”Drivs av det omöjliga”

– Vilka är dina drivkrafter i arbetet med dina elever?

– Mitt why som jag alltid haft men som genom åren sett lite annorlunda ut är att jag drivs av det omöjliga, det ouppnåeliga och fördomarna andra har utifrån olika farhågor. Att ständigt ha fokus på rätt saker och inte ge vika för trender är något som driver mig framåt. Tron på det omöjliga driver mig ständigt framåt och det kan låta som en klyscha men i mitt fall är det precis vad jag tror på: inget är omöjligt, med de rätta verktygen och det rätta nätverket runt omkring dig kan du som lärare göra underverk för dina elever. Jag drivs av mina elever, elever jag varje dag träffar i rasthallen, matsalen, korridorerna, klassrummet och vid pingisbordet. Se lyckan i en elevs ögon när du visar intresse för dem, det kan vara allt från den tuffaste och hårdaste eleven till eleven som gömmer sig och inte vill visa sitt rätta jag. Detta driver mig att nå fram till alla elever och hitta varje elevs morot/inre motivation/grit.

Jag drivs även av att ha en ledning som stöttar och bejakar mig i den vision jag sätter upp för mig själv och mina elever. Lindängeskolan är en skola som ser sin personal och arbetar utifrån personalens behov. På min skola har man en relation med alla i skolledningen och den värme ledningen sprider till oss personal genom diverse olika aktiviteter är unikt och detta sporrar mig att vilja ännu mer för både mig själv, eleverna, ledningen samt föräldrarna. Jag är en sökare som ständigt letar efter människor som berikar mig och som utvecklar mig i min profession. Mötet med kollegor och vår ledning gör att jag ständigt vill göra mer men även njuta av allt det fina som finns på Lindängeskolan – våra elever som ständigt inspirerar oss alla.

– Hur får du dina elever engagerade i skolarbetet?

– Mitt fokus är alltid att se varje elev, lära känna varje elev på djupet och låta eleven känna att jag finns där för dem och att vi tillsammans har ett och samma mål; klara skolan, känna sig stolta över vad man presterat och att vi har ett och samma fokus, och det är att nå högre höjder precis hela tiden. En annan viktig sak i detta engagemang är första mötet med eleven: att berätta vad som förväntas av dem, berätta att man har höga förväntningar samt berätta vad som väntar dem i framtiden, göra dem förberedda inför vad som komma skall. I denna stund gör man genast upp en plan över hur varje elev ska lyckas och på vilket sätt eleven ska lyckas.

Jag låter även eleverna veta vad de kan förvänta sig av mig, vilken del jag har i planen vi gör upp och på vilket sätt jag alltid kan stötta dem på väg mot deras mål. I detta arbete som vi gör är det även viktigt att ha med föräldrarna, bli ett team tillsammans med både eleven samt föräldern för att gemensamt nå elevens mål. Det är oerhört viktigt med samarbete för att eleven ska känna att vi har alla samma fokus – skolan är viktig där kunskap ges och tas emot och förvaltas och skapas till ens egna lilla skattkista av rikedomar. Detta är några av de deviser jag förmedlar när jag och eleverna arbetar oss samman; att man ständigt ska se sig själv som att man är delaktig i något större än i det lilla klassrummet man befinner sig i. Där och då skapar vi en familjekänsla och därmed vet eleverna vad som krävs av dem för att lyckas.

– Om du fick bestämma, hur skulle din drömskola se ut?

– Då hade jag haft en skola som hade varit fri från segregation och där hade man sett mångfald som en rikedom. På denna skola hade alla lärare varit utbildade samt professionella i sin utövning, fokuset hade inte varit på allt pappersarbete utan fokuset hade varit på elevernas utbildning. Min skola hade även varit fri från alla former av mobbning, trakasserier, kränkningar samt att skolan hade haft de resurs som behövs för att kunna arbeta med alla barns olikheter/svårigheter. På denna skola hade det varit en balans i hur man hanterar alla barns behov.

– Vem vill du skicka vidare till?

– Personen jag vill skicka vidare till är min kollega Alexander Tandefelt. Eftersom jag är ny på skolan och precis börjat samarbeta med Alex är jag nyfiken på hans arbete på lågstadiet då jag själv arbetar på mellanstadiet.

– Alex, vad brinner du för i din profession och i skapandet med de yngre eleverna?

– Vad tycker du att vi på mellanstadiet bör ta med oss när vi får elever från lågstadiet?

– Varför ville du bli förstelärare på Lindängeskolan, vad tänker du som förstelärare att du vill bidra med samt utveckla på skolan?

– Sist men inte minst, under den där stora rastafarimössan du bär, undrar jag egentligen hur långa dreads du har (myten, legenden kring Alexs dreads hör jag ofta från elever och enligt eleverna är de låååååånga)?

Svaren på Alisa Fasts frågor får ni läsa i vårterminens första ”Skicka vidare” som publiceras måndag 13 januari.

God jul och Gott nytt år!