Skapande skola för hela skolan

– Olika årskurser har inte haft så mycket kontakt med varandra tidigare. Det har varit lite som flera skolor i en och samma skola. En enkät visade bland annat att yngre elever kände viss otrygghet gentemot äldre elever. Det ville vi ändra på, berättar Katarina Svenning, skolans kulturombud och lärare på högstadiet.

Arbetet med ett hållbarare Dammfri har pågått under en hel termin. Genom estetik och med inspiration från kulturaktörer har skolan utforskat ett gemensamt mål, att uppleva skolan som EN skola. Enligt Katarina och hennes kollegor, Rasmus Nilsson och Fredrik Svensson, har utforskandet också varit ett sätt att ta tillbaka kulturen som en rättighet för alla elever.

– Vi tänker att det är så viktigt med likvärdighet. Arbeta med estetik ska vara tillgängligt för alla, oavsett årskurs eller kulturintresserad lärare. Det ska inte vara personbundet, säger de.

Film, teater och serier

En kulturgrupp med representanter från både elev- och lärargrupper har diskuterat och formulerat innehåll, tillvägagångssätt och förankring i verksamheten. Ett hållbarare Dammfri med olika underteman har legat till grund för olika stadiers skapande.

– Årskurs f, tre, sex, nio och central förberedelseklass har skapat serier kopplat till olika teman. I årskurs två, fem och åtta samt i grundsärskolan har eleverna tagit sig an valda teman via film medan årskurs ett, fyra och sju har spelat teater, förklarar pedagogerna.

Allt skapande har skett under parallellagda Elevens val-timmar. Ett val som inte har varit helt okontroversiellt.

– I personalgruppen tycker vi att det är bra att använda Elevens val. Ämnet får ett tydligt syfte och sammanhang genom Skapande skola. De äldre eleverna håller inte riktigt med oss. De tycker att vi tar deras valmöjligheter. Det måste vi ta med oss i planeringen till nästa termin, säger Katarina.

Berätta en historia

Fredrik, som undervisar på mellanstadiet, ser film som ett tacksamt uttryckssätt för att locka fram elevernas kreativitet och menar att det är något som alla kan arbeta med oavsett förmåga eller nivå.

– Det är ett sätt att berätta en historia och det går att göra på många olika sätt. Vill eleverna inte stå framför kameran kan de stå bakom eller använda stop motion och rekvisita. Eleverna har varit väldigt kreativa i det. En del har skapat egna figurer i lera eller papper, andra har använt sig av lego.

I årskurs tre som Rasmus undervisar i har eleverna tagit sig an serier, precis som årskurs sex och nio. Arbetet har krävt en hel del förkunskaper kring vad serier är, träning i finmotorik och lästräning.

–Vi har arbetat med serierna även under svensklektionerna, berättar han. Att läsa och skapa serier har varit en naturlig del i elevernas dagliga skolarbete, berättar han.  

En självklarhet

Katarina och kollegorna ser det som en självklarhet att koppla Skapande skola till övrig undervisning.

– En stor del i alla årskursernas arbete har handlat om att träna sig i att analysera filmer, serier som teaterpjäser och uttrycka åsikter. I alla grupper har vi har pratat mycket. Allt från vad en bra kompis är, hur en leker på ett bra sätt till vad det innebär att ha en funktionsvariation, vad feministisk film och genus är eller vad näthat beror på, säger hon.

Hela skolan tillsammans

Efter veckor av förarbete och produktion möttes årskurserna under två heldagar i blandade grupper för skapa tillsammans. 

– Dagarna handlade lika mycket om lära känna varandra som att arbeta tillsammans utifrån en gemensam idé om vilken genre som skulle framföras eller produceras, säger pedagogerna.

Pedagogerna ser flera fördelar och vinster med ett Skapande skola för hela skolan.

– Eleverna har bland annat fått träna sig i att diskutera så alla hänger med. För de äldre eleverna har det varit ett sätt att få ta ansvar, för de yngre ett sätt att knyta an och våga. Plötsligt har elever i årskurs tre kompisar i årskurs nio. För oss lärare har processen gjort att vi har analyserat vår undervisning och hittat alternativa arbetssätt. Ett lugn har lagt sig över skolan och vi har lärt känna varandra.

Text och foto: Marina Walker