Singaporematte – en dialog i matematik

Metoden uppmuntrar pararbete, stimulerar dialog och utmanar eleverna att tänka i flera steg och hitta varierande lösningar.

I Annas klassrum är varje matematiklektion noggrant planerad utifrån det som hon kallar undervisningens fem nycklar; metakognition visualisering, generalisering, taluppfattning, och kommunikation. Ofta är det Annas alias Fru Signe som håller i lektionen, utrustad med olika detaljer som symboliserar de fem nycklarna.

– Fru Signe är kul att föreställa. Hon är något utöver det vanliga och lektionen blir mer spännande. Idag har hon glasögon för att påminna eleverna om att visa hur de tänker, hatt för att medvetandegöra dem om lärprocessen och sätta ord på lärandet. Den mönstrade rocken påminner eleverna om att ta hjälp av vad de vet och upptäcka mönster, berättar Anna.

Ett förhållningssätt

Singaporematte som undervisningsmodell växte fram i Singapore på 1980-talet. För att motverka sjunkande resultat tog utbildningsansvariga i landet fasta på vad forskare som Bruner, Dienes och Vygotskij sa om inlärningsfaktorer och matematikdidaktik, vad som gör skillnad och ger resultat.

– Jag ser undervisningsmetoden som ett förhållningssätt. Den överensstämmer med vad dagens forskare som Hattie, Williams och Dweck säger om inlärning och den används på många skolor runt om i världen, säger Anna.

En stabil grund för all matematikundervisning handlar om att ge eleverna en grundläggande taluppfattning och att stötta dem i att utveckla förståelse av begrepp, menar Anna. Singaporematte bygger på att lärare arbetar aktivt med problemlösning, visuella verktyg och att alla lektioner tar fasta på kommunikation mellan eleverna.

– Det är a och o att eleverna arbetar i grupp eller i par och att arbetet kräver dialog. Det arbetar jag stenhårt med, säger Anna.

En lektion – tre delar

Lektionerna bygger på tre delar. Först sker en gemensam genomgång som utmanar och stimulerar eleverna att tänka tillsammans. Genomgången inleds med en startuppgift, ett så kallat “ankare” som utgår från en berättelse för att få igång elevernas tankeprocess.

– “Ankaret” är en uppgift som går att lösa på olika sätt, uppmuntrar olika räknesätt och utmanar eleverna att pröva sina lösningar genom samtal med kompisarna och med mig. I det samtalet stöttar jag dem i att sätta matematiska begrepp på det som de berättar, berättar Anna.

I moment två bearbetar och utvecklar eleverna uppgiften genom att arbeta i par. Stöttning, följdfrågor och att eleverna får använda laborativt material är grundläggande. Lektionerna avslutas alltid med en enskild uppgift, lite som en omvänd EPA.

– Som lärare får en akta sig för att lägga orden i munnen på eleverna. Det kan hämma diskussionen om jag blandar mig för mycket. Det gäller att ge dem tid att tänka och att jag som lärare vågar ta ett steg tillbaka. Många elever har uppfattningen att matematik är något som antingen är rätt eller fel. Jag vill få dem att förstå att det är processen som är viktig.

Igenkänningsfaktor

Anna ser Singaporematte som ett gemensamt ramverk för hur hon och kollegorna arbetar med matematik. Ett ramverk som skapar mål för hur hon lägger upp sin undervisning och ger eleverna utrymme att våga testa.

– Det är ett sätt att få med oss det som står i läroplanen. När jag planerar lektioner har jag alltid en tanke – det här ska vi göra – det här vill jag att eleverna ska träna. Sen är det eleverna som formar lektionerna, berättar hon.

Hon tycker att metoden står för likvärdighet och den tydliggör för henne hur hon kan möta elevernas behov.

– Eleverna känner igen sig, strukturen är densamma oavsett vilken lektion de kommer till. Uppgifterna kan alla göra utifrån sin nivå, uppgifter kan spetsas eller förenklas. Jag är inte längre rädd för att missa något och jag vet vilken forskning jag lutar mig på, säger hon.

Text och foto: Marina Walker