Systematiken viktig i beteendestöd på Gullvik 

För ett par år sedan började skolan arbeta med tryggare raster som ett åtagande, men ganska snart insåg de att de behövde bredda perspektivet.
– Det övergick snart till att vi skulle jobba mot studiero i alla delar av verksamheten, vilket varit ett av våra åtaganden i ett par år nu. Sedan kom det en inbjudan från utvecklingsavdelningen på grundskoleförvaltningen om en föreläsning om Ibis som jag inte alls visste vad det var då. Och det kändes som det skulle passa oss som handen i handsken, säger Cecilia Strid, rektor.

Martin Karlberg och IBIS-modellen

Bakom IBIS-modellen står står Martin Karlberg, universitetslektor på lärarfakulteten i Uppsala, och hans forskargrupp. Per Östberg, förstelärare i årskurs sex, och Sara Arenbo, kurator, fick gå en utbildning och kan nu titulera sig IBIS-instruktörer. Kartläggningen och dokumentationen inom Ibis-modellen är tänkt att frigöra resurser på skolor genom att systematisera sådant man redan vet fungerar kring relationer i verksamheten, inte minst rutiner, tydlig struktur och konflikthantering. I centrum står ett positivt, inkluderande beteendestöd som samtidigt syftar till att stärka lärarens ledarskap i klassrummet.

– Det handlar mycket om social färdighetsträning. Vi har lagt upp det så att vi tränar eleverna på de förväntningar vi har på dem och jobbar proaktivt. Att ge dem positiv förstärkning hänger ju ihop med det. Relationsbaserat arbete; är uppmaningarna till eleverna tydliga, så vi inte hamnar i att bara skälla på dem. ”Vad är det jag önskar av dig i den här situationen?”, säger Sara Arenbo.

– När man upplevt en lite stökig lektion är det nog många som tänker, ”varför kan de inte bara skärpa sig?” Men har du gett dem rätt förutsättningar för att de ska kunna göra det som förväntas? Bemöter du alla elever, säger Per Östberg.

Utveckla en positiv skolkultur

Att utveckla en mer positiv skolkultur kan tyckas överväldigande och komplicerat. Det kräver tid och tålamod, konstaterar Cecilia Strid. Till deras hjälp finns en omfattande IBIS-manual, som bland innehåller mätningar för att hjälpa skolor att avgöra om de är på rätt väg eller inte. Ledorden för Gullviksskolan är ansvar, omtanke och respekt. Utmaningen ät att omvandla de stora orden till handling och att eleverna verkligen ska förstå vad de innebär.

– Vi tror mycket på det här att göra mer av det som fungerar, ju mer man uppmärksammar det desto mer av det beteendet får man, säger Cecilia Strid.

När detta skulle implementeras på Gullviksskolan valde de att fokusera på pedagogernas arbete. De har jobbat med positiv förstärkning utifrån modellen ”femkronan”. Under ett pass eller en lektion så har pedagogen fem föremål, eller kronor, i ena fickan. Varje gång hen ger riktad positiv feedback till en elev så flyttar man kronan till den andra fickan. När passet är slut är målet att du ska ha flyttat alla föremål; en påminnelse om vikten av att kontinuerligt ge positiv feedback.

Relationscirkeln

Från IBIS-manualen har de också plockat relationskartläggning och relationscirkeln – pedagogerna får bedöma sitt arbete i sin klass utifrån frågor som ”hur ser mina relationer ut med respektive elev?” Detta markeras med grön, gul, röd eller vit färg, där röd betyder att man har en väldigt utmanande relation med eleven. Vitt står för avsaknaden av en relation; kanske är eleven tystlåten och inte gör så mycket väsen av sig i klassrummet. Det gula innebär en mer ambivalent relation och inom det gröna fungerar det mesta bra.

Kartläggningen görs varje termin och utifrån den görs en handlingsplan.

– Mycket i IBIS handlar ju om att det är vi vuxna som har ansvaret för relationen, inte barnen, säger Sara Arenbo.

– Det är ju intressant att titta på i arbetslagen också, om man har gemensamma elever. Har vi alla tre vitt på samma elev behöver vi göra något, eller om en har rött medan de andra är gröna på en elev, säger Cecilia Strid.

– Så kan det ju vara i och med att det är människor vi jobbar med. Då får man vara lite prestigelös; ”hur kan du som kollega hjälpa mig med den här relationen?” För det går upp och ner, relationer. Det behöver repareras och underhållas, säger Per Östberg.

Den vuxnes ansvar

Han beskriver det som att man som pedagog kan få göra en tankevurpa i det att hitta de positiva saker som en elev som befinner sig på rött faktiskt gör. Cecilia Strid återkommer till den vuxnes ansvar i det hela. Att vara prestigelös och inte ta saker personligt.

– Vi har fått jobba en del med det här att det är de vuxnas ansvar att reparera eller skapa en relation. För det är inte alla som är med i den tanken direkt, att det ska ligga på mig; ”det är ju han som betett sig illa åt, då måste han be mig om ursäkt”.

– Ja, man behöver vara prestigelös; detta handlar om min roll, det är inte personligt. Jag måste gå in i den rollen och vara professionell i det. Det här kräver tid, modiga kollegor som påminner och stöttar varandra. Kanske kollegan kan ta samtalet med en elev tills man har hittat en annan väg framåt, säger Sara Arenbo.

Våga se utmaningarna

Vissa pedagoger hade kanske ingången att alla elever skulle vara gröna från början, men då har man missat poängen enligt Sara Arenbo.

– Det handlar mer om att våga se vad man har för utmaningar, därför är det viktigt att presentera kartläggningen som att det inte handlar om att hitta fel utan mer hur kan vi utvecklas i utmaningarna.

Exempel på positiva beteenden som uppmuntras kan vara att komma väl överens med jämnåriga, bekräfta och bjuda in andra till lek och att lösa konflikter med jämnåriga utan hjälp av vuxna. Från att ha arbetat med pedagogerna skiftas nu fokus mer till eleverna och hur de beter sig i klassrummet.

För att systematisera arbetet och göra det likvärdigt har skolan och fritids schemalagt en IBIS-lektion i veckan. De har valt att arbeta fram matriser för skolans olika arenor och situationer, som klassrummet, skolgården, kapprummet, matsalen och bemötande. I de framgår det vilka beteenden skolan förväntar sig av eleverna i de olika arenorna. Utifrån matriserna planerar Per och Sara lektioner som genomförs av två pedagoger i varje klass. I social färdighetsträning ska pedagogerna till exempel modellera ett felaktigt och ett rätt beteende.

Filmer med pedagogerna

Till sin hjälp har de korta filmer med exempel på önskvärt och mindre önskvärt beteende, som skolans pedagoger själva spelat in. De kända ansiktena från videorna är ett sätt att väcka elevernas uppmärksamhet och engagemang. Eleverna får också själva modellera och rollspela, diskutera och träna färdigheterna efter att de tagit del av filmerna. Målbilden är en likvärdig skola, där all personal arbetar i samma riktning.

Än är Gullviksskolan inte i mål – men känslan är att de är på god väg.

– Karlberg pratar om att det tar tre–fem år att implementera, men jag tycker vi redan kan se och höra i vår verksamhet att det är mer studiero. Däremot ute på skolgården, när det gäller språkbruk och antal kränkningar, där är vi inte i mål ännu, säger Cecilia Strid.

Uppenbarligen har ett frö såtts bland eleverna. På väg till den här intervjun undrar en grupp elever på gården om de inte kan ”få göra IBIS” i fler ämnen.