Publicerat:

Språkutveckling med Holmamodellen

Den stora utmaningen för Holmaskolan har alltid varit att jobba med språkutveckling. Med hjälp av en egen modell för upplevelsebaserat lärande har de kommit långt på vägen.
– Det är lätt att tro att det är flerspråkigheten som var ett hinder. Men i själva verket var det de socioekonomiska aspekterna som försvårade språkutvecklingsarbetet, säger Ingrid Olsson, rektor.

Egentligen började allt med drömmen om en buss. Ingrid Olsson och hennes kollegor hade sett hur många elever inte tog del av samhället och att det i sin tur hämmade språkutvecklingen hos eleverna. Tanken med bussen var att få eleverna, och i förlängningen även familjerna att ta del av och uppleva saker i samhället.
– Vi upptäckte också att nyanlända, lite äldre, elever hade bättre svenska än de elever som var födda i Sverige fast med föräldrar som inte hade blivit integrerade i samhället, berättade hon.

Anledningen, menar hon, är att de nyanlända eleverna redan har ett språk som de kan översätta i det nya landet. Har barnet däremot föräldrar som inte är en aktiv del av samhället så präglar det också barnets språkutveckling.
– Då bor man och lever man enbart på Holma. Och det är klart att det blir en begränsning för vilket språkbruk eleven utvecklar, säger Ingrid Olsson.

Holmamodellen tog form

Det blev aldrig någon buss, men det var det som var fröet till det som har kommit att kallas för Holmamodellen – en modell för upplevelsebaserat lärande. Tanken med modellen är att det finns ett systematiskt och återkommande arbete kring hur eleverna arbetar inför, under och efter en upplevelse.

Innan upplevelsen använder sig pedagogerna av modellen VÖL – veta, önska lära. Ingrid Olsson tar som exempel att upplevelsen ska mynna ut i att eleverna lär sig mer om tåg.
– Då listar först eleverna vad de vet om tåg och allt runt omkring för att sen se vad man önskar lära sig, berättar Ingrid Olsson.

När sedan själva upplevelsen sker dokumenteras allting noggrant under tiden med hjälp av till exempel bilder.
– Det måste in i själ och hjärta för att sätta sig – i alla fall i de yngre åldrarna. Jag kan berätta vad en perrong är – men det är först när eleverna står på den som de faktiskt förstår. Det är då lärandet sker.

Väl hemma från upplevelsen startar efterarbetet. Vad lärde vi oss? Vad vet vi nu som vi inte visste innan?
– Det är så häftigt att höra barnens resonemang och hur de kan rätta varandra; det heter inte golv – det heter perrong. De har lärt sig och fått kunskap, säger Ingrid Olsson.

Många inblandade

Arbetet med Holmamodellen har varit ett projekt med flera aktörer. Genom att dra nytta av varandras kompetenser i projektet har också upplevelserna kunnat formas efter barnens funderingar.
– Säg att upplevelsen är att åka Malmö museums sillabåt. Då kan pedagogerna här på skolan skicka barnens funderingar till museipedagogerna så att de kan förbereda upplevelsen utifrån barnens frågor, säger Ingrid Olsson.

Hon säger att upplevelsen i sig hjälper eleverna att få en bättre omvärldsuppfattning. Också att det lärande som sker gör att de kan resonera, dra slutsatser och koppla till andra ämnesområden.

Ingrid Olsson menar att hennes roll som skolledare är att hålla fast vid modellen och att lyfta den i olika sammanhang – allt från vid nyanställningar som i andra pedagogiska diskussioner.
– Det som har varit det svåra är den personalrörlighet som finns just nu. Hade jag vetat när vi startade att det skulle vara så stor rörlighet hade vi jobbat mer med att ta fram tydligare riktlinjer för överlämningar och återkoppling, säger Ingrid Olsson.

Slut men ändå inte

Projektet, som startades för fem år sen är nu på väg att avrundas. Men arbetet med Holmamodellen kommer att fortsätta. Modellen är ett vedertaget arbetssätt i de lägre åldrarna på Holmaskolan och just nu pågår arbetet med att utveckla modellen för mellanstadiet.
– Det är viktigt att det faktiskt finns en modell och att det inte är upp till varje lärare hur den vill jobba. Även om det är ett skelett som läraren fyller så ska barnen kunna känna igen sig oavsett vilken lärare det är som håller i det, säger Ingrid Olsson.

Och sen var det frågan om den där bussen.
– Ja, den önskar jag mig fortfarande. Jag tror att vår modell kan gynna alla elever. Inte bara de på Holmaskolan. Och med hjälp av en buss kommer vi kunna komma ännu längre, skrattar Ingrid Olsson.

Text och foto: Johanna Ravhed