Samplaneringen med barnens välmående i fokus

Nere i västra hamnen inte långt ifrån Turning torso, reser sig Stapelbäddsskolan. På fjärde våningen huserar fem parallellklasser i årskurs tre. Här är Mia Svensson ledare för team 2. Hon undervisar även i svenska och SO.
– Det är ett enormt maskineri att driva den här skolan och att få varje skoldag att flyta på och att sedan ha en fungerande fritidsverksamhet som tar över. Därför är det är viktigt att all skolpersonal vet vart vi ska, säger Mia Svensson.

När Stapelbäddsskolans stod färdigbyggd 2016 var tanken att den skulle vara en F-6 skola. Skolan har därför både hemkunskapssalar och NO- och kemisalar, vilket gör att lokalerna inte är helt anpassade till dagens verksamhet.
– När skolan startades beslutade politikerna att det i stället skulle vara en F-3 skola. Därför är lokalerna en ganska stor utmaning för oss. Vi måste hela tiden förhålla oss till de förutsättningar som finns, till exempel har vi en idrottshall som vi delar med Västra hamnen skolan och flera olika idrottsföreningar. Vi behöver vara väldigt flexibla. Då kan man inte hålla på att titta snett på varandra utan istället måste alla hjälpa varandra, säger Mia Svensson och får medhåll av sina kollegor i teamet.

Samplanering ger många goda effekter

En timme i veckan är närmast helig för team 2, då träffas ämneskollegorna och samplanerar.
– Vi sparar mycket tid genom att planera tillsammans. Vi vet också att när vi släpper treorna till nästa skola så har de fått samma undervisning. Sedan stämmer vi löpande av med varandra, hur de olika lektioner har gått och om det var någon lektion där det var svårt att nå barnen eller tvärtom. Ofta har vi samma upplevelser från lektionerna, säger Mia Svensson.

På skolan använder man sig även av nyckellektioner, vilka har en gemensam planeringsstruktur för varje lektion. Det innebär att till exempel andra lärare och vikarier kan få en överblick över lektionerna och gå in och ta över undervisning.
– I nyckellektionerna finns lärandemålet för lektionen synligt så att eleverna vet vad vi ska jobba med och hur lektionen är uppbyggd. Det kan även stå om barnen ska göra en kluring eller om det finns någon fråga som hela klassen ska reflektera kring, säger Magnus Göransson, lärare i matte och SO.

Även inom fritidsverksamheten samplanerar man en gång i veckan för att ge alla barn en så likvärdig fritidsverksamhet som möjligt. Man delar även med sig mellan de olika avdelningarna kring upplägg och idéer.
– Nu vet alla våra barn att om en annan grupp får göra något särskilt roligt, så kommer de också att få chans att göra det vid annat tillfälle. Det är ingen som behöver bli avundsjuk på någon annan. Alla barn vet hur det fungerar och är trygga i det, säger Sara Vähäsarja, grundlärare i fritidshem.

Barnen är den stora drivkraften

Mia Svensson och hennes kollegor beskriver hur barnen och barnens välmående är en stor drivkraft för att få teamet att fungera.
– Att jobba inom skolan är mer än ett nio till fem jobb. Vi bär med oss dessa barn dygnet runt och tänker på dem, säger hon och elevassistenten Antonio Radolovic Pavlovski nickar.
– Här kommer laget före jaget. Vi skolpersonal är här för eleverna, de måste komma först. Vi fokuserar mycket på barnens mående och jag tror det är därför som vi har en så pass hög närvaro som vi har bland barnen, säger Antonio Radolovic Pavlovski.

Teamet beskriver tillsammans vikten av att agera ganska fort när man anar ett dilemma eller om någon form av problem uppstår, stort som smått. Här finns höga förväntningar om att alla kollegor i teamet är beredda att ta ansvar.
– Särskilt i min roll som elevassistent uppskattar jag att vi alla delar ansvaret och hjälper varandra. Det spelar ingen roll om du är lärare eller elevassistent och på så vis tror jag också att vi minskar antalet konflikter inom teamet, säger Antonio Radolovic Pavlovski.
– Sedan är Mia en fantastisk och väldigt demokratisk teamledare. Hon hör alla och låter alla komma till tals och det är jätteviktigt. Sedan behöver vi givetvis inte tycka likadant eller vara överens om allting, säger fritidsledaren Johannes Sigurdsson.
– Vi bjuder mycket på oss själva och skrattar mycket. Sedan är det också noga med att få nya medarbetare att hänga på tåget och förstår att det är ett givande och tagande här. Det finns en styrka i att få allt att fungera här, det är något som all skolpersonal på Stapelbäddsskolan bidrar till, säger Mia Svensson.

Alla bär ansvar för barnens lärande

I teamet arbetar man även med gemensamma mål. Ett läsåret hade all personal det gemensamma målet att alla barn i årskurs ett skulle kunna läsa när vårterminen slutade.
– Alla var till exempel delaktiga i läsläxan både under skoldagen och efteråt på fritids. Det gjorde att alla hade stenkoll på barnens läsning och om någon elevs läsning haltade så gjorde vi utrymme för att stötta den. Det gjorde att man såg till att hitta luckor där man kunde sätta sig ned med de barn som behövde, säger Mia Svensson.

När man i teamet vid ett tillfälle upptäckte att många flickor hade svårt med problemlösning kunde man göra insatser på fritids. Nu får barnen varje tisdag delta i olika gruppaktiviteter kopplade till teman som de behöver träna mer på.
– En gruppaktivitet är till exempel ”spelhålan” där eleverna får chans att just träna på problemlösning och matematik genom att spela spel. Då kan vi också gå in och stötta vissa elever lite extra. Även där planerar vi tillsammans en lektion som vi sedan genomför med tre grupper och så rullar de på, säger Sara Vähäsarja.

– När vi ser något så reflekterar vi kring varför det ser ut som det gör och om vi kan göra något annorlunda. Vi försöker hitta en aktivitet som kan lyfta oss framåt… och sen bara kör vi, säger Mia Svensson och skrattar.