Sociala medier och informellt lärande

Han föreläste om sociala medier och informellt lärande, med fokus på hur vi i skolan gör och kan göra med verktygen. Lindgren inspirerade ett hundratal lärare från de skolor som deltar i Skiftnyckelen, Malmös fortbildningskoncept kring IKT och lärande.

Lindgren har en förmåga att lyfta fram den stora potential som finns inom sociala medier och lärande.

– Att skapa, nätverka och få möjlighet att förstärka sin identitet innebär att det finns en stor potential i lärande genom sociala medier, betonar Lindgren och fortsätter:

– Vi har fram till idag varit ett åskådarsamhälle, där mottagaren har varit en passiv mottagare av ett budskap utan några som helst hinder. Det sociala medier kan göra är att utmana detta och skapa en kommunikation som handlar om deltagande.

Deltagarkulturens möjligheter

Ett exempel på deltagarkultur är entusiaster som skapar nya berättelser på nätet. De bygger på redan befintliga karaktärer och miljöer. Fenomenet kallas fanfiction. Människor som älskar en berättelse t ex Harry Potter utmanar helt enkelt författaren genom att fortsätta berättelsen eller skapa sidoberättelser på webben.

– Eftersom det finns sådana möjligheter att samarbeta blir det naturligt att göra det man är bra på. Dessutom sätter man upp gemensamma mål och ger varandra sitt stöd, menar Lindgren.

Lärande i datorspel

Han fortsätter att reflektera över lärande i digitala medier. Vad är det egentligen man lär sig när man spelar ett klassiskt uppbyggt datorspel? I ett sådant är syftet att ta sig förbi olika hinder och nå ett mål.

– Det är fel att säga att datorspelande är tanklös förströelse. Spel handlar egentligen om nötande av saker, det är repetetivt. Man lär sig att nå mål. Man lär sig att förhålla sig till en föränderlig värld. Dessutom är lekens koppling till lärande väletablerad inom utvecklingspsykologin och att spela är en typ av lek, säger Lindgren.

– World of Warcraft är ett spel där man lever sig in i och utvecklar olika rollfigurer och karaktärer, där det blir ett slags litterär dimension i själva spelandet. Det är ett sätt att träna sig att berätta och följa en berättelse. Det är ett sätt att projicera sig själv på sina egna mål och sina egna val, i en social kontext.

Teknikpessimism versus teknikoptimism

– Där det finns ökat deltagande finns ökade möjligheter att skapa eget innehåll. Det innebär att det blir minskad makt för de som traditionellt sätt har haft makt, såsom politiker, lärare, författare, journalister, menar Lindgren.

Men Lindgren säger också att baksidan med den digitala världen är ökade klyftor både globalt och inom en grupp. Att ekonomiska intressen styr.

– Det gäller att kunna navigera i det. Den bästa studenten är kanske den som kan navigera, hitta resurser på olika platser och framgångsrikt jobba sig igenom socialt baserade kunskapssystem, tror Lindgren.

Informellt lärande

– Det som sker i plattformarna är ett icke formaliserat lärande, ett oväntat och spontant lärande. 70-90 procent av människors tid är informellt lärande. Vi drivs av att hjälpa någon eller lösa ett problem, en punktinsats av vardagliga händelser. Impulsen till att lära sig kommer från ett faktiskt behov. Hur gör man undervisning meningsfullt i ett vidare sammanhang utifrån denna vetskap? resonerar Lindgren.

Programförklaring för hur du kan införliva sociala medier  i din undervisning

– Övervinn din misstänksamhet. Regelverket halkar efter och ibland får man köra på ändå. Du måste våga ge dig hän. Det är ett fält i rörelse, uppmanar Lindgren.

Och med emfas avslutar han med:

– Ha en tydlig plan, experimentera, utvärdera och omvärdera!

Text : Görel Reimer

I vår kommer boken Interaktiva medier och lärande miljöer ut. Simon Lindgren och Elsa Dunkels är redaktörer. Håll ögonen öppna.