyg i tre huvudområden; verktyg för att visualisera ämnesinnehållet, verktyg för att kommunicera ämnesinnehåll (bland annat responsverktyg som till exempel det flitigt använda Kahoot) och verktyg för återkoppling och samarbete. Att bildsätta ämnesinnehållet kan leda till nya insikter och diskussioner, poängterar hon.

– I ett klassrum pratade de om genetik och läraren visade en bild på ett belgian blue-kreatur, ett djur med extrema muskler som man inte är van vid att se. Det hjälpte ju till att få till en diskussion som inte hade varit möjlig annars, säger Karin Ollinen.

Responsverktyg

Responsverktyg som olika former av quiz kan vara ett sätt att hitta pedagogiska användningsområden av tekniken – om användningen följs upp ordentligt. Som ett gott exempel nämner hon en lärare som använde Kahoot för att sedan prata om uppgifterna, vad som var rätt och fel och funderade på hur quizet skulle kunna göras annorlunda till nästa år.

– Det kan bli en lärandesituation om läraren använder till exempel quiz som pedagogiskt angreppssätt på svåra begrepp.

Karin Ollinens erfarenhet efter att ha fortbildat lärare och arbetat med sin avhandling är att verktyg för återkoppling och samarbete brukar innebära den största utmaningen för lärare.

– Där upplever jag att man hade minst kunskap och var som mest osäker. Det är väldigt intressant och det skulle man vilja titta mer på. I arbetslivet använder de flesta verktyg för att samarbeta, medan flera av lärarna säger att digitala verktyg förstör vid grupparbeten och att eleverna blir distraherade. Vilket ju är ett problem i många klassrum, men det blir också problematiskt med tanke på att eleverna ska ut i ett arbetsliv där det är en viktig del att samarbeta med de här verktygen, säger Karin Ollinen.

”Förenklad och polariserande diskussion”

De senaste årens diskussion kring de digitala verktygen i skolan har varit både förenklad och polariserande, menar hon. Karin Ollinen pekar på att det krävs fler kvalitativa undersökningar som tittar på lärarnas syfte med att använda vissa verktyg.

– Digitala verktyg kan vara både förödande och stärkande för undervisningen. Här är lärarnas medvetenhet viktig, och där tror jag finns mycket att göra i skolan. Man har fullt upp som lärare, och många känner sig utelämnade och tycker inte att de fått stödet de behöver.

”Större hänsyn till ämnesinnehåll”

Ett steg i rätt riktning skulle kunna vara ett utökat kollegialt lärande och att fortbildningar tar större hänsyn till ämnesinnehåll.

– Forskningen säger att lärarnas attityd till fortbildning är väldigt viktig; fortbildning är meningslös om man inte jobbar med det i lärarens kontext och jobbar med attityden och inställningen, om man exempelvis vill ha ett förändrat arbetssätt. Om potentialen i digitala verktyg ska användas ska man jobba mer med ett ämnesdidaktiskt perspektiv; fysikläraren behöver få hjälp av andra fysiklärare, de behöver diskutera tillsammans hur de ska använda verktygen, säger Karin Ollinen.

Läs Karin Ollinens avhandling ”Digitala verktyg i en naturvetenskaplig undervisningspraktik” här!