”Viktigt att alla känner sig sedda”

– Alex, vad brinner du för i din profession och i skapandet med de yngre eleverna?

– Jag tycker det är underbart att komma till skolan varje morgon. Att få kramar och mötas av kärlek och förväntansfulla elever. De vill så mycket och har så mycket drömmar om vad de ska bli i framtiden. Våra elever bor i ett segregerat område där alla har inte de bästa förutsättningarna att lyckas i skolan. Det är jätteviktigt att alla känner sig sedda och lyssnade på och att jag under dagen säger någonting bra och positivt till samtliga. Jag brinner för att ge våra elever den bästa möjliga starten i skolan oavsett förutsättningar. Att få dem att känna att de är viktiga, att de kan bli vad de vill och att jag verkligen tror på dem.

– Vad tycker du att vi på mellanstadiet bör ta med oss när vi får elever från lågstadiet?

– Jag tycker det är viktigt att det ”stora” klivet från låg till mellanstadiet blir så litet som möjligt och att de rutiner eleverna är vana vid fortsätter i åk 4 i så stor utsträckning som möjligt. Det är viktigt att de får behålla tryggheten i klasserna och att de känner igen sig i rutinerna och arbetsgången. Att det finns en röd tråd från lågstadiet till mellanstadiet.

– Varför ville du bli förstelärare på Lindängeskolan, vad tänker du som förstelärare att du vill bidra med samt utveckla på skolan?

– När vår biträdande rektor Anette Petersson frågade mig om jag var intresserad av att söka tjänsten som förstelärare blev jag först lite nervös, men kände mig också glad att bli tillfrågad. Jag tycker att hon är en fantastisk pedagog och blev väldigt inspirerad av att hon ville få mig att söka tjänsten. Jag hade inte tidigare tänkt att söka en försteläraretjänst. I mitt försteläraruppdrag ingår att vara VFU-koordinator och arbeta med ”skola och omvärlden”. De elever jag har arbetat med har kommit ut mycket i samhället genom olika projekt och samarbeten, men jag känner att jag vill utveckla det arbetet över hela skolan. Just nu håller jag tillsammans med våra IT-pedagoger på att starta upp en skoltidning på Lindängeskolan. En tidning som våra elever får vara med och driva.

Tidningen blir en plattform för att arbeta utåt på olika sätt genom intervjuer, studiebesök och andra tänkbara projekt vi håller på med. Genom att ha en skoltidning bjuder vi även in resten av Malmö (och världen) att se vad som händer på Lindängeskolan och allt det positiva som sker här. När eleverna skriver och presenterar arbeten för en större publik blir det lite mer på allvar och det bidrar till att de ger det lilla extra.

– Sist men inte minst, under den där stora rastafarimössan du bär, undrar jag egentligen hur långa dreads du har (myten, legenden kring Alexs dreads hör jag ofta från elever och enligt eleverna är de låååååånga)?

– Ja, det är många elever och personal som undrar och frågar. Jag brukar ta av mössan och visa eleverna på sommar- och julavslutningen. För tre år sedan mätte eleverna längden på håret och kom fram till att det var ca två meter långt.

– Vem vill du skicka vidare till?

– Jag vill skicka tre frågor till en av mina favoritpedagoger på Lindängeskolan, Maria Simbotin:

– I ett klassrum med elever som befinner sig på olika kunskapsnivåer och med olika förutsättningar. Hur tänker du kring anpassningar för att stimulera och utveckla alla dina elever?

– Jag tycker att du har ett intressant möblerat klassrum med en stor soffa i mitten och med grupper av bänkar placerade runtomkring. Vad tycker du är viktigt i möbleringen i klassrummet för att skapa en lärorik och pedagogisk miljö?

– Du kommer från en gymnasieskola i Lund till lågstadiet på Lindängeskolan. Vad var den största skillnaden för dig som pedagog? Har du du tagit med dig något från gymnasiet som du kunnat implementerat i din undervisning på lågstadiet?